Ensam hemma, jag är rädd. frida gick för kanske en kvarts sedan och jag är redan rädd. Hon var rädd som skulle gå en promenad på bara någon minut. Ska samhället verkligen vara såhär? Att man är rädd när man sitter inne i huset med dörren låst eller när man bara ska gå några 100 meter i mörkret. Allt är osäkert och oförutsägbart. Det uppfattas läskigt och skrämande.
Jag längtar till sommar, semester och festivaler. Snart åker jag, fanny och isa till stockholm för att shoppa och träffa härligt folk. Det låter inte alls så dumt. Om tjugosju dagar ser jag Winnerbäck och just nu leker livet. I veckan ska jag jobba och jag kan inte vänta på att pengarna börjar rulla in på kontot. GILLA.

han får mig fortfarande att le, jag borde skämmas.
håret kommer kanske tillbaka..

Jag är förvirrad och mina tankar är överallt hela tiden, jag hänger inte ens själv med längre. Jag vet inte vad era ord betyder, jag förstår inte om jag ska läsa mellan raderna, jag vet inte era baktankar. Jag är bara helt förvirrad. Snälla, bara säg vad ni vill så jag slipper spekulera om det. Det har en tendens att bli väldigt fel då.
Annars är jag glad att få Fanny tillbaka, den Fanny som jag känner och tycker om. Hon har varit en aning bortblåst och haft fullt upp med andra saker och människor men nu är hon tillbaka. Jag känner att hon är min igen, att det kan bli hon och jag, ett vi, oss, tillsammans. Vi kan hålla ihop och jag kommer aldrig släppa henne, jag tycker om henne förmycket. Tack fanny, tack för att det är vi igen. Jag har saknat det.

Annars har jag varit hemma, sett idol, tagit det chill. gick ut och mötte frida vid tåget, gick lite rundor, gick hem här, snackade och spelade gitarr. Hon är bra hon. Hon är mysig också vilket är ett plus i kanten. hon är allt man kan önska sig.

tack till två mycket bra vänner som är mitt allt, som jag älskar innerligt.

Nu är jag glad, mammsi ringde så jag slapp gå i mörkret själv. Fanny och Halle red med mig på pållen idag, Härlig återförening. Jag saknar dom. Annars är jag ganska trött, duschade nyss. ska hem imorgon och vara hemma över helgen sen jobbar nästan hela lovet, ganska chill med lite pengar. Det gillar vi.
Annars så red jag, snordi och elme hem och alla satt och hade låter "I rio de janeiro" på hjärnan, under hela ridpasset. Det är ganska illa, texten är en sån text som sätter sig på hjärnan, helt sjukt.
Så skönt att komma hem.
Nu ska jag läsa och sova, PUSS.

Titta inte på mig som om jag dömmer dig, då skulle jag aldrig frågat dig. Säg inte att jag inte bryr mig, för jag frågar inte för att vara snäll utan för att jag vill veta. Säg inte att jag aldrig skulle kunna förstå utan att veta mitt liv minut för minut, jag förstår och har upplevt mer än du tror. Titta inte på mig sådär, nu är det ändå du som dömmer. Berätta för mig, jag vill veta. Din första kyss, dina faror, din första kärlek, din familj. Jag vill känna dig mer än bara ditt vackra yttre. Ta med mig på en resa, visa var du spenderar dina sommarkvällar, var du lärde dig livets mening, visa dina vänner. Jag vill lära känna dig.

Jag saknar dig fortfarande fast att du bara är några meter ifrån mig är du ändå så långt borta. Även fast det börjar bli som vanligt så kommer jag aldrig få dig som jag en gång hade. vad hände? Släppte jag dig någonsin så att vi dessa främlingar som vi är idag. Du är en av de få kompisarna som jag verkligen trivs med, som jag kan gå i underkläder utan att tänka om hon dömmer mig, kunna sitta och äta choklad och verkligen bara gråta, men också klä upp sig, känna sig vacker med, skratta och kunna vakna bredvid och fyllas med lycka. Du är en kompis som man aldrig glömmer och som man alltid vill ska finns där när man vaknar på morgonen och går och lägger sig på kvällen. Våra minnen, skatt och samtal är oförglömliga. Kom tillbaka till mig, det är dig jag behöver just nu, endast dig.

