allting är samma, likadant.

Godkväll gott folk. Dagen har bjudit på allt från teori till spring och hopp. En bra dag med andra ord, dock kunde lite vind försvinna så det inte blev fullt så jobbigt att cykla, men annars har dagen varit klockren. Josefine och jag kommer allt närmre och likaså jag och johanna. Morgondagen känns lugn och likaså fredagen. Helgen bjuder på malmö, shopping, bellski&ellski, frida, kläder och lite festligheter. Det vill säga att helgen som kommer infinner jag mig inte på skolan utan åker ut en tur på äventyr.



Allting är samma, likadant, år efter år, månad efter månad, dag efter dag. Vardagen blir till helg som blir till en ny vardag. Rutinerna blir ett mönster, ett gammalt mönster.

Mönstret blir som ett tåg på räls. Livets tåg som är orubbligt, och går i samma takt genom hela livet. Det går inte att varken öka eller sänka farten. Det går inte att bromsa eller stanna heller.

Någon styr detta tåg, någon som vi inte har en aning om. Någon står någonstans med ditt livs fjärkontroll som kontrollerar hur tåget går, vilka svängar tåget gör och att det alltid går i samma gamla hastighet som alltid.


ordet GNU

Idag har inte varit som en vanlig skoldag, vi hade indien-dag som vi lyssnade, såg film och hittade på annat. Blandannat målade vi med hennafärg på varandra vilket slutade.. ja.. med två kyssebär på armen och ordet GNU. menmen.. det försvinner väl snart hoppas jag.
Annars så har dagen varit bra, träningen gick utmärkt och jag är glad som en lärka,eller vad man nu säger. Ont i höften har jag dock och lite ont här och var. Det blir malmö på lördag, shoppa som tusan. Nu finns det mycket pengar att spendera.
Folk bli sällskapssjuka och jag måste springa iväg.
PUSS


finfin henna.

Btw, min höft är värre och nu går det ner i knäet och ont i hela svanskotan. Men lee, skratta och tänk på annat så försvinner sakta smärtan.


du och jag

Det var inte längesen det var du och jag. Jag saknar dig faktiskt. Syskonkärlek är den bästa och ingen kommer klå min bror. Ingen kille kommer att vara bättre, ingen kan ta hans plats, ingen har man samma kärlek till. Ibland saknar man personen mer, ikväll är en sådan kväll som man saknar honom lite extra. han är fin, han är min bror, han betyder mer än han tror. Även fast vi inte har daglig kontakt så vet jag att vi finns där när det kniper. Han är bra med andra ord.



_________________________________________

Och vännen du sårar omedvetet. Jag brukade vara den som du berättade allting för först, som du ringde och smsade stup i kvarten. Du och jag, vi passade liksom ihop på något sätt, det har varit så innan iallafall. Ha mig inte som en reserv för det sårar mer än om du låter mig gå. Du var min andra hälft, men jag antar att tiden förändrar allt. Släpp mig helt, eller låt det bli som innan för nu är det bara smärtsamt.
KYSS & GODNATT!

MYSTISKT

Måndag, fodring i morse, sen plugg till relgionsprovet. Snordi var hemma idag medan jag tappert kämpade mig igenom både cykeltur och origentering med min höft. Efter en timmes ridning så la jag av, den sa ifrån och den smärtan var inte alls kul. Men nu ska jag sluta kvida om det. På kvällen lagade jag mat, hade mysmys med flickorna och sjöng en del singstar. Myspys på hög nivå. Nu är jag lite hes, mår illa, har ont i höften, ont i magen men kan inte komma på något som jag har ätit som har mjölk i sig.. MYSTISKT.
I skolan hade vi origentering, matte, naturkunskap - labb, relgion - prov. Vi får väl se hur det gick, men labbet var inte helt fel. Satan så kul man kan ha, och satan så fel allt kan gå.. menmen.
Dagens bilder.



blåmärket imorse.


labblektion med min metorsgrupp.


myspys med singstar och bra vänner.

