den här dagen har varit grym. började skolan nio och slutade tolv, hade alla nationella muntliga. det gick faktiskt oerhört bra för att vara emmy. efter det gick jag till mammas jobb och bara hälsade på. jag vet inte riktigt varför egenligen menmen. sen kom jag hem, tog en macka utan något på och la mig där ute i bikini. sen kände jag att någon drog i min macka så reser jag mig upp. där sitter ta mig satan tusse och äter upp hela min macka, sen lämnar han är äcklig skalk till mig. härligt. men iallafall, vi skåningar är bäst. 27 grader, sol och vindstilla. klå det. efter ett tag ringde albin och hans kompisar skulle säga att jag inte var tjock, men jag vet att dom ljuger. sen kom joel till luren. han pratar nuffigt, värsta sött. du anar inte. iallafall, jag blev sjukt överraskad av att prata med honom och jag fick inte fram ett ord xd sen gick han och fjäskade för sin lärare. GO JOEL! efter det fortsatte jag och solade. runt sex stack jag till stallet. kom hem igen vid åtta sen skulle jag till kryskowski med töserna och se tv så jag hade sjukt bråttom för alla var redan där. du tror inte att när jag kommer hem är ingen hemma och jag hade ju såklart inga nycklar med mig. så då fick jag gå där ute och tralla lite. sen kom mammsi. vi började disskutera stockholm och allt, men sen avbröt emma och oscar så jag antar att vår disskution inte ledde någon vart alls. dagen har iallafall varit blandad. kyss <3

och så undrar jag hur ett rykte kan förstöra ens dag? och hur fan hon kunde sitta där och titta in i mina ögon och säga något sånt. för mig är det osannolikt. aldrig hade jag ens haft tanken på att säga och avslöja något sånt. jag hatar dom orden som kom ut ur hennes mun. och att hon sa det framför andra. hon sjunker lågt, riktigt jävla lågt.

jag förstår inte att det är du som kallar mig stark när det är du som går igenom allt. jag är inte stark, jag är svag. jag har en gång varit stark men ju mer tiden går ju svagare blir jag. varför påpekar du att jag klarar allt med min styrka när jag inte ens klarar av att avgöra vad jag själv vill. det är du som är stark. det är du som har gott igenom massvis med saker och ändå har det bra nu. det är du som får slag efter slag efter slag men du ställer dig ständigt upp. det är på din väg där alltid dyker upp omöjliga hinder och jag vet inte hur du alltid lyckas  övervinna dom. du fattar nog inte hur stark du är. det är dig som inga kommentarer knäcker. du är bättre än du anar. jag är svag, svagare än jag någonsin har varit.
frida, jag avgudar din styrka.

ja, jag tränade inte idag. orkade inte så jag red själv i padocken. jag vill bara säga
att min häst är världsbäst och jag älskar honom <3

vet du vad jag helst av allt vill göra?
jag vill åka bort. jag bryr mig inte var jag hamnar bara jag får komma bort för en liten liten stund. jag vill höra någons röst säga att allt kommer bli bra och att jag kommer välja det rätta. jag vill höra dom orden från någon som jag tycker om sådär extremt mycket. Jag vill åka hem till den personen, vi ska vara ute och springa runder och hitta på allt möjligt. vi ska gunga på en lekplats samtidigt som vi ska sitta och tjuvröka i en buske. vi ska springa och leka och hoppa tills vi inte orkar mer. vi ska falla ner på marken och ligga där och titta på stjärnorna. efter det ska vi hoppa in genom den personens fönster till rummet så att vi inte blir upptäckta att vi varit ute. där ska vi lägga oss i sängen, sidan om varandra. vi ska prata hela natten om allt mellan himmel och jord. vi ska sova med armarna runt om varandra och ta igen tiden som vi missat med varann. vi ska vakna två timmar efteråt av väckarklockan och se framemot en underbar dag. vi ska skippa skolan och åka in till stan. vi ska gå och handa och sitta på fik. sedan ska vi veta att vi älskar varandra.
vännen, det känns som om jag måste ha dig här nu.