Nu ska hästen rädda min dag, puss.

hur kan man sakna något så mycket?

En profildag är över, jag är halvt sjuk men det styker vi över och håller tyst om, här kan man inte vara sjuk, inte då! Hade 3 timmars lektion i hov idag och fick blandannat leka med döda och frusna hästben. Doften var inte speciellt tilltalande och inte benet heller när det började tina och rinna blod och bli helt rörligt och usch och fy. Detta ska jag stå ut med ett x antal veckor till. Det gillas inte.
Annars har jag suttit och skrattat åt videos när bönderna i årskurs 1 red för två veckor sedan. Så kul det var.

Kommer jag någonsin släppa tanken på dig helt och hållet? Den dagen kommer nog nu. Livet leker, hoppar och är glatt. Jag tittar på med ett leende på läpparna.
Ensam hemma i helgen, ljuvligt!

bilder från dagen.

jag har överlevt dagen som har innehållt två prov och en nattorientering. Dagen började med ett ekologiprov som inte gick sådär värst kalas. Sen blev det håltimme, plugga historia och senare engelska. Efter det var det lunch och sen samhällsekonomi. Dagen avslutades med ett historiaprov. Sen åkte man hem, gick till stallet, fixade allt och red en runda. Sen kom man in, åt kvällsmat som bestod av yogurt (laktosfri) och sen blev det en fruktansvärd nattorientering. För andra tog orienteringen mellan 30-40 minuter, för mig tog den 1 timme och 20 minuter. Jag blev stel av rädsla, kunde inte gå snabbt, jag greps av panik och ångest, men jag döljde det. Ett antal tårar föll också från min kind. Mörker är hemskt, jag hatar det. Men jag är så attans stolt över migsjälv att jag gjorde det och att jag lyckades överleva den.
Nu ska jag snart tillträda mörkret till stallet igen, sen blir duschen och sist sova. Jag ska upp halv sex imorgon för att städa och allt. Städkontroll i huset imorgon. BLÄ. men nu ska jag ut till stallet. PUSS.

Dagen idag har varit helt tokig. Mestadels av lektionerna satt vi och disskuterade festen, killar, eller fester i ren allmänhet. Detta ledde till okonsentration vilket ledde till att det inte alls var mycket som blev gjort idag. Dock så fick vi några väldigt fina citat så som "Heter kungen Carl eller Gustav?", "Va, ligger Sverige i västvärlden?" och "Heter verkligen vår drottning Silvia". Hör ni inte så allmänbildad vår samhällsklass är? Vi är värda ett pris.
Första lektionen hade vi Arbetsmiljö och säkerhet där vi skulle klippa och skala sladdar vilket gick åt helvete för mig, och nästan endast mig. Jag förstår inte hur alla andra lyckades. Det var svårt iallafall. Sen hade vi matte och ingen effektiv lektion, Naturkunskap där vi försökte vara seriösa medan alla satt och bara; VA?.. Och sist hade vi religion där vi verkligen försökte vara effektiva och seriösa men ju längre in på lektionen ju mer skratt blev det. Men det var en bra dag såhär efter höstfesten.
Efter skolan blev det städmöte, hästen och plugga vilket jag ska fortsätta med nu. Mina läppar är såriga av allt popcornsätande och min magen smärtar över allt jag stoppat i mig idag. Det måste hittas en lösning innan jag kan rulla in till ystad för att besöka mina vänner. Det är inte okej!
Kattungarna mår kalas, de är pigga och glada.
Dagens outfit:
Ett svart linne - h&m
En stor stickad tröja - h&m herravdelning
Lacktajts - Gina tricot.

Höstfesten var bra och jag är nöjd över kvällens festligheter. Bilderna är inte vackra men ni kommer på se dom ändå. Jag vill tacka alla för en bra kväll.
Dagen-efter-dagen är dock inte lika rolig. Den är fylld med ångest och söndagsdepp vilket är en väldigt dåliga kombination. Det var längesen jag mådde såhär botten utan anledning, helt plötsligt slår verkligheten en och man trillar ner från sjunde himmlen ner på jorden. Det måste göra ont, falla så långt och landa så hårt, själklart det känns. Tankarna lurar min hjärna och mitt hjärta vet inte vad som är rätt eller fel. Att man en dag bara kan vakna och vara så vilse, helt lost. Medan tanken försöker svara på så många frågor att jag tillslut måste dra i det jag bara vill glömma som ligger och trycker i bakhuvudet. Bilderna, tankarna, känslan. det kommer aldrig försvinna, jag måste lära mig att leva med det. Plus att efter gårdagen så är jag riktigt bakis och min kropp dödar mig. Haha, mina fötter gör så ont att jag inte vill gå, det är helt sinnes. Jag trodde inte fötter kunde göra såhär ont.
Jag saknar festivaler, jag saknar hultsfred, jag saknar sommaren och jag saknar tillåtelsen.
jag kommer aldrig sluta sakna dig.