såret igårkväll

Dålig uppdatering, ni får slå på mig. Men ja, inte mycket har hänt sen jag skrev sist.. Mer träning har skett vilket känns helt underbart men även mer godisätande inträffade igår. Men vafan, jag klarar väl det. Det regnar och blåser någon så fruktansvärt, dock tror jag inte att det regnar mer, men ändå. Det är inte okej, att cykla och nog ha värsta origenteringen i detta vädret, NO WAY!
Snordi har trillat av hästen igen, den här gången landade hon på höften, armen, och ländryggen. Så nu har jag en mycket god vän som ligger i rummet bredvid med hjärnskakning och allmänt skadad. Jag hatar det, jag tycker inte om det alls. Snart ska jag gå in till henne och fråga om jag ska göra frukost och sånt till henne. Hon kan knappt gå och inte långifrån att inte komma upp från toalettsitsen. Då är det ganska illa.
Själv sprang jag och trillade, min höft/rumpa är gaaanska uppsvullen, lite blå och lite skrapmärken. Det är inte kul alls, min natt gjorde fruktansvärt ont och att sitta är.. jag vet inte, men det gör ont. Hihi. Men nu ska jag inte tycka synd om mig utan pallra mig ut till Snordi.
Btw, jag får kanske julbaka med hennes familj! HAPPYFACE (eller med henne på söderåkra.) det var superlängesen jag julbakade.. Men nu ska jag inte prata jul mer.
PUSS


såret igårkväll.

tjugo i två på natten.

När man slutat plugga klockan tjugo i två på natten, man är ganska klara och ja. Då är det illa, då har något gått väldigt snett. Vad sägs om för mycket läxor, prov och redovisningar? Nu är mitt huvud dött och jag är stolt om jag lyckas stava rätt i detta inlägget. Nu är engelskan klar iallafall, Bollywood-redovisning imorgon med fina flickor, fina hästtönar som jag gillar. PUSS


kysse
på bollywood-museum i Göteborg.
En underbar dag <3

nej.

OHNEJ!

träningen spinner på.

Nu sitter jag i skolan på svenskan och ska skriva en APU-rapport, men förtillfälligt sitter jag och skriver här. Jag ska dock plugga. Jag vet att min låtsas pappa läser och det bli andra bullar när samtalen dyker upp om att jag inte sköter skolan. tihi. Men ja, dagen är ganska ljus, slutar halv tre efter matteprov och mentorsmöte, inte helt fel alls. Klockan fem har jag dock något möte om stallet som jag måste sitta på men annars går allt kalas. Ikväll blire dans i idrottshallen om ingen kommer och stör vill säga. Men ja, ganska härlig dag. Ska även rida en sväng, och plugga. ja, träningen spinner på i en jädra fart och det känns helt underbart.
Nu ska jag plugga, faktiskt.


dammråttan danne.

Frulle.

Sovmorgon till halv tio, det har jag inte hört några klagomål på hitentills, ganska bra faktiskt. Nu blir det frulle med snordi. PUSS.

Vad är jag rädd för?

När jag sitter inomhus beskådar jag mörkrets vackra sida, den mysiga och den mystiska. Jag ser mörkret som ett vackert täcke över landet och jag hör vinden susa sådär sövande utanför.
Men så fort jag öppnar ytterdörren försvinner mörkrets lugna sida och jag fylls av panik, ångest och mer panik. Så illa är det dock inte i börja, nejnejnej! Det börjar med att jag inbillar mig höra ljud såsom andar, vildsvin eller någotannat som i mina ögon är livshotande. Jag återfinner oftast lugnet och stannar på denhär nivån då jag inbillar mig saker men jag kan ändå kontrollera allt som jag känner och tänker. Det är när jag pressar migsjälv lite längre än jag vet att jag klarar, det är då kontrollen släpper. Det är då min kropp spänner sig, tårarna rinner, min blick riktas mot ett ställe, musklerna i kroppen sammarbetar ingetvidare bra, tankarna försvinner, andningen blir svår och paniken och ångesten trycker bakom revbenen.
Det är inte fören då en varningsklocka börjar ringa att kanske rädslan har gått överstyr, för långt.
Men i de stunderna som jag inte kan få kontrakt med något eller någon är det aldrig tanken om mörkret som skrämmer mig, utan mer vad som kan finnas där ute i mörkret. Det är fler tankar som slår mig om att jag kan träffa på en mördare, ett aggresivt vildsvin, en våldtäcksman, andar, liemannen och allt annat som kan ta dö på mig.
Om det är de tankarna som skrämmer mig när natthimmlen och stjärnorna lyser ovanför, är det då verkligen mörkret jag är rädd för? Eller är det döden? Eller är det en kombination?
Vad är jag rädd för? Kan jag säga att jag är mörkrädd fast det inte mörkret utan det som väntar i mökret som skrämmer mig, den/det som kan ta livet på mig? Annars borde det vara döden, men den skrämmer mig aldrig när solen lyser upp min dag.