maaaah, jag tror att jag är kär. inte sådär lite småförälskad.
björn gustavsson i mitt hjärta. jag vet hur fjortis det där låter men
han är bara. maaah, jag finner inga ord.

iallafall, nu sitter jag här dödstrött och ska lära mig två
dressyrprogram och hitta en transport tills imon. Det
känns som om jag inte kommer att lyckas. men
måste verkligen träna. aja.
Heja på mig?

jag är grymt trött, ursäkta för detta urtråkiga inlägg. jag skriver mer
imorgon gott folk.
kyss :*

du tror att du är mitt liv, att jag inte är ett skit utan dig. du tror att du äger mig och att jag alltid ska stanna. du tror att jag accepterar vad du än gör mot mig, hur taskig du än är. du tror så jävla mycket.
men jag kan lämna dig vilken sekund som helst. jag har aldrig sagt att det skulle vara enkelt att lämna dig och alla minnen men jag kan om jag bara vill. så kära du, för att göra detta så bra som möjligt. inse att jag inte är en docka, att  jag har styrkan att kunna lämna dig. bara se det.

idag var jag på ungdomsmässan hela dagen. teatersmink för hela slanten. Jag var grym, du anar inte. Jag var bäst av dom alla. hahaha, nej, men faktiskt så var det en sak som jag var bra på. Otroligt rolig dag. Fast vi hade sjukt mycket att göra kunde inte ens sitta ner medan jag åt lunch. men det var värt det.
Nu är jag sjukt trött och ska sova. gnatt :*

idag frågade en tjej mig vart alla mina ärr kom ifrån. Jag undvek frågan och tog ett steg tillbaka i vårt samtal. Det är jag, jag delar inte med mig av mig själv. Jag tillhör mig. Ingen har varken tid eller ork att ge mig den tiden som jag behöver. Den här tjejen frågade mig snart igen varför jag hade gjort som jag hade gjort. Jag fann inget svar på den frågan heller. Jag försökte hjälpa tjejen att förstå att livet inte alls alltid är vackert. Jag ville hjälpa henne på traven att inse att allt som bär något gott bär också något ondt med sig. Men orden inut i mig försvann. En liten tjej med vackra chokladbruna ögon och mörkt hår tittade upp till mig. Jag är inte rätt förebild. Tjejen blev otålig och frågade snart igen, hur jag gjorde det. Denna frågan ville jag inte besvara. Jag ville inte visa henne vilken utgång jag valde, hon ska välja en egen. En mycket bättre än den jag valde. En våg och en storm kände jag svepas fram och tillbaka i mig samtidigt som jag försökte leta reda på de rätta orden. Med tre simpla frågor var det något som hände inom mig. Tre simpla frågor väckte mig till liv.

jag antar att jag ska inleda min blogg med en presentation vilket jag redan är dömd att misslyckas med.

jajo, jag är då emmy. En helt vanlig tjej, en som alla andra men som ändå sticker ut. Ni kommer förstå med tiden. Jag bor i södraste skåne och är född med sveriges härligaste dialekt. Jag är femton år, fyller sexton iår men dock inte fören i september. Jag älskar att träna och lägger ner för mycket tid på det. Hästen står i stallet där jag tillbringar många av mina dagar. Jag som alla andra längtar väntansfullt på sommarens härliga solsken och skoluppehåll. 31 skoldagar kvar.
Jag har historiens bästa bror och jag älskar honom som ingen annan. Aldrig skulle jag kunna älska någon så mycket och med sån stor glädje. Han är en stor del av mitt liv fast vi ses ytterst sällan.
Ofta funderar jag på helt sjuka saker som ingen annan ens skulle lägga ner en sekunds tanke på.

varför jag ens har en blogg har jag inte en aning om och varför jag försöker få fram vem jag är lyckas jag inte med heller.

just run away from the pain.