JAG HAR GLÖMT MIN KAMERA I YSTAD. fanfanfan. får den kanske i veckan och då får ni se mina inköp från helgen.
fredagen gick snabbt. Förfest hos Emmie med töserna och sedan stack vi vidare till hedeskoga där det var lokalfest. Svårt att komma in men tillslut gick det, inga detaljer på den biten. Festen var najs, den var bra och när den sakta dog ut så gick jag och frida hem långsamt medan de andra gick snabbare framför oss. Det blev prat, tröstande, skrattande och mycket till. Tack för en bra kväll!
Lördagen åkte jag och frida in till malmö, shoppade, fikade och bara hade bara allmänt härligt. Efter det stack jag till Bells och Elise. Satt där ett tag sedan gick vi till Elise med malin och nicol och så blev det tillfixning och sen vidare till fest. Festen var bra, inga detaljer här heller.
Söndagen vaknade jag upp hos elise, sedan vandrade jag till adela för att umgås med henne. det blev senare buss intill malmö för att sedan ta tåget till ystad. Där träffade jag min bror, hans flickvän och familjen, åt middag och strax efter åkte jag tillbaka till skolan. Justdet, jag var fruktansvärt bakis också.
En bra helg med andra ord.

Bilder från fredagen.

Ingen dator under helgen = dålig uppdatering.
Kort sammanfattning: fest, shopping, fest, skratt, vänner och trevligt folk.
Idag är jag sliten, äcklig, trött, smått bakis och allmänt seg.

Ska sova, PUSS

Mina läppar är torra, min kropp är trött. Vinden, regnet och allt annat får allt att bli så tråkigt. Seg dag idag, tyvärr, men hoppas på att vakna med mindre ångest, oro och mer glädje inför dagen imorgon. Mina läppar gör ont, det är inte bra, lipsyl tack.
Jag har shoppingabstinens, det var för längesen jag shoppade och äntligen ska jag få shoppa i helgen. Jag kommer handla allt jag vill ha och ska inte tänka på vad det kostar, jag ska bra tillåta mig själv att frossa i kläder, skor, smycken och allt annat jag hittar som jag vill ha och behöver.
Nu orkar jag inte skriva mer, PUSS


jag saknar hultfred, jag saknar atomosfären, vännerna, folket. Jag saknar stämningen på konserterna, jag saknar skratten och de sena nätterna. Jag saknar sommarvärmen, jag saknar artisterna, jag saknar skriken, jag saknar sången, jag saknar mysfaktorn. Jag saknar tältet, jag saknar regnet, jag saknar sovsäcken och allt oordning. Haha, jag saknar det faktiskt, lite sådär ibland när man lyssnar på videosen som man spelat in.

Godkväll gott folk. Dagen har bjudit på allt från teori till spring och hopp. En bra dag med andra ord, dock kunde lite vind försvinna så det inte blev fullt så jobbigt att cykla, men annars har dagen varit klockren. Josefine och jag kommer allt närmre och likaså jag och johanna. Morgondagen känns lugn och likaså fredagen. Helgen bjuder på malmö, shopping, bellski&ellski, frida, kläder och lite festligheter. Det vill säga att helgen som kommer infinner jag mig inte på skolan utan åker ut en tur på äventyr.

Allting är samma, likadant, år efter år, månad efter månad, dag efter dag. Vardagen blir till helg som blir till en ny vardag. Rutinerna blir ett mönster, ett gammalt mönster.

Mönstret blir som ett tåg på räls. Livets tåg som är orubbligt, och går i samma takt genom hela livet. Det går inte att varken öka eller sänka farten. Det går inte att bromsa eller stanna heller.

Någon styr detta tåg, någon som vi inte har en aning om. Någon står någonstans med ditt livs fjärkontroll som kontrollerar hur tåget går, vilka svängar tåget gör och att det alltid går i samma gamla hastighet som alltid.

Idag har inte varit som en vanlig skoldag, vi hade indien-dag som vi lyssnade, såg film och hittade på annat. Blandannat målade vi med hennafärg på varandra vilket slutade.. ja.. med två kyssebär på armen och ordet GNU. menmen.. det försvinner väl snart hoppas jag.
Annars så har dagen varit bra, träningen gick utmärkt och jag är glad som en lärka,eller vad man nu säger. Ont i höften har jag dock och lite ont här och var. Det blir malmö på lördag, shoppa som tusan. Nu finns det mycket pengar att spendera.
Folk bli sällskapssjuka och jag måste springa iväg.
PUSS


finfin henna.