innan mörkret faller 
ska jag lämna några varma rader
ska jag vara din starka vän
ska jag visa upp några bättre sidor
och lova dig nånting igen


endast fyra timmars sömn

CHACHA BLOGGEN! idag är jag ironisk bara så ni vet. Jag är även lite trött efter att suttit uppe till ungefär halv tre och pluggat och senare gått upp vid halv sju. Detta innebär endast fyra timmars sömn och utan frukost i morse, plus en träningsdag igår. Detta är inte okej! Vi ska även ha klassfoto i mitten på en hästdag, det vill säga med ridkläder, osminkade och frisyr efter ridhjälmen. Ska vår klass strejka idag? JA, det ska vi! 
Är jag helt död i huvudet, bloggen kommer förmodligen upp idag och fördröjningen beror på för mycket skolarbete och att min medkompanjon (hon som jag har bloggen med) trillade av hästen, fick svår stukning i armen, ont i rygg och nacke samt en hjärnskakning. Men vi arbetar på med bloggen och ett resultat kommer snart, bara stå ut!
Nu ska jag gå och klaga, skriva ut en redovisning, gå till VD:n och lite annat smått och gått. 
Skriver mer ikväll, PUSS! 


Måndagsmorgon

Måndagsmorgon, skolan börjar med trekilometerstest och min kropp tackar nej till det. Men jag får väl ändå se hur min kondition bara tappar sin styrka. Tiderna försämras, inte okej!
Annars är det inte mycket som händer, Snordi trillade av hästen och tillbringade största tiden igårkväll på akuten, inte bra det heller. Nu mår hon bättre, ont i huvudet (lätt hjärnskakning) ont i nacken och ont i armen som är stödlindad. Jag hoppas det blir bättre snart, alltid tråkigt när det händer såna olyckor.
PUSS. (bilder från gårdagens fotografering kommer)


dom tiderna kommer aldrig tillbaka, hjälp mig att göra så att framtiden ser likadan ut bara.

Bilder från igår.

Tillbaka på skolan, vilken minut som helst ska jag byta om och senare vidare ut till stallet, fixa och ta en ridtur. Ikväll blir det plugga, sitta med bloggen och sånt.
Dagen igår var lyckad, jag tackar för alla sms, presenter, tankar, ord, facebookmedelande och allt annat som jag fått. TACK! jag är nöjd med min födelsedag.
Bilder från igår.





sjutton år och en dag.

Nu är jag sjutton år och en dag gammal. Känns ganska bra faktiskt. Det blir bara ett snabbt inlägg nu på morgonkvisten för snart ska jag ut med frida, kanske fota lite och sånt. Det gillar vi. Annars är allt bra, som vanligt. Idag blir nog nya bloggen klar men jag säger till när detta sker.
Men nu ska jag ut. PUSS!

sjutton år.

Idag blir jag sjutton år. och bilder kommer imorgon.
PUSS


varför är det inte så längre?

Jag fyller år om en timme och trettio minuter. Min bästa kompis ringde nyss från fest och skulle gratta mig. Väldigt ljuv stämma. Hon skulle ringa vid tolvslaget, men fall i fall hon vart för full då så ringde hon nu för säkerhetsskull vilket jag tyckte var en väldigt söt tanke. Om nio timmar kommer mamma in och sjunger för mig och om ungefär sexton timmar kommer släkten för att fira mig. Om ytterliggare någon timme bär det förhoppningsvis iväg till fest, som jag ska med frida och frida till. På förmiddagen ska jag även träffa Snordi och rida en sväng. Dagen kan inte bli misslyckad, det går bara inte!


En mamma och en dotter. Thats life.

