16 år eller 5 år?

lite sådär småbarnslig får man väl vara. att ha en chokladkalender är ett måste även hur gammal man än är. och jag och fanny ska ta mig tusan se julkalendern varje morgon. mobba ni oss men det hör till julen.

Skägget i brevlådan
är en både spännande och komisk historia. När det närmar sig jul och det blivit dags att posta den sedvanliga önskelistan till tomten råkar de tre vännerna av misstag sända iväg en inköpslista. Nu riskerar de att bara få matvaror i julklapp? Gänget ger sig därför ut på en lång och händelserik jakt efter tomten, men märker snart att de inte är ensamma i sitt sökande. En skum organisation med dunkla motiv är också tomten på spåren och snart inser Klas, Lage och Renée att hela julen står på spel.

erkänn att julkalendern verkar vara på topp detta året!
någon mer än jag som vill se julkalendern och öppna en chokladlucka varje dag?

första advent

så nu är snart detta året snart, kanske då är det tid att släppa 2008 och längta in i 2009 som alla andra. men icke emmy, icke jag. jag ska hålla tag om 2008 och hålla den så hårt jag kan i mina armar.

men nu har fanny kommit, hästarna har fått kvällsmat och ljusen lyser klart. på tven spelas wallander och jag sitter vettskrämd. snart ska jag titta igenom svenskan och senare sova. ska upp och rida pållen redan sju imorgon. jag har ingen matlust men tvingar i mig mat ändå.

nu gick jävla strömmen i tv-rummet, ett sovrum och hallen. jippi. jag hatar detta, och vi töser är inte dom mest tekniska här heller för den delen. felet är att det inte är någon säkring och vakten kommer snart och hjälper oss. hoppas hon fixar detta. alla är vi mörkrädda också, så nej, detta är inte alls lyckat.

puss, skriver sen!

its time

hallå alla!
jag ska gå vidare, jag ska. vänta lite bara. jag tycker om honom bara, jag skulle ge upp allt.
vad har den tjejen som inte ger upp något som inte jag har då jag ger upp allt?


She's got green eyes and she's 5'5
Long brown hair all down her back
Cadilliac truck
So the hell what
What's so special about that
She use to model, she's done some acting
So she weighs a buck o' 5
And I guess that she's alright if perfection is what you like

Ooh, ooh,
And I'm not jealous, no I'm not
Ooh, ooh,
I just want everything she's got
Ooh, ooh,
You look at her so amazed
I remember way back when you use to look at me that way

Tell me what makes her so much better than me
What makes her just everything that I can never be 
What makes her your every dream and fantasy
Because I can remember when it was me

And now you don't feel the same,
I remember you would shiver everytime I said your name,
You said nothing felt as good as when you gazed into my eyes,
Now you don't care I'm alive,
How did we let the fire die

Ooh, ooh,
And I'm not jealous, no I'm not
Ooh, ooh,
I just want everything she's got
Ooh, ooh,
You look at her so amazed
I remember way back when you use to look at me that way

Oh what makes her so much better than me?
What makes her just everything that I can never be?
What makes her your every dream and fantasy?
Because I can remember when it was me

That made you smile
That made you laugh
Even if it made you happier than you have ever been, oh me
That was your world
Your perfect girl
Nothing about me has changed
That's why I'm here wondering

What makes her so much better than me
What makes her just everything I can never be
What makes her your every dream and fantasy
Because I can remember when it was me


nu ska snart hästarna ut, sen ska jag försöka äta. efter det ska jag fan ta mig julpynta i detta livlösa huset. det behövs lite ljus och liv här. wiie, jag älskar att julpynta. glitter, rött, ljusstakar, ljus, allt! sen får jag se om jag åker till ystad, inte säker än. men jag ska iallafall träna. så det är mycket som ska hinnas med. och så ska jag plugga -.-. men nu ska jag gå. puss på er <3

its gone

min andra chans är som bortblåst. en storm tog den när jag var som gladast. han gav mig en puss, även fast den inte menade något så blev jag så ofattbart glad. jag fick plötsligt all energi i världen och mitt leende gick från öra till öra. det fanns en människa som fick mig upp i himmelriket och det var du, och du menade inte ens det du gjorde. en obetydelselös puss för dig är min värld.
att jag sabbade min andra chans är det jag skäms över, det mina tårar rinner för. för faktiskt så är det inget mer jag vill än att vara i dina armar, pussa din hals, känna din puls och leka med mina fingrar i ditt hår. hitta någon som skulle göra allt för dig. hitta någon som skulle kunna förlora skolan, sommarlovet, personens lycka, personens glädje, personens hem, personens helger, kvällar, fester, himmlen, solen, stjärnorna, allt. hitta någon som skulle offra natt och dag för dig. när du har hittat henne så säg till för jag tror fortfarande inte att det finns någon som är villig att offra allt förutom sina närmaste för dig. jag kan mista allt, för i dina armar försvinner omvärlden.
skatta åt min inlägg, håna mig på varje fest framöver, hata mig, döda mig. det enda jag ber om är dig.
koffe. jag finner inga ord.


jag är så äckligt kär i honom. aldrig ska jag låta mig själv bli såhär, men nu finns inget återvändo.

nu i framtiden kommer jag nog bara bygga på detta inlägget för det finns inte mer och säga. vad gör man när man har insett att det är bäst att gå vidare men att man inte kan? vad gör man när man har så ont i hela kroppen att man inte kan resa sig? benen domnar och jag känner inte vad jag står på, magen krampar, jag andas kraftigt och luften hinner inte ner i lugnorna fören den åker upp igen. mina armar är ofrivilliga för arbete, mina läppar svider så fruktansvärt. men det värsta är min hjärna, mitt huvud, mitt hjärta. jag hör hans ord, jag känner hans perfym, jag ser hans ögon, jag känner hans läppar. ja,jag borde gå vidare. men jag kan inte. jag är vilse fast jag sitter hemma i min säng så säkert.
jag är så osäker även fast jag borde vara den säkraste människan här. och om man nu har gått vilse har jag alltid fått lära mig att stanna kvar på samma ställe så kommer någon tillslut och hittar en. men nu är jag vilse, jag står här och väntar, fast jag borde gå vidare.
för en liten stund var jag som den lyckligaste människan i världen. det var mitt fel att det försvann så snabbt som det gjorde.
min kropp värker, jag har ont, jag är rädd. jag vill till bollerup och bara ligga under täcket dag in och dag ut. jag vet att jag inte kan göra det för det är förmycket som jag missar i skolan. men jag vet inte. jag är bara jag. förlåt för allt. förlåt verkligen. förlåt. Bollerup är mitt nya ställe att fly, innan var det stallet, innan det var det malmö. jag kan inte hela tiden fly, någon gång måste mina ben sluta springa? någon gång måste jag stanna och hanskas med det som händer. någon gång måste jag lära mig att gå vidare och att det finns fler armar som jag får sitta i.
lämna mig, släng mig, kasta mig, såra mig, trampa på mig, skär sår på mig och strö sedan salt på dem, låt mig gråta, slå mig, dra av mitt hår, kapa mitt ben, kapa min arm, ta all min värme, lämna all kyla, ta mina skratt, ta min lycka, ta min värdighet. du får mig ändå. för det är inte det som gör mig mest ont. det som gör mest ont är att gå själv.
 du gick fram till mig och slängde all skit i mitt ansikte sedan vände du och gick. jag stod kvar, jag står fortfarande kvar, och lika många tårar rinner nu som första minuten som du vände. jag står kvar, jag är fastklistrad.
jag ska gå vidare, vänta bara en lite tid till, det gör så fruktansvärt ont just nu.