Godnatt, tack för sovtröjan bror.
"I can only please
1 person each day.
Today is not your day,
tomorrow doesn't look good either"

Nu har Eliternas Elit fest- Det är nu festernas fest äger rum.
Det är nu vi festar, det är ni vi festar på vårat sätt. Det är nu
Eliternas Elit festar, nu festar vi på Bollerups vis, som bara
Bollerupare kan! Eliternas Elit-fest och vi är bjudna.
Inte ett bord ska vara helt, inte en enda Bollerupare ska
kunna prata dagen efter. Inte en skvätt dricka ska bli över.
Vi vet vad vi håller på med. Vi är trotts allt Eliternas Elit.

Höstfesten - 09
"Vi ses i dimman"

Spotify och musik gör verkligen mitt liv lite bättre. Musik är typ det bästa ever, jag ska snart gå till frida för att hämta min kamera. Efter det ska jag åka och handla det sista, och nu direkt på momangen ska jag gå till mammsi, ge henne ett extra stort leende, en kram och en puss så berättar hon säkert lite härligt sminkdetaljer och tips som jag mer än gärna kommer använda om jag lyckas med dom vill säga. Ovansidan på min hand är alla olika nyanser från ögonskuggan, allt från svart, grått, vitt, skimmer, glitter, lila, mörkt, ljust, allt. Hoppas detta slutar bra.
Nu ska jag byta om och pysa iväg. puss.
ikväll händer det.
Jag trodde aldrig du kunde såra någon sådär mycket. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna vända ryggen bara för att slippa se din blick som tittar så äckligt på omgivningen. Jag trodde faktiskt aldrig att du var så svag och att en människa kunde förändra dig. Men det som sårar mest är att jag aldrig någonsin skulle ens kunna tänka mig att våra minnen inte skulle vara lycka för dig. Du kommer aldrig bli den som du var och jag måste tillåta dig att gå, sluta vara min vän. Även om min kropp, mitt hjärta och min hjärna skriker nej, låt henne inte gå. Du kommer aldrig bli den som du var, du kommer göra min besviken om och om igen. Om det är det du vill, lämna mig. Men säg inte att våra minnen inte betyder något, titta inte med den blicken på mig, för det är det som sårar.
Du var min lycka, min glädje, men nu är du bara.. en stor besvikelse.

Your first real kiss, your first true love, 
You were scared. 
Show me where, 
You learned about life, spent your summer nights, without a care. 
I want to roll down main street, the back roads, 
Like you did when you were a kid, 
What made you who you are, 
Tell me what your story is. 

Tusse ligger bredvid mig och mammsi ligger i rummet bredvid. Jag är hemma. Jag har träffat frida, jag har sett idol med mammsi, jag har tusse som sover hos mig och livet är bra. Skönt att komma hem få se sitt rum, alla minnen, alla bilder, alla prydnader, allt.
Imorgon är det dags för en jävla fest, helt jävla underbart och jag längtar satan. Klänningen sitter okej och sminket ska jag lägga imorgon. Frisyren får bli som den blir beroende på hur mycket tid jag har på mig. Annars blir det lite småshopping imorgon på sånt jag missade idag. Men för er som ska med på festen imorgon, Eliternas Elit-fest, för er säger jag bara; VI SES I DIMMAN!
PUSS, min katt är grym.