Btw, min höft är värre och nu går det ner i knäet och ont i hela svanskotan. Men lee, skratta och tänk på annat så försvinner sakta smärtan.

Det var inte längesen det var du och jag. Jag saknar dig faktiskt. Syskonkärlek är den bästa och ingen kommer klå min bror. Ingen kille kommer att vara bättre, ingen kan ta hans plats, ingen har man samma kärlek till. Ibland saknar man personen mer, ikväll är en sådan kväll som man saknar honom lite extra. han är fin, han är min bror, han betyder mer än han tror. Även fast vi inte har daglig kontakt så vet jag att vi finns där när det kniper. Han är bra med andra ord.



_________________________________________

Och vännen du sårar omedvetet. Jag brukade vara den som du berättade allting för först, som du ringde och smsade stup i kvarten. Du och jag, vi passade liksom ihop på något sätt, det har varit så innan iallafall. Ha mig inte som en reserv för det sårar mer än om du låter mig gå. Du var min andra hälft, men jag antar att tiden förändrar allt. Släpp mig helt, eller låt det bli som innan för nu är det bara smärtsamt.
KYSS & GODNATT!

Måndag, fodring i morse, sen plugg till relgionsprovet. Snordi var hemma idag medan jag tappert kämpade mig igenom både cykeltur och origentering med min höft. Efter en timmes ridning så la jag av, den sa ifrån och den smärtan var inte alls kul. Men nu ska jag sluta kvida om det. På kvällen lagade jag mat, hade mysmys med flickorna och sjöng en del singstar. Myspys på hög nivå. Nu är jag lite hes, mår illa, har ont i höften, ont i magen men kan inte komma på något som jag har ätit som har mjölk i sig.. MYSTISKT.
I skolan hade vi origentering, matte, naturkunskap - labb, relgion - prov. Vi får väl se hur det gick, men labbet var inte helt fel. Satan så kul man kan ha, och satan så fel allt kan gå.. menmen.
Dagens bilder.



blåmärket imorse.


labblektion med min metorsgrupp.


myspys med singstar och bra vänner.

Dålig uppdatering, ni får slå på mig. Men ja, inte mycket har hänt sen jag skrev sist.. Mer träning har skett vilket känns helt underbart men även mer godisätande inträffade igår. Men vafan, jag klarar väl det. Det regnar och blåser någon så fruktansvärt, dock tror jag inte att det regnar mer, men ändå. Det är inte okej, att cykla och nog ha värsta origenteringen i detta vädret, NO WAY!
Snordi har trillat av hästen igen, den här gången landade hon på höften, armen, och ländryggen. Så nu har jag en mycket god vän som ligger i rummet bredvid med hjärnskakning och allmänt skadad. Jag hatar det, jag tycker inte om det alls. Snart ska jag gå in till henne och fråga om jag ska göra frukost och sånt till henne. Hon kan knappt gå och inte långifrån att inte komma upp från toalettsitsen. Då är det ganska illa.
Själv sprang jag och trillade, min höft/rumpa är gaaanska uppsvullen, lite blå och lite skrapmärken. Det är inte kul alls, min natt gjorde fruktansvärt ont och att sitta är.. jag vet inte, men det gör ont. Hihi. Men nu ska jag inte tycka synd om mig utan pallra mig ut till Snordi.
Btw, jag får kanske julbaka med hennes familj! HAPPYFACE (eller med henne på söderåkra.) det var superlängesen jag julbakade.. Men nu ska jag inte prata jul mer.
PUSS


såret igårkväll.

När man slutat plugga klockan tjugo i två på natten, man är ganska klara och ja. Då är det illa, då har något gått väldigt snett. Vad sägs om för mycket läxor, prov och redovisningar? Nu är mitt huvud dött och jag är stolt om jag lyckas stava rätt i detta inlägget. Nu är engelskan klar iallafall, Bollywood-redovisning imorgon med fina flickor, fina hästtönar som jag gillar. PUSS


kysse på bollywood-museum i Göteborg.
En underbar dag <3

OHNEJ!