jag är patetisk

jul - sommar

nu till helgen ska jag pynta i mitt rum och lite smått i huset. jag vill få in den där mysiga känslan av jul och värme när jag går där utanför i regnet och stormen. Jag vill se hur det lyser i fönsterna, jag vill se tända ljus och jag vill kunna inbilla mig doften av nybakade pepparkakor. jag vill komma in i ett hus fullt med värme, röda nyanser och  fullt med skratt. jag vill se allt sådär glittrigt och mysigt precis som julen ska vara. jag vill sitta inne och se film med te och kakor medan jag hör vinden susa utanför. jag vill krypa ner under filten med mina närmsta vänner, mysa, snacka skit och skratta. det är jul för mig.

även fast jag längtar efter att få upp julsakerna och att granen ska stå på plats så kan jag inte hejda tanken på en varm skön sol, en strand och mina bästa vänner. att känna solen värma ens kropp och sedan havet svalka den lika snabbt. jag vill gå ut i linne och shorts eller en klänning utan strumpbyxor under. jag vill känna sommaren i mig och jag vill sprudla av lycka, energi och glädje så som man gör på sommarlovet. jag vill åka utomlands med någon som jag tycker mycket om och jag tittar redan nu på resmål och försöker övertala mamma. jag sparar redan pengar till festivalerna i sommar som jag bara måste gå på, det finns inget val. jag måste, jag vill, jag längtar.

en sak som dessa har gemensamt är att jag är hundra procent säker på att de ska innehålla; glädje, skratt, värme, energi, mys och det bästa av allt; mina närmsta vänner. denna tiden vill jag vara er nära dag ut och dag in, ni ska bli trötta på mig. jag vill ta igen alla dagar som jag missat och all saknad jag känner. jag kan inte önska för bättre vänner än er, ni är ta mig tusan de bästa i världen.


speglar och spöken?

vi börjar med speglar. under halloween berättade vår engelsklärare en spökhistoria om speglar och spöken. man fick aldrig titta i en spegel runt midnatt. varje natt vrider jag och vänder mig just runt midnatt för att jag är så skräckslagen att jag får se en man i spegeln. först trodde jag bara att det var halloween natten men det visade sig vara alla nätter. jag som tror på dessa saker och har en spegel framför sängen ligger vaken och vågar inte öppna ögonen. jag tror inte ni förstår. ingen förstår. jag är rädd.

och en fråga; måste alla i ett hus märka att det spökar eller kan det spöka för bara en person?
jag vet inte vad de andra har märkt i detta huset men jag lägger mig oftast sist och märker alltid konstiga saker när jag ska sova. duschen spolar varmvatten sen går det över till iskallt vatten och sen över till varmvatten igen. och ja, jag tänker samma som ni; det är kanske varmvattnet som håller på att ta slut. men om ingen har duschat under dagen och inget sådant. vissa dagar kan 5 pers duscha och vattnet tar inte slut. vissa dörrar är också krångliga och stänga. mitt lås krånglar och jag får öppna och stänga dörren ett antal gånger innan det går. (kan vara fel på låset). jag hör knack från trappan och fötter mot vårt trägolv (kankse inbillning). min lampa är alltid tänd, sen bara släcks den och går inte att tända igen. sen nästa morgon är den tänd och lyser starkt när jag vaknar. (kan vara eluttaget som krånglar). men om allt detta är konstigt är det kanse jag som inbillar mig, men kanske spökar det, för mig. kanske vill någon säga något, varna mig för något, men vad? jag är rädd.

missförstånde.

ett missförstående kan förstöra så mycket.

idag har jag gått i skolan från kvart i åtta på morgonen till åtta på kvällen. snacka om en lång dag och jag är riktigt trött. nu ska jag bara duscha, ta en kopp te och en macka sen krypa ner i sängen. kanske ska jag även titta över geografin ikv till imorgonbitti.
sen har vi en tjej i huset (henne som jag berättat om) som ska flytta ut. det är trist och jag tycker synd om den tjejen. men om hon inte mår bra här så är det kanske bäst att hon flyttar och mår bra. även om det är trist att någon i huset flyttar.

aja, nu ska jag duscha. puss.

just another day.

just another day stuck in the shadows of my misstakes.

det är kallt och vitt och trött och tråkigt men samtidigt är det så klart, roligt, piggt och vaket. jag har håla nu till ett och ska snart ut i stallet och släppa ut hästen men jag väntar lite till. det är så fruktansvärt kallt just nu. det blev ingen klänning idag iheller för jag kände mig tjock i den :)

och så är det denna tjejen som tar all energi som bor här tätt inpå. hon är svår att förstå och jag blir rädd då hon hela tiden frågar just mig om; "kan jag ha detta på mig?" "vad ska du ha idag?" "kan jag låna det av dig?" "hur ska jag klippa mig?" "hur ska jag sminka mig?" "hur ska jag få den killen?" "hur ska jag färga mitt hår?" "vad ska jag säga?" "hur ska jag vara?" och istället för att jag kanske ska gå i botten med varför hon frågar som hon gör och varför just nu så drar jag mig ifrån. Hur ska jag få henne att sluta? är jag av alla människor en sextonåringsförebild? för isåfall så tror jag att hon har valt fel. jag är så långt ifrån perfekt i varje vinkel och varje håll. hon slutar äta, hon låser in sig på rummet, hon kräks på toaletten. är det mitt fel? är det jag som får henne att göra alla dessa sjuka saker? Hon skrämmer mig, hon skrämmer oss alla, vi orkar inte, jag orkar inte. nu är detta slut, inte en dag till lever jag i hennes sjuka värld. hon ger bara mig hennes dåliga energi så jag mår dåligt och det har hon inte rätt till. hon är läskig och nu räcker det. jag har inte all energi i världen för att stoppa detta och jag har inte en mur som kinesiskamuren runt mig som gör mig oberörd av detta som pågår. alla mår vi likadant och jag orkar inte med någon annan som trycker ner stämningen.
är det mitt fel?