Dagen idag har varit vår profildag i skolan vilket innebär att jag har haft 6 timmars hästlektioner på schemat. Efter att ha fått sluta en halvtimme tidigare (klockan fyra) cyklade jag hem, fixade i stallet och red. Det gick väl bra, inte kalas men inte heller dåligt. Sen blev det in, laga mat och titta på Bonder söker fru som man bara inte kan missa. Nu skulle det varit grey's på schemat men i och med att jag tyvärr (som alla andra i min grupp) ligger back i matten så fick min grey's-kväll helt enkelt bli inställd.
Shit, jag borde ringa mammsi. Har inte pratat med henne på riktigt länge. Men nu är jag trött. Jag ringer imorgon, det lovar jag och sätter ett stort kryss på höger hand så jag kommer ihåg det. Måste komma ihåg det.
Nu skuter jag fram matten genom att sitta här. Jag måste plugga.
PUSS.

Förrästen så saknar jag Fanny, även fast vi ses i skolan. Jag saknar henne, alla kvällar vi umgicks, alla skratt. FY BUBBLAN vad jag saknar henne.

Jag virrar bort de negativa tankarna och nu är jag mer förvirrad än någonsin. Förvirrad över allt. Inser alla som går i tvåan på gymnasiet att efter jullovet så har vi bara halva tiden kvar, vi har alltså gått halva tiden och det har gått så snabbt så man ibland undrar var tiden tar vägen. Det känns inte som flera månader sen som jag, Fanny och Isa satt med vars en öl på hultsfredsfrestivalen och hoppade i takt till Kings of leon, det känns inte heller som månader sedan som jag låg på stranden och spenderade varje minut jag hade extra med Frida. Att det kan ha varit månader sen. Det känns bara som dagar, det känns så nära men ändå så långt bort. Varje skratt, varje röst, varje musiksnutt, varje hemlighet, hela tiden minns jag. Allting är så solklart, snart är det dags för livet, det riktiga livet utanför skolan och allt det där. Livet väntar på oss och det går kusligt snabbt framåt samtidigt som man bara vill springa snabbare för att se vad som väntar bakom nästa hörn när gymnasiet tar slut. Tiden går snabbt så ta vara på varje minut, varje sekund, varje hemlighet din kompis delar med dig, var kyss din kille skänker dig, varje skratt, varje ögonkast, varje tår som faller på din axel men också de tårar som du själv fäller på någonannans axel, varje andetag, varje suck, varje dyrbar sekund. Den kommer aldrig tillbaka. Men fokusera framåt mot din framtid och lev inte i hur du hade det. Se istället till att din framtid blir lika bra om inte bättre än vad livet var som du tittar tillbaka på. Det är bara du som kan göra din framtid bra och det är bara du som kan se till att dina minen av livet blir positiva. Tiden kommer inte tillbaka, var tacksam för det du har upplevt men sikta på framtiden.
Om bara tiden kunde stå stilla ibland så man verkligen hann njuta när livet var/är som bäst.

rewind

Något säger mig att det du sa tog tag i mig. Det var mer än bara meningslösa ord som många samtal ofta består av. Mitt inre revs ner och på bara en mening kom du så nära. Du fick mig att öppna ögonen och sluta springa. Det är dags för en förändring även fast jag hatar dem. Jag ska förändras, jag jobbar på det. Jag ska gå med ryggen rak och huvudet högt. Jag ska vara stolt, jag ska gilla och jag ska acceptera. Jag har från och med nu lovat att bli vän med mitt yttre, att sluta kämpa för något jag aldrig kan få, att sluta söka felen. Jag ska må bra, vara stolt och gå rak i ryggen. Jag ska verkligen försöka nu, VERKLIGEN! och jag håller alltid det jag har lovat.
jag gör detta för dig, men mest gör jag det för mig själv.
Tack för att du finns, du öppnar mina ögon även för saker som jag inte vill se.
Tiderna med dig och i ystad med alla kommer inte tillbaka och det dödar mig, samtidigt som jag älskar livet som jag har det just nu, just idag. Det är rörigt, min hjärna hänger inte med och jag vet änu inte om jag ska skratta eller gråta. Allt jag vet att jag alltid vill att du är en del av mitt liv, och det vill jag att alla ska vara som är en del av mitt liv just nu. Utan er är jag ingenting, för utan er skulle jag inte stått här och skrattat mig hes. Ni är så jävla bra, ni är nästan för bra för att det ska vara sant.