Allt började flera dagar innan,
nedräkning och en evig längan som aldrig verkade ta slut. Tiden gick långsamare än långsammast och tålamodet gav med sig ganska snabbt. Jag saknar pirret, den där nervösa känslan som gör att man aldrig somnar. Då när man ligger och vrider och vänder sig i flera timmar för att spänningen i kroppen vägrar låta drömmarna vandra på. Tankarna vrider sig i hjärnan och de mest konstiga tankarna kommer man på. Kroppen ligger på mage, på rygg och vänder sig från ena sidan till den andra. En minut är det för varmt medan nästa är det för kallt. Kissignödig blev man också alltid minst två gånger. När man väl somnat så vaknade man vid fem och fortsatte allt som slutade under natten. Man började vrida sig från sida till sida, från mage till rygg. Täcket åkte av men lika snabbt på igen, tankarna vrider tankarna ytterliggare. Ju längre man försöker ju mer kissignödig blir man. Ju mer kissignödig man blir ju mer vill man att tiden ska gå. I slutändan slutar det med att man aldrig kan somna om för att man är så frustrerad och irriterad över att spänningen vägrar lämna kroppen.
Så var det att fylla år när man var fem år gammal, varför är det inte så längre? Barnkänslan, längtar, spänningen över vad man skulle få är borta. Man kan sova och man vaknar inte fören de kommer och sjunger på morgonen. Något måste gått snett på vägen, men vad?

Den värsta natten

Detta har varit den värsta natten på mycket länge. Sitter uppe till halv ett - ett, är helt död i hela kroppen. Bestämmer mig för att gå och lägga mig. Lägger mig i sängen, känner hur kallt och funktigt allt är. JO, katten har kissat i min säng. KATTJÄVLEN har kissat i min säng. Jag tar en filt och lägger mig i en hård obekväm fotölj och precis när jag ska somna så börjar min huskompis bråka med sin kille. INTE OKEJ!
snälla säg att dagen blir bättre..

varje litenlitenliten ljusstråle

Imorgon är det fredag, visst har veckan gått snabbt. Riktigt snabbt. Jag hänger inte riktigt med längre. Livet får ta och lugna ner sig lite.
Imorgon blire skola, ridning, hem.
Lördag blire FYLLA ÅR, ridning, kalas, frida.
Söndag blire fotografering med frida, ridning, skolan.
En ganska bra helg om jag får säga det själv.
Idag var himmlen så vacker. Jag och snordi gick ut för att ta in hästarna vid nio, det var kolsvart, hästen stod bredvid en och man hörde hur han andades lugnt och putade lite otåligt på mig. Man hörde snordis härliga skratt och lättade suck över att titta upp mot himmlen. Varje stjärna i solsystemet såg man, varje litenlitenliten ljusstråle såg vi. Vi stod där ett bra tag, bara tittade på stjärnorna, hörde hästarna andas och hörde varandra skratta. Det var ett fint ögönblick.
Ett annat fint ögonblick var när jag och snordi skulle diskutera en sak, jag gick snällt in till henne så hon slapp gå in till mig. Där satt hon vid datorna och kände inte alls för att han någon diskussion med mig överhuvudtaget trotts att det var hon som kallade in mig. efter tio minuter tog mitt tålamod slut, jag varnade henne och såg hennes fina fina morgonsko med betty boop på. Jag skulle kasta den på henne men helt plötsligt ändrade skon riktigt och åkte rätt ut genom fönstret. som jag skrattade. Men ja, min humor är som den är. Men det var kul.
Nu ska jag sova, ska gå upp om sex timmar, döda mig?

Jag behöver shoppa, jag har sånt otroligt shoppingbehov just nu att jag knappt kan koncentrera mig. Allt jag tänker på är kläder, skor, smycken, parfymer, mer skor, mer kläder. ja.
Men nu ska jag försöka drömma om något annat.
Godnattpuss.


smala ben?

ni kommer älska den,

Klockan ringde sju, jag gick upp och tog ut min pålle vid halv åtta. Sedan vart den duschen och nu sitter jag här, nyss smörjt in kroppen med bodylotion och håret är i en "turban" på huvudet. Favorit adam-kalsonger och min brors tröja som han