Some people want it all, but I don't want nothing at all 
If it ain't you baby, if I ain't got you baby 
Some people want diamond rings, some just want everything 
But everything means nothing if I ain't got you
-- jag släpper dig inte än.

godnatt sötnosar.

dagen har varit som vanilgt. tog i sönder en traktor. ett poäng till mig där, annars har jag väl inte gjort något speciellt. imorgon är det matte, geografi och historia och en håla på tre timmar. jippi.

GODNATT SÖTNOSAR, sov gott och dröm sött så skriver jag mer imorgon.
och imorgon tänkte jag faktiskt fixa till mig, men mina saker som jag ville ha ligger i tvätten så jag får se hur det blir. menmen ;)



Vem vill ha stolthet
när man kan få den man vill ha?
Vad ska jag med värdighet
när jag kan ha det bra?
Integritet
vad har den nånsin gjort för mig?
Och tryggheten byter jag med glädje
ut mot dig





















inte bäst direkt.

festen igår hade många trevliga stunder och jag är glad att jag gick. men det var långt ifrån bäst, långt, långt ifrån. men jag stannade för fridas skull och jag vet att hon skulle gjort detsamma för mig. några besvikelser, några inte glada minnen, några tråkigheter men det var ändå bra! och jag är glad för fridas skull och det var värt att gå igenom allt för att se hennes speciellt leende på läpparna då hon var som gladast.

men fortfarande, tack för igår.
och nu ska jag pallra mig ner och käka frulle.
vad är era planer för dagen?


fest ikv, tack.

nu sitter frida här, hon kom inte hem så jag fick smuggla med henne till bollerup. alltså lever min bästa kompis som flyktning i ett dygn.  det är det inte många som gör.
kvällen var lyckad, extremt galen, sjukt dansglad, härlig musik, bästa killarna någonsin. ja, ganska svårt att klå den kvällen om jag får säga det själv. två bästa kompisar, dunkande musik, ett dansgolv och jävligt med snygga killar, det kan inte gå dåligt.
tack för en ljuvlig kväll och längtar tills nästa gång. ni är bäst.
 

kvällarna är värst.

kvällarna är helt klart värst då jag lägger mitt huvud tungt på kudden och allt kommer tillbaka som flashbacks. jag vill minnas och inte glömma men jag vill inte ha en ständig saknad. jag ser er som om ni satt på min säng och jag hör er röst som om vi pratade i telefon. jag ser allting så klart så som det brukade vara. jag ser era tårar som om jag stod och tröstade er precis i denna minut och jag hör era skratt precis som om jag stod bredvid er och skämtade med. jag hör era uppmuntrande ord som om ni stod mittemot och sa dem. jag går fortfarande upp för er skull och min nedräkning börjar på söndagen, bara 5 dagar sen får jag dela mina dagar med er. jag hör våra samtal om och om igen i mitt huvud och det ekar förskräckligt. jag vill minnas men inte sakna. jag ser era söta ansikten som om jag var med er den sekunden. jag faller tårar, jag tänker tillbaka och detta är allt jag ser. jag hör, jag känner era armar runt min kropp och jag känner er viskning som får mitt hår att blåsa lite smått, då ni viskar; allt blir bra emmy, det löser sig.
Varje kväll säger ni samma saker, varje kväll känner jag samma sak, varje kväll faller lika många tårar, varje kväll saknar jag lika mycket, varje kväll ser jag era tårar och hör era skratt, varje kväll märker jag olika detaljer i våra samtal, varje kväll ser jag er framför mig.
jag saknar det, jag saknar det så fruktansvärt mycket att jag inte kan förklara. ni kan inte förstå. inga ord beskriver. den närmaste beskrivning låter; mina vänner, jag älskar er. utan er skulle jag aldrig stått där jag nu står i världen och jag hade gett upp hoppet för länge sen. ni är vackra och jag ser hur vacker jag själv vill vara. ni är starka och jag ser hur stark jag själv vill vara, ni är bäst och så vill jag själv också vara. jag avgudar er och varje kroppsdel skriker av att vara utan er närhet, varje muskel krampar av saknad och varje tår beskriver. ni är oslagbara och de bästa i mitt liv. ni har förändrat mig till det bättre och aldrig vill jag mista er. ni är mitt liv och så är det!
jag älskar er.


ni är allt <3

godnatt folket. min blogg är dryg, jag vet. men detta är mitt liv!

känner inte för det.

usch hela tiden har jag sett framemot helgens fester och allt men idag är jag bara trött, kall, känner mig äcklig och grymt skabbig. jag vill inte att någon ska se mig så som jag se ut nu, jag skäms. det kvittar vad ni säger för hur jag känner är en helt annan sak. idag är bra bortsätt från min självkänsla. och genom att alla andra sitter och pratar om att dom är tjocka och bantning gör inte saken bättre kan jag säga. Jag ska festa, jag vill festa, men ack så skabbig jag känner mig. jag hatar den känslan, av att inte räcka till och inte vara fin nog för någon. även om jag skiter i att få just Honom eller inte så känner jag mig inte fin nog. inte fin nog för mina kompisar, för någon kille, för fest, för ystad, för bollerup. jag känner mig inte bra alls. och kanske så vill jag inte ens ha honom tillbaka, men vafan lite fin kan jag väl få känna mig? lite som om någon annan kille kanske tar kontakt? kanske? det känns riktigt tråkigt, jag tycker inte alls om det.

någon dag känner mig sig nöjd? någon vacker dag? <3

frida, bilden är till dig.

spöken?

under kvällen har vi skrikit, sprungit och skakat av rädsla. vi tror det spökar. och visst för er som inte tror på spöken kommentera inte att vi är löjliga och att dom inte finns. om man hör knakande steg i trappan när alla sitter i köket, när man hör någon grov röst halvstön/andas utanför dörren, när man vaknar mitt i natten och lamporna i huset är tända, när man helt plötsligt får frossa över en minut och sen är allt varmt igen? är detta bara inbildning, kanske. kanske inte. alla här tror på andar och spöken och därför är vi fruktansvärt rädda nu.
och jag kan inte sova. inte här uppe, själv. nej, det funkar inte.

skolan har varit lugn, provet gick kass, men resten av dagen var härlig. skola, plugga, stallet, ridit, film, mys, duschen, allt har hunnits med och imorgon kommer mamma med mat så jag kan överleva här ute :D i morgon har vi geografi och det är bara plugga plugga plugga nu innan jag lägger mig och så ska jag se framemot att klockan ringer sex imorgon då ska jag piggt vakna och ut i regnstormen och morgonfodra till hästarna. jippi. men om jag inte försover mig imorgon och på fredag så har jag inte fler staffodringsveckor :D håll tummarna.

jag ska även slänga in att jag saknar ystad och de bästa vännerna i världen. jag saknar er och ni är mitt liv. fredag fest med skolan, sen lördag är jag er och då är det fest. ni säger, jag gör. jag är eran. jag älskar er.