if i could change one thing in the world - i would make time for us

min hand håller ett hårt grepp om Johannas fallifall något skulle hända. Filten ligger över mitt huvud för att jag ska se så lite som möjligt och ljudet har sänkts. Jag borde inte vara rädd, jag borde kunna borsta tänderna utan att behöva säga hejdå till alla fallifall jag dör på vägen. Jag vill kunna lägga mig i sängen, somna och drömma såna fina drömmar som man vaknar och kroppen sprudlar av kärlek. Jag vet att detta inte inträffar, det inträffar aldrig efter dessa kvällarna. Jag såg wallander, den engelska, som gick på fyran. Mardrömmarna, tankarna, paniken och ångesten kommer fylla min natt. Lampan är tänd som vanligt och mitt gosedjur ligger i famnen. Önska mig lycka till.


det var en gång...

Lördagen är som bortblåst och ingen fest står på schemat. Ganska skönt att ta det lugnt faktiskt. Åt godis idag, första gången på tre veckor. Ångesten äter lite på min insida, jag skulle trotts allt hålla igen men det värsta är att jag mår så illa som jag gör. Jag åt inte ens mycket godis. så nu säger jag; inte en godisbit till. Imorgon blir det ridning, springa, kanske gymmet också, om jag vill se så pass bra ut nästa helg så jag ska känna mig fin så måste jag börja hårdträna denna veckan. Även om resultatet inte syns så är det mer än känsla. Om man brukat allvar med maten och träningen så känner man sig automatist finare än om man äter lite halvdant och inte tränar mer än nödvänigt. För en gångsskull så vill jag känna mig fin och vacker och jag vill känna att varje blick som går åt mitt håll eller som jag möter ska vara för att jag är fin och inte tänka på alla småsaker om om magen putar ut, om låren ser förstora ut och såna tråkigheter. Elme ska göra mitt självförtroende bra, och ni som trycker ner det måste vara några onda idioter som inte har något liv överhuvudtaget.
Det är mörkt utanför, Elmes kille kom och överraskade henne idag med pizza och godis. Bara att se dom två tillsammans gör så att man nästan blir kär. Den människan som kan motstå att le när den ser de två tillsammans avgudar jag för jag kan inte sluta le någongång. Dom är söta som socker.
Fotbollen, Sverige spelade bra, domaren sög, danmark förtjänade inte vinsten och turen låg inte på vår sida. Dock såg berg inte vidare dum ut idag heller utan faktiskt ganska snygg.
Nu ska jag sova. PUSS.

Vegas baby går på tven och Elme ligger i soffan bredvid mig. Hästarna står ute i hagen och jag har nyss ätit frukost som bestod av knäckemackor och te, helt underbar start på dagen. Om bara en halvtimme kommer mamma och så åker vi väl en runda så jag slipper sitta här dygn in och dygn ut, inte för att jag har något emot det. När jag återvänder blir det en ridtur på pållen med Elme och Molly-bus. Får förhoppningsvis tillbaka min kamera idag och får förhoppningsvis tips om sminkning till nästa helg. Det hade varit bra att få lite inpiration, tummen upp på det!
Nu ska jag springa och byta om. PUSS!

nio timmars träning och en varm dusch. Mer om dagen kan jag inte säga.

Det är så uppenbart, ibland ser man det verkligen och det är inte lönt att skylla ifrån sig. Det är inte vi som styr våra liv, det är något undermedvetet. Vi möter vår rädsla som gör så att kroppen får panik men ändå så utsätter vi oss för denna panikkänsla om och om igen fast vi vet att det är vår värsta rädsla. Vårt undermedvetna spelar ett spratt med oss.
Ibland kommer det som en bitch-slap, som sedan förvandlas till ett slag i magen som sedan leder till ett kraftig slag i huvudet och även ett stadigt stryptag. Ibland åker vi tillbaka till den tiden, den platsen där allt hände och mardrömsbilderna äger rum på nytt framför oss. Du är inte den du ser i speglen utan du är förtillfälligt den du var i just den stunden. Ögonblicken av mardrömmen blir till stora filmer där du både hör och ser allt som utspelar sig. Hur mycket du än försöker hålla för öronen och blunda det hårdaste du kan så försvinner det inte, det omringar dig. Miljön, människorna och mardrömssenariet. Ibland slutar det vid en bitch-slap men ibland fortsätter det hela vägen och det är en tortyr som du inte har kontroll över. Du får tillbaka känslan som du hade, kanske håller inte benen att stå på, kanske känner du hur något slår dig, kanske börjar till och med tårarna rinna. Säg inte att du inbillar dig, låt dig inte höra någon annan säga det, för det gör du inte. du bearbetar på något konstigt vis. Men låt mardrömmen som en gång varit sann, låt den inte komma nära, låt den inte få dig att falla. Det tar tid, det kräver tålamod och framförallt mod för att möta den. Men försök, jag försöker och det smärtar men om jag kan så kan du! Alla upplever det så. Bilder fastnar på trumhinnan och ljuden hörs fast de igentligen har slocknat för längesen, fråga inte varför.