Nu sitter jag i skolan på svenskan och ska skriva en APU-rapport, men förtillfälligt sitter jag och skriver här. Jag ska dock plugga. Jag vet att min låtsas pappa läser och det bli andra bullar när samtalen dyker upp om att jag inte sköter skolan. tihi. Men ja, dagen är ganska ljus, slutar halv tre efter matteprov och mentorsmöte, inte helt fel alls. Klockan fem har jag dock något möte om stallet som jag måste sitta på men annars går allt kalas. Ikväll blire dans i idrottshallen om ingen kommer och stör vill säga. Men ja, ganska härlig dag. Ska även rida en sväng, och plugga. ja, träningen spinner på i en jädra fart och det känns helt underbart.
Nu ska jag plugga, faktiskt.


dammråttan danne.

Sovmorgon till halv tio, det har jag inte hört några klagomål på hitentills, ganska bra faktiskt. Nu blir det frulle med snordi. PUSS.

När jag sitter inomhus beskådar jag mörkrets vackra sida, den mysiga och den mystiska. Jag ser mörkret som ett vackert täcke över landet och jag hör vinden susa sådär sövande utanför.
Men så fort jag öppnar ytterdörren försvinner mörkrets lugna sida och jag fylls av panik, ångest och mer panik. Så illa är det dock inte i börja, nejnejnej! Det börjar med att jag inbillar mig höra ljud såsom andar, vildsvin eller någotannat som i mina ögon är livshotande. Jag återfinner oftast lugnet och stannar på denhär nivån då jag inbillar mig saker men jag kan ändå kontrollera allt som jag känner och tänker. Det är när jag pressar migsjälv lite längre än jag vet att jag klarar, det är då kontrollen släpper. Det är då min kropp spänner sig, tårarna rinner, min blick riktas mot ett ställe, musklerna i kroppen sammarbetar ingetvidare bra, tankarna försvinner, andningen blir svår och paniken och ångesten trycker bakom revbenen.
Det är inte fören då en varningsklocka börjar ringa att kanske rädslan har gått överstyr, för långt.
Men i de stunderna som jag inte kan få kontrakt med något eller någon är det aldrig tanken om mörkret som skrämmer mig, utan mer vad som kan finnas där ute i mörkret. Det är fler tankar som slår mig om att jag kan träffa på en mördare, ett aggresivt vildsvin, en våldtäcksman, andar, liemannen och allt annat som kan ta dö på mig.
Om det är de tankarna som skrämmer mig när natthimmlen och stjärnorna lyser ovanför, är det då verkligen mörkret jag är rädd för? Eller är det döden? Eller är det en kombination?
Vad är jag rädd för? Kan jag säga att jag är mörkrädd fast det inte mörkret utan det som väntar i mökret som skrämmer mig, den/det som kan ta livet på mig? Annars borde det vara döden, men den skrämmer mig aldrig när solen lyser upp min dag.

innan mörkret faller 
ska jag lämna några varma rader 
ska jag vara din starka vän 
ska jag visa upp några bättre sidor 
och lova dig nånting igen 

CHACHA BLOGGEN! idag är jag ironisk bara så ni vet. Jag är även lite trött efter att suttit uppe till ungefär halv tre och pluggat och senare gått upp vid halv sju. Detta innebär endast fyra timmars sömn och utan frukost i morse, plus en träningsdag igår. Detta är inte okej! Vi ska även ha klassfoto i mitten på en hästdag, det vill säga med ridkläder, osminkade och frisyr efter ridhjälmen. Ska vår klass strejka idag? JA, det ska vi! 
Är jag helt död i huvudet, bloggen kommer förmodligen upp idag och fördröjningen beror på för mycket skolarbete och att min medkompanjon (hon som jag har bloggen med) trillade av hästen, fick svår stukning i armen, ont i rygg och nacke samt en hjärnskakning. Men vi arbetar på med bloggen och ett resultat kommer snart, bara stå ut!
Nu ska jag gå och klaga, skriva ut en redovisning, gå till VD:n och lite annat smått och gått. 
Skriver mer ikväll, PUSS! 