GODNATT, SOV GOTT OCH DRÖM SÖTT!
fler än jag som tror på spöken/andar?


prov, prov, prov.

jag kan inte fukusera på annat, inte på att prata med mamma långa samtal, inte att ringa mina gammla vänner eller att få tillbaka honom som jag verkligen tycker om. det enda jag behöver nu är så mycket extra tid. prov idag i historia och det gick bra, men matteresultatet var katastof. prov imorgon i kretslopp och det kommer gå utahelvete för att jag hatar biologi. sen engelska läxa, och geografi, och svenska och allt. NO! ge mig tid. sen är det regn och storm ute, mysigt att rida ute i sånt här väder (y)

men till positiva saker!
fest i helgen, ystad i helgen, folket på bolle är ganska bra, snart jullov, snart shopping i malmö med bästis (svensson). smart handla julklappar, snart beställa kamera, snart skriva önskelista, snart öppna första luckan i min chokladkalender, snart börja baka pepparkakor och knäck, snart julpyssel, snart julpynt i hemmet och i stallet, snart lucia, snart ny mobil, snart pappas nya lägenhet, snart planering inför sommaren (resor, festivaler, hästen, sommarbete, allt) snart går det mot ljusare tider, snart inga prov, snart en roligare blogg, snart nya kläder, snart mer pengar, snart mer foto, snart en roligare emmy, snart en emmy som lägger tid på saker, snart en emmy full med nyårslöften, snart julafton, snart APU-letning, snart allt. :)

regnstorm?

är det bara jag som har regnstorm här? ;o kunde inte ens cykla för cyklen trillade, sjukt mycket blåser det. och jag kunde inte gå framåt för där kom vinden så ja, det tog ett tag att komma hem.
sen gick traktorn bra igår :D fatta så duktiga alla var, vi välte typ inga koner :) och matteprovet fick jag bara g på, och jag är fett besviken men jag hatar vår mattelärare/mentor. han kan gå och hänga sig. Idag har vi historiaprov som jag nu ska plugga på, och även geografiläxa om landet som vi ska redovisa om längre fram mot jul.

jag tycker inte om regn, och blåst..
vad har ni för väder? :)

emmy, köra - nej!

ett stort blankt nej till emmy och köra. ni som inte fattar så har jag tre timmar traktor på schemat, och jag som inte ens vågar köra moppe ska sätta mig i en traktor och köra. jag kommer typ ta isönder den och sen kommer jag få pris för bollerups tabbe som delas ut varje år. inte skoj alls. och som hämnd i trean ska jag spraya en traktor med rosa och glitter färg. mohahahaha. men ärligt, kan ni se mig på en traktor och typ parkera och backa och sånt? jag kommer sitta där och skrika så kommer alla bönderna skratta åt mig.
jag hoppas dock på att jag får en röd traktor för det är det närmaste rosa jag kommer i denna världen. WOHO! om en tid kommer jag komma in på stan i min egna traktor och köra över alla dumma idioter som jag inte tycker om. Jag ska lära mig att köra traktor! haha, ja, jag är konstig på morgonen efter ingen sömn alls.

önska mig lycka till, håll tummarna, och ärligt, kan ni se mig i en traktor?

om jag kunde så skulle jag.

om jag kunde så skulle jag ändra allt. jag skulle inte ens fått tanken att välja bollerup utan direkt välja samhälle media. jag skulle aldrig åkt ifrån de bästa vännerna i mitt liv och jag skulle aldrig dissat killen som jag verkligen tyckte om. jag skulle aldrig flyttat hemifrån och aldrig ha tid med mina vänner.
ni vet föräldrar, dom vill se sitt barn få sin första tand, höra dens första ord, gå dens första steg, följa den till första skoldagen. Nu vet jag hur det känns att missa något så viktigt i ens liv, jag vet för att jag missar det i mina kompisars. aldrig en fest, aldrig en bakispromenad, aldrig en kvällspromenix, aldrig en bakstund, aldrig en fika, aldrig en pratstund, aldrig skratt i skolan, aldrig pluggtimmar tillsammans, aldrig någonting.
jag hatar detta.
vill inte till bollerup, jag vill inte. imorgon åker jag och mitt fakesmile kommer på läpparna och stannar tills jag åker hit, tillbaka hem till ystad.

jul jul strålande jul


jag måste erkänna att jag hatar mörker och är riktigt rädd för det. Jag hatar även regn ovh blåst. Men trotts detta så älskar jag julen, även fast mörkret ligger som ett täcke över staden och vädret mest är regn och blåst. jag menar gå ute och julstjärnor och ljusstakar i varje fönster, ha en pyntdag hemma då man tar fram alla tomtar och glitter. då man klär granen med glänsande kulor i olika färger och glittret viras runt granen flera gånger. då när man alltid bakar allt möjligt och speciellt knäck. varje år får man stora brännmärken över att man bränt sig men fortfarande så gör man samma sak gång på gång. gå i stan på julskyltning med massor av stånd, granen på torget har kommit upp med alla dess pyntningar och affärernas stora skyltfönster är fulla med härliga glittriga färger. varje vecka och varje luciaträning då man ska lära sig att 15 låtar och sen när man står i kyrkan och allt är mörkt, då kommer ett täcke med vita långa kläningar och levande ljus. då man blir insnöad och måste ta sig ut på något sätt. då alla barn sitter spända framför kalle anka på julafton och väntar på tomtens knackningar. alla timmar man lägger ner på att skriva önskelista (när man var barn), och alla skratt.


ja, julen är bra!

underbart.