skabbild, min träning är igång.

Ännu en dag har gått och man kommer allt närmre både helg, lov och ja.. frihet från internatet. Vinden susar förbi utanför och det är sådär mörkt ute. Bara av att just se grenarna slå mot varandra och löven troget sitter krav på grenarna får ryggen att rysa lite smått. Man sitter mer än gärna med ett par mjukisbyxor, en riktigt tjock tröja och en varm mugg te bredvid sig. En varm säng med både duntäcke och ett x antal filtar väntar och nästan ber mig gå och lägga mig där medan min kropp har en annan vilja. Kläderna ligger utspridda över golvet precis som löven ligger på marken utanför, lampan i fönstret lyser lika troget som de blad som fortfarande håller fast vid de svaiga grenarna. Från mitt hår kommer den en lätt hästdoft och hjälmfrisyren efter ridhjälpen är fortfarande kvar, sminket sitter inte lika fint som det gjorde när jag satte på det i morse och inte heller känner jag mig lika pigg och framåt. Samtidigt jag vill sova bort dagen imorgon genom att sitta med mitt te, varma duntäcke och bara se den kalla blåsten utanför, men jag vill även ut och möta kylan och faktiskt träna och vara aktiv för att sedan komma in i värmen och känna mig förtjänad av den. Jag vet att jag kommer att dra mig till det sista beslutet när väckarklockan ringer imorgon fast min kropp säger att den inte orkar mer. Men trots allt vill jag möta allas morgonfrisyrer, allas trötta blickar, allas sega ben, allas otillfixade stil och bara skratta mig igenom dagen med de vänner som verkligen är där alltid. internatlivet är ett liv som man inte kan förklara, mer än helt jävla underbart.
Jag hör vinden fyka, musiken sjunger lite lågt och snordis ord talar med en sån positiv och älskvärd klang som man skulle kunna lyssna på i all evighet. Ibland är livet så fruktansvärt bra att man undrar om man någonsin kommer få uppleva det dåliga.
_____


17de oktober, ny elit-fest, annan outfit och annat smink men samma glada och tokiga humör.
Snordi, du är bra.

kysse, min andra hälft är ju bara så dunderbra så man inte riktigt vet vad man ska ta sig till. hon är min iallafall och förgyller mina dagar.

jag saknar fanny, kom till mig snart? Det är inte bara tråkigt att sova själv, men också jätte läskigt att möta nattens mörker själv. Därför lyser nattlampan upp rummet men fortfarande saknar jag dina ord, dina skratt och ja, din braighet. Puss på dig.

Dagen har varit lite småbra. Lektioner som vanligt men med riktigt härliga vänner. Nu är allt bestämt, på Bollerups naturbruksgymnasium torsdagen den 8:de oktober ska bönderna rida. Detta ska filmas, skrattas åt men också vara ett väldigt seriöst projekt. Imorgon blir det runt och ragga upp fler bönder som är villiga att delta och hoppas att det blir en del. Anmälningslappar skapas just nu på word. haha. high-tec? - nej!
Nu ska jag för en gångsskull sova redan men också upp tidigt imorgon. Inte stressa med att äta frukost och sånt utan imorgon ska allt verkligen ta sin lilla tid och ingen stress ska äga rum i min kropp. Gud vilken sund inställning jag har fått.
Mammsi kommer imorgon med mat, har typ inget att äta så det blir förhoppningsvis lite nyttig mat eftersom höstfesten äger rum om två veckor och då vill man inte direkt rulla fram. Då ska jag allt känna mig riktigt fin för en gångsskull. Tihi.
Ska fixa lappar, sen sova. PUSSELIPUSS