Titta inte på mig som om jag dömmer dig, då skulle jag aldrig frågat dig. Säg inte att jag inte bryr mig, för jag frågar inte för att vara snäll utan för att jag vill veta. Säg inte att jag aldrig skulle kunna förstå utan att veta mitt liv minut för minut, jag förstår och har upplevt mer än du tror. Titta inte på mig sådär, nu är det ändå du som dömmer. Berätta för mig, jag vill veta. Din första kyss, dina faror, din första kärlek, din familj. Jag vill känna dig mer än bara ditt vackra yttre. Ta med mig på en resa, visa var du spenderar dina sommarkvällar, var du lärde dig livets mening, visa dina vänner. Jag vill lära känna dig.

Jag saknar dig fortfarande fast att du bara är några meter ifrån mig är du ändå så långt borta. Även fast det börjar bli som vanligt så kommer jag aldrig få dig som jag en gång hade. vad hände? Släppte jag dig någonsin så att vi dessa främlingar som vi är idag. Du är en av de få kompisarna som jag verkligen trivs med, som jag kan gå i underkläder utan att tänka om hon dömmer mig, kunna sitta och äta choklad och verkligen bara gråta, men också klä upp sig, känna sig vacker med, skratta och kunna vakna bredvid och fyllas med lycka. Du är en kompis som man aldrig glömmer och som man alltid vill ska finns där när man vaknar på morgonen och går och lägger sig på kvällen. Våra minnen, skatt och samtal är oförglömliga. Kom tillbaka till mig, det är dig jag behöver just nu, endast dig.

Nu ska hästen rädda min dag, puss.

hur kan man sakna något så mycket?