ikv glömde jag honom och så ska det forsätta vara. Jag har fixat håret och är superblond, och ikväll umgicks jag med helt överhärliga människor. min kusin, mina syslingar, deras mamma och en utbytesstudent från singapor. riktigt trevligt hade vi och jag vill inte därifrån. Gud vad jag saknar storstadslivet. fest efter fest, fika efter fika, shoppingrunda efter shoppingrunda. ta mig tillbaka till tiden innan bolle, för den är obeskrivlig.

nu ska jag sova, ska på julmarknad imorgon. kyss <3

kusinvitamin

nu är jag hos min kusinvitamin. hon har stuckit till jobbet så jag sitter själv i soffan och ser tv och skriver blogg i lugn och ro. Jag ska glömma honom, eller ja sluta tänka på honom varje sekund av dagen.
Idag ska jag även klippa mig, gå på stan och kolla på nya kläder men mest kamera och mobil. och om jag hittar någon bra kamera kanske jag köper en annars ska jag beställa nu i veckan. Jag ska även klippa mig idag och färga mitt superblondahår blondare. blonds have more fun, you know ;) haha. nej men sen ska jag väl försöka langa upp några bilder så ni ser och säga vad ni tycker.

tips om klippning och färgning?

nu ska jag äta frukost, men jag kommer sen. och uppdaterar mer :)
puss, sovit gott?

live that life.

okej, nyss blev jag riktigt jävla glad för någon minut sådär. Min man (kompis från ett sommarläger) ska nästa fredag besöka bollerup och därför träffa mig. det var typ 2 år sen vi sågs och jag saknar henne sjukt mycket,
jag vill också tacka en viss tjej vid namn Olivia Larsson för att gjorde denna dag så bra som den blev,. tack! du är guldvärd dagar som dessa. flytta hit och allt blir så mycket roligare.

jag inser att det aldrig kan bli han och jag. men bara för det vill jag varken höra de orden, behöva läsa dem eller skriva dem. Jag vill inte inse det för just nu så lever jag och han så lyckliga i min dröm och då lever jag heldre där. Jag är medveten om att någongång spricker min drömbubbla och jag ramlar ner på marken och slår mig. jag är också medveten om att allt detta bara är en dröm, men fortfarande väljer jag att leva i den. Säg ni att jag kastar bort min ungdom, mitt liv på att leva i en dröm. säg ni att jag borde vakna och acceptera och gå vidare. säg ni att det inte är så svårt och att jag bara ska börjar leva livet istället för att drömma om det. säg ni vad ni vill, men det är mitt liv. om jag en vecka inte orkar med ett fall till, en tår till, en sorg till, så låt mig då leva i drömmen. om drömmen skapar ett leende på mina läppar då som jag gråter, låt mig då leva i drömmen. om jag mår så piss så att jag helt enkelt inte orkar ta itu med en sak till som händer, så låt mig falla senare och leva i drömmen en vecka till. Säg aldrig hur jag ska leva mitt liv innan du har gått en mil i mina skor. Se inte på mina problem och kommentera dom om ni inte vet alla problem och varje detaj i dom. Jag kommer vakna, jag kommer slå mig, jag kommer gråta och jag kommer tillbaka till jorden från min dröm. Jag kommer inse sanningen, jag kommer kunna höra den, skriva den och läsa den. Jag kommer tillbaka när jag är redo att ta itu med det. innan dess så låtsas som om inget har hänt.


jag ska ljuga. allt är bra. jag ska tvinga fram ett leende och säga högt och tydligt: jag mår bra, jag har det bra och jag älskar livet.

rädsla

alla är vi rädda för något. någon är rädd för mörkret, någon annan för spindlar eller ormar, någon för andar, någon för sova ensam, någon för att gå utan sminkn Någon för kommentarer, någon för vad andra tycker, någon för att prata inför många människor, någon för att gå på fest. Det som för mig är en barnlek är kanske det värsta i någon annans liv. Dissa aldrig någonannans rädsla för att ni inte har samma, för så som ni känner när ni möter er, gör alla när dem möter sin. Vilken rädsla man än har och försöker undvika den så kommer man till situationer då man måste möta den. Vi blir stela, kan inte få fram ett ljud, hjärtat bankar och andetagen ökar. det kvittar vad vår rädsla är så får alla någon obehaglig känsla av just den saken. Sen finns det saker som majoriteten är rädda för så som; att bli lämnad, att bli dissad, att bli hatad, att inte bli accepterad, att inte vara bra nog, att han inte vill ha en. inget av detta är onormalt och ingen rädsla kan vi säga; men det kan du inte vara rädd för, för alla har vi dom.
Nu ska jag kasta mig ut för stupet där jag står så säkert. nu ska jag säga; vi borde ses, kanske till och med att jag gillar honom. Nu ska hoppa från det säkra och se om jag landar mjukt eller hårt. Jag väntar på svaret. Gör det ont att landa? Skadar jag mig om jag faller och han inte tar emot? Får jag livshotande skador? -knappast.
min rädsla är mörkret, jag kan inte gå ut själv eller sova själv med släckt lampa. min rädsla är andar och därför inbillar jag mig ofta att jag hör ljud som inte existerar. min rädsla är vad andra tycker och därför spelar jag gärna en roll för att det är lättare om dom dissar rollen är migsjälv. min rädsla är att bli lämnad, att blir dissad, att han inte vill ha mig, att jag inte är bra nog och därför vågar jag inte säga något, inte prata med honom. ingenting.
nu har jag erkänt mina rädslor, vad är era?


fruktansvärt

förlåt för att jag varken är så snabb på att svara er på era kommenterar och på att skriva nya inlägg men just nu är det fruktansvärt mycket. Prov efter porv, läxa efter läxa, fixa hästen, skolan, allt. det är hårt.
men jag ska bättra mig :)

vaknade sex, ska in i duschen nu, ska sätta mig sen och skriva en text till biologin av mina stödord. Sen börjar jag skolan vid halv åtta. jippi. halv åtta, denna skolan måste vara sepe som sätter halv åtta en ONSDAG. det är ta man tusan den jobbigaste dagen i veckan även om man börjar tio. hata onsdagdar och hata att börja halv åtta. GRRR!
men nu måste jag pysa.
GODMORGON  OCH HOPPAS ATT NI SOVIT GOTT
puss.


jag bara måste.


jag bara måste få honom. om jag så behöver någon till hjälp. men nu mår jag ändå inte så dåligt, jag menar jag lever. jag ska till skolan imorgon om jag så ska gråta mig igenom dagen så ska jag gå. jag ska även rida och allt.
men fortfarande finns du hela tiden i mina tankar, fortfarande minns jag hur min kropp mådde då den var med dig. Du kunde rädda dagen med ett sms, det är ofattbart. ja, jag vet. spola tillbaka tiden till festen i lördags tack? snälla bara en gång. spola.