Måndagsmorgon, skolan börjar med trekilometerstest och min kropp tackar nej till det. Men jag får väl ändå se hur min kondition bara tappar sin styrka. Tiderna försämras, inte okej!
Annars är det inte mycket som händer, Snordi trillade av hästen och tillbringade största tiden igårkväll på akuten, inte bra det heller. Nu mår hon bättre, ont i huvudet (lätt hjärnskakning) ont i nacken och ont i armen som är stödlindad. Jag hoppas det blir bättre snart, alltid tråkigt när det händer såna olyckor.
PUSS. (bilder från gårdagens fotografering kommer)


dom tiderna kommer aldrig tillbaka, hjälp mig att göra så att framtiden ser likadan ut bara.

Tillbaka på skolan, vilken minut som helst ska jag byta om och senare vidare ut till stallet, fixa och ta en ridtur. Ikväll blir det plugga, sitta med bloggen och sånt.
Dagen igår var lyckad, jag tackar för alla sms, presenter, tankar, ord, facebookmedelande och allt annat som jag fått. TACK! jag är nöjd med min födelsedag.
Bilder från igår.

Nu är jag sjutton år och en dag gammal. Känns ganska bra faktiskt. Det blir bara ett snabbt inlägg nu på morgonkvisten för snart ska jag ut med frida, kanske fota lite och sånt. Det gillar vi. Annars är allt bra, som vanligt. Idag blir nog nya bloggen klar men jag säger till när detta sker.
Men nu ska jag ut. PUSS!

Idag blir jag sjutton år. och bilder kommer imorgon.
PUSS

Jag fyller år om en timme och trettio minuter. Min bästa kompis ringde nyss från fest och skulle gratta mig. Väldigt ljuv stämma. Hon skulle ringa vid tolvslaget, men fall i fall hon vart för full då så ringde hon nu för säkerhetsskull vilket jag tyckte var en väldigt söt tanke. Om nio timmar kommer mamma in och sjunger för mig och om ungefär sexton timmar kommer släkten för att fira mig. Om ytterliggare någon timme bär det förhoppningsvis iväg till fest, som jag ska med frida och frida till. På förmiddagen ska jag även träffa Snordi och rida en sväng. Dagen kan inte bli misslyckad, det går bara inte!


En mamma och en dotter. Thats life.

Allt började flera dagar innan, nedräkning och en evig längan som aldrig verkade ta slut. Tiden gick långsamare än långsammast och tålamodet gav med sig ganska snabbt. Jag saknar pirret, den där nervösa känslan som gör att man aldrig somnar. Då när man ligger och vrider och vänder sig i flera timmar för att spänningen i kroppen vägrar låta drömmarna vandra på. Tankarna vrider sig i hjärnan och de mest konstiga tankarna kommer man på. Kroppen ligger på mage, på rygg och vänder sig från ena sidan till den andra. En minut är det för varmt medan nästa är det för kallt. Kissignödig blev man också alltid minst två gånger. När man väl somnat så vaknade man vid fem och fortsatte allt som slutade under natten. Man började vrida sig från sida till sida, från mage till rygg. Täcket åkte av men lika snabbt på igen, tankarna vrider tankarna ytterliggare. Ju längre man försöker ju mer kissignödig blir man. Ju mer kissignödig man blir ju mer vill man att tiden ska gå. I slutändan slutar det med att man aldrig kan somna om för att man är så frustrerad och irriterad över att spänningen vägrar lämna kroppen.
Så var det att fylla år när man var fem år gammal, varför är det inte så längre? Barnkänslan, längtar, spänningen över vad man skulle få är borta. Man kan sova och man vaknar inte fören de kommer och sjunger på morgonen. Något måste gått snett på vägen, men vad?

Detta har varit den värsta natten på mycket länge. Sitter uppe till halv ett - ett, är helt död i hela kroppen. Bestämmer mig för att gå och lägga mig. Lägger mig i sängen, känner hur kallt och funktigt allt är. JO, katten har kissat i min säng. KATTJÄVLEN har kissat i min säng. Jag tar en filt och lägger mig i en hård obekväm fotölj och precis när jag ska somna så börjar min huskompis bråka med sin kille. INTE OKEJ!
snälla säg att dagen blir bättre..