jag har inget att säga. jag saknar honom.
och nu ska jag läsa veckorevyn och vingklippt.
imorgon ska jag leta apu. wiie (not).
godnatt sötnosar <3

nej, det går inte.

nej, jag orkade inte dagen. mådde katastrof på alla sätt och vis så jag stack hem. och sen dess har jag bara suttit här tänkt över allt som hänt, läst vingklippt ängel för typ 17 gången. kan den boken utantill men kan ändå inte sluta läsa den. ikv ska jag fodra, plugga lite snabbt, se film och fortsätta läsa. allt för att glömma vad som hänt.
mamma dyker snart upp för att se hur det är med mig.

nu ska jag börja se film. kyss.
var er dag bättre än min? (det hoppas jag)

jo jag har alltid tyckt om honom.

det var inte fören igår som jag öppnade ögonen och såg. det var inte fören då som jag verkligen såg vad jag ville ha och vad jag gått miste om. jag kommer inte kunna förlåta migsjälv för att låta dig gå, inte nu. En del av mig kommer ständigt tycka du är ofattbart söt. Men nu vill jag bara kunna rätta till allt men det är omöjligt. jag vill gå tillbaka och ändra mycket av det som hänt. jag vill stå med dina armar runt mig, se dig le mot mig, kyssa mina läppar och alla mina vänner ska vara där. det hade varit det bästa. men det är endast en tanke, en liten obetydelsefull äcklig dröm som ska förbli en dröm. Någon gång måste jag tillbaka till verkligheten och inte alltid leva i drömmen hur mycket jag än vill. någongång måste jag titta framåt och släppa det som har hänt. någongång måste jag inse att drömmen bara är en dröm. någongång måste jag sluta försöka och bara leva med att det inte blir vi. men även fast jag skrivit denna texten så envisas jag om att det kan bli vi, det måste bli vi. jag intalar fortfarande mig själv att det är du som kommer få mig att sprudla av glädje, alltid få en känsla av lycka.
nu är det som värst, såhär på kvällen. jag ska somna, jag ska klara det. men hans ord upprepas i mitt huvud. Orden ekar som höga viskningar men de försvinner aldrig. Han leende speglas i ögonlocken varje gång jag blundar. I varje blinkning ser jag han leende som om han stod framför mig. Hela tiden ser jag hans ögon som borrar sig in i mina, var jag än vänder blicken så finns dom när. När jag blundar så borrar dom sig in. det är sinnessjuk, jag tror jag har blivit sinnessjuk.

jag sitter med vinterjacka under mitt duntäcke, elementet påhögsta, mössa på huvudet och jag fryser. inte lite utan riktigt, jag darrar tänder. detta kan inte vara normalt? - är det hoppet som lämnat min kropp, lyckan eller glädjen?


yes

she said i love you, do you love me?

nu ska jag iväg, måste köpa blomma till peter och hämta plånboken hos frida. 
sen ska jag köra till bollerup. (jippi-not). där ska jag sitta och beklaga och tycka synd om mig själv för att jag inte får träffa mina vänner på en vecka, helgen i malmö så kanske till och med två.
denna festen fick man verkligen sånna oldtimes feelings. liksom för en kväll var det NÄSTAN som innan och nu ska jag åka ifrån det. det suger. och jag saknar verkligen dom. jag saknar dom redan och jag har inte ens satt mig i bilen än. det är hårt och fruktansvärt svårt att lämna allt nu när det är som bäst. det är otroligt sorgligt än att inte mötas att deras leende varje dag. för en termin har snart gått men ingen på bollerup kan klå dessa sex underbara tjejer. Dom får mig att flyga på moln.
hoppas att vi ses snart gullungar <3
(dessa bilderna är inte sen i gårkväll)


bilder från min och fridas fotomorgon kommer

godmorgon

sinnessjuk kväll igår. jag vet inte var jag ska börja berätta.
men jag skriver mer sen måste få i min lite mat.
tack till er som var med och gjorde den lyckad <3
kyss.

frida bästis svensson.

nu sitter bästis här bredvid mig och vi snackar om allt. fattar ni hur lycklig jag är i denna minuten. glädjen kryper i kroppen och jag känner lyckan under min hud. de kryper som myror under mitt skin och det kittlas förskräckligt. Tänk att en människa, en kompis kan få en att må som den bästa på jorden. Plötsligt känner man att man duger och att allt i sin värld är bra. shit, utan henne vore jag ingenting. Bara få höra hennes sinnessjuka kommentarer, se alla hennes skrattretande miner och alla skratt som man måste skratta med i. ingen kommer kunna bli så betydelsefull som henne och ingen kommer ta hennes plats. om hon någongång försvinner så kommer ingen ta hennes plats, jag vill inte det. då ska den få vara tom, svart och dyster.
och varje dag är min första tanke på morgonen; wiiie, idag ska jag träffa svensson. och sen slår det mig, vi har inte längre följe och snackar skit, vi går inte längre i samma klass på samma skola. varje morgon slår svaret mig om en dag utan henne mig lika hårt och varje kväll då jag inte kan sova så tänker jag på vad vi skulle ha gjort under dagen.
Varje dag är en ständig saknad och jag blir tröttare och tröttare på att hålla masken. den rinner av som ens puder i vatten. Den sitter inte fastklistrad med ett falskt leende längre, det är bortblåst. Jag orkar inte spela något spel längre, jag vill kunna skratta som jag gjorde med henne, lee som vi gjorde. Jag vill torka hennes tårar och jag vill vara där när hon inte längre orkar gå på livets väg. jag vill dela skratta, tårar, lycka, hat, allt. jag vill kunna finnas där på morgonen när hon inte orkar gå upp, jag vill gå de extra stegen när hon inte orkar, jag vill skratta med henne, jag vill tända ett ljus i hennes liv så hon aldrig ser mörkret. jag vill subba bort att smärta för aldrig ska hon behöva känna någon smärta. hon är min bästa vän och allt hon förtjänar i livet är det bästa, lycka och kärlek. Hon ska inte behöva fälla en tår för hon är för fin för -det. Ingen är som henne. För mig är hon historiens finaste och jag avgudar henne.
  - med andra ord, hon är min bästa kompis. jag älskar henne och saknar henne varje dag som går. Jag vill va som henne, för för mig är hon bäst och ingen kan vara finare i mina ögon.

"SOFFAN ÄR SOM VÄRSTA HÅL I VÄGGEN?
-HÅL I VÄGGEN?
-JA, FAST UTAN HÅL OCH UTAN VÄGG OCH JA, DET KANSKE INTE ÄR SOM  HÅL I VÄGGEN."

förstår alla nu hur mycket jag avgudar henne?

KUKSLAG!

fuck, denna kvällen. dock är bästis här och gör så att jag överlever och hon är bäst.
men fuck idol. jag ska aldrig se det efter idag, aldrig. inte denna terminen. jag hatar idol och den jävla blondiie i juryn. hon kan suga en stor fet balle. och vad är det med svenska folket? hur kan man låta den bästa musikaliska människan åka? ännu en anledning till varför jag hatar sverige och vill flytta ifrån detta kukland.
fan, jag kommer aldrig komma vidare. om inte lars får skivkontrakt är fan inte detta värt det. jävla kukidol.
ja, jag är fett ledsen och besviken och fan. helt förkrossad.

men fortfarande älskar jag frida svensson.

han den där.

Han den där killen, med det bruna håret och historiens finaste ögon. Han som du alltid hade tittat på lite sådär i smyg men aldrig riktigt vågat satsa. Vad hände då när du tog modet till dig och försökte och du och han skulle bli ett ni?

Då gick det kalas från början, ni ville helt enkelt ha varandra. Även om ni inte sa ett ord till varandra mer än på mobilen eller datorn så sa era blickar mer än ord någonsin kunde säga.

Det var då som du ständigt tittade på mobilen för att undra om han hade svarat, det var också han som fick ditt leende och dina ögon att lysa som inget annat. Det var han som fick dig att sminka dig extra fint någon gång ibland, och ta på dig kläder som du kände dig fin i. Det var för honom som du försökte visa dig från din bästa sida och alltid vara glad. Det var han med det stora h:et som fick alla tjejerna att titta på honom, och du kände att du hade honom. Det var han som fick dig att känna dig både fin, speciell och oerhört vacker även fast du kände dig som ett träskmonster.

På en kväll kunde allt ändrats och du hade ännu inte vågat säga precis vad du tycker och tänker om honom utan du har mest bara lekt lite på sms och skojat runder. Vad gör du då när han en dag inte längre svarar dig, inte längre tittar på dig och blicken inte ens har ett ord som beskrivelse? Då slår det dig hårdare än någonsin och du blir så arg på dig själv att du inte vet hur du ska bete dig. Varför sa du inte de få orden som beskrev hur du kände, varför fick han aldrig veta hur glad du blev av hans ord? Du får inte en andra chans slår nu tanken, och du har redan sabbat det. Först klädde du dig fortfarande fint, sminkade dig bra och gjorde allt rätt för att få tillbaka honom, men snart insåg du att det inte gick. Mjukisbyxor i storlek XXL hänger på höfterna, ett tajt linne som är täckt av en stor plöffsig tjocktröja, smink men inte sådär noggrant och håret är uppsatt. Det är inte längre någon mening att klä sig fint, att gå upp varje morgon, att skratta, att äta, att sova, att plugga, att prata, att tala sanning, att leka "lyckliga livet". Ingenting har längre samma mening som under den tiden.

Fyra ord, se, lyssna, lär och gör inte samma misstag som jag.

TA VARA PÅ TIDEN! 


ignorera låren, tack!


godmorgon.

godmorgon alla pigga och glada! hoppas att ni sovit gott och vaknat med drömmar som ni bara vill tillbaka till. med andra ord, hoppas att alla sovit söt.
jag är trött och mår fortfarande piss sen igår men jag får bita ihop ochgå till skolan ändå. sen vaknade jag inte när klockan ringde klockan sex så jag kunde fodra. så ja, strafforing en vecka till och det suger hårt. jag orkar inte med andra ord :p hahaha, som ni kanske märker är jag inte lika glad på morgon och mina inlägg säger inte så mycket. men jag har så satans mycket att göra.
dagens schema. geografi, idrott, profil, profil. och ja, jag vet att ni inte förstår vad profil är, det är våra tillägg eller hästämnen och alla ämen som vi läser utöver samhällslinjen. men vi har bara tråk på profilen idag, inget kul alls.
men ja :p nu ska jag försvinna. den glada, pigga.


ha en bra dag sötnosar <3
hur mår ni idag?

död

nu sitter jag här, har precis kommit hem från sista lektionen (kvällskurs) och väntar på greys. jag pratar även med svensson som kanske kommer i helgen. bara jag och hon, kan det bli bättre?
iallafall, i natt sov jag 1 timme mellan halv 3 och halv 4 sen har jag varit vaken. nu alltsomallt har jag varit vaken i över 36 timmar. stolta över mig? :D
tack för alla kommentarer, ni är bäst.
och nu är jag nära döden om inte jag äter så jag piggnar till.
ni vet att jag tycker om er små fjun <3

dina läppar rör sig nonstop
orden blir förmycket. Jag hör
inte längre de kränkande orden
du kastar i mitt ansikte. Orden
förvandlas till babbel. Jag
lyssnar inte. Orden försvinner.
Nu ser jag bara dig stående framför
mig med ett par rörliga läppar.

valvakan.

efter varit uppe till halv tre, somnat, vaknat, somnat vaknat, somnat, och lite innan halv sex så såg jag tacktalet.

OBAMA!



fråga på :)

nu sitter jag här och tittar på svt1 på valvakan :) än så länge så håller jag ögonen öppna och faktiskt är det intressant. nu visar dom repotage i olika delstater och städer i USA och berättar om en speciell familjer. ganska roande faktiskt. :)
idag var det vilken dag som helst, skola från 8-5, morgonfodring klockan 6. jippi. dagen blir likadan imorgon som det ser ut nu. morgonfodring, skola, stallet, äta, hem, plugga, sova. :p härligt liv där..

jag fick i uppdrag av en som snällt kommenterade min blogg om att jag skulle skriva några saker som gör mig lycklig, så nu listar jag upp vad som gör mig lycklig.
1. träffa mina vänner. om det så är en promenad, en filmkväll, en fest, en shoppingrunda, en pratstund, så blir jag ändå lycklig.
2. min häst. även fast jag inte själv märker det så kommenterar folk att jag alltid ler när jag är med honom och rider. det måste vara ett leende av lycka.
3. min familj och min bonus familj. alla dom mår bra och det är fruktansvärt bra människor som jag älskar och aldrig skulle klarat av att leva utan.
4. känna sig uppskattad, vacker, behövd. possitiva känslor, kommentarer.
5. materiella saker som mobil (sms), dator (msn-samtal), tv, musik. du vet allt som betyder något och kan få en att le.

sådär. fråga om det är något.

och någon som ser valvakan mer än jag?

puss!

egentligen så skulle jag skrivit en långt intressant inlägg men nu är det såhär att jag kom in från stallet för en timme sen och nu har jag inte ens hunnit duscha än. jag måste plugga och ska upp klockan sex imorgon. önska mig lycka till att jag hinner allt. sen måste jag gå i skolan och allt. jag är trött och vill sova. jag hoppas att ni har överseende med detta och så lovar jag att skriva ett inlägg imorgon som är långt och läsbart om jag så ska behöva sitta uppe till två :D


godnatt sötsaker.
godnattpuss.
dröm sött
sov gott.


























ja, jag vill ha sommar.








skrik
åt mig då du behöver få ut din ilska,
skratta med mig då du behöver få ut din glädje.
gråt hos mig då du behöver få ut din sorg
prata med dig så du behöver berätta dina handlingar
krama mig då du behöver en kram.
 - jag finns här, för dig.

-




jag har fått höra att om du är vilse
ska du stanna där du är (och krama ett träd).
Men om du gör det, hur ska du
då kunna gå vidare?

dont look back.

du kan blunda för problem men snart måste du öppna ögonen och se. du kan springa och försöka fly ifrån dina problem men snart måste du stanna för att hämta andan. du kan inte alltid fly och blunda för allt som händer även om det tar bort smärtan för en viss tid framöver. du måste möta den, känna smärtan, känna den så att kroppen viker sig och till och med den starkaste människan på jorden skulle fällt tårar. det gör ont, vi vet.


och så kan man titta i backspeglen och se tillbaka på tiden som gick. jag tittar tillbaka och ler medan jag samtidigt fäller en tår. mitt leende står för lyckan att jag fick ha den tiden medan tårarna står för sorgen att aldrig uppleva det ögonblicket igen. misstro mig inte nu. jag vet mycket väl att det kommer fler roliga händelser men just den händelsen som var toppen på det året eller månaden kommer inte igen, den går inte i repris. aldrig. och man kan titta tillbaka, man kan sakna tiden som var. men vissa tider vill man klicka på rewind och spola tillbaka till medan andra saknar man men man vill ändå inte uppleva det igen.
      har inte alla en fjärkontroll till sitt liv? en paus-knapp, en play-knapp, en rewind, en snabbspolning, en framspolning. felet med vårt livs fjärkontroll att vi inte håller den i handen och vet hur den fungerar, vi får inte se fjärkonrollen och inte heller läsa manualen om hur den funkar. vi får gissa och ibland blir det ruskigt fel. fjärkontrollen ligger i någonannans händer. var försiktig hur du uttrycker dig, vad du önksar, vem du älskar och vem du hatar. håll tummarna att din fjärkontroll ligger i någons händer som lyssnar på vad du vill, som inte söker hämd i ditt liv.

godnatt sötsaker. sovgott och dröm sockersött. :)

så jävla fel.

hur kan sitt egna val som var så rätt, som gjorde en så glad bli så jävla fel? hur kan allt bara slå runt och nu är det som var toppen botten?
att flytta, skolan, hästen, vännerna här var toppen. och jag vet inte varför allt plötsligt blir så fel för personerna här tycker jag verkligen om. jag menar cajsa, fanny, johanna, locken, kysse, johanna. liksom jag tycker dom, riktigt mycket. men fortfarande är tomrummet efter ystad för stort. allt detta nya väger inte så tungt att det putar bort ystad ur bilden.
idag när jag åkte var jag så tom, så ensam att det var sjukt. det kändes som om jag åkte ifrån allt och åkte till inget. nej jag vill tillbaka. jag vill till svenssons rum och bara sitta där med en påse godis och snacka hela kvällen eller ta promenaden som bara jag och hon brukar. jag vill till malmö och slänga mig runt pappas hals. jag vill till adelas hus, fixa till sig, vidare till bells för förfest med elise, sofie, adi, bells, jag och andra människor. jag vill tillbaka till dom minuterna för dom är oslagbara.
så ett felsteg?

fråga inte om texten, den suger balle. jag vet.

jag får inte vara med i veckan, vakna på morgonen, ha följe till skolan, genomlida dagen, fika, snacka skit, handla, klassfest, fira födelsedagar (mitt i veckan), filmkväll, kvällspromenad. jag får inte. och det är riktigt jävla tråkigt.

förhållande. mja-nej.

varför är man framåt då det inte är några känslor med i bilden? man flörtar kraftigt och har daglig kontakt. Han (i mitt fall) börjar få känslor men jag leker fortfarande glatt med dagliga sms och flörtar starkt. Så där kan jag hålla på ett bra tag tills jag själv får dessa starka känslorna. när jag en dag inser detta så slutar jag med sms, eller så skriver jag tillbaka väldigt kallt. Jag sabbar alltså chansen med en kille som verkligen tycker om mig, som skulle stått vid min sida. kanske bara i en vecka, kanske i ett år. alla de killarna som jag sumpat är superbra killar och nu efter med facit i hand tänker jag varje dag; varför? men jag fortsätter, träffa killar, snackar, flörtar, får känslor, slutar direkt. varje gång. och någongång ska jag hålla kontakten och faktiskt se var det leder. jag ska möta min rädsla för det är det jag vinner på. jag kan inte hela tiden blunda för någongång måste jag öppna ögonen för första gånger, jag kan inte heller alltid springa för någongång måste jag stanna och hämta andan. jag måste ta itu med detta problemet själv, jag. jag är ledsen men jag måste göra detta själv, ni ska stötta mig, men det är jag som måste klara detta utan någons hjälp.
jag är rädd, fruktansvärt rädd men för vad vet jag inte. kanske är det känslan att jag kanske inte komma duga. kanske är det rädslan över att bli lämnad som gör att jag lämnar det innan han hinner göra det.
säg mig, vad är mitt problem?


alla har dåliga dagar, då de måste öppna ögonen och stanna för att hämta andan.

godisfrossa

alla sätter vi upp mål; idag ska jag inte äta godis, jag ska bara äta godis en gång i veckan, jag ska inte äta godis detta året. jag sätter upp mål efter mål och jag bryter dom efter bara någon dag eller vecka. jag är fruktansvärt dålig att hålla vid mina mål som jag sätter, om vi snackar om godis.
nu vet jag dock vad jag ska plugga vidare som, imorgon skriver jag i vallappen till skolan om ämnen och sen är det bara tuta och köra. jag hoppas att jag lyckas med detta målet :D
vad vill ni bli?


RSS 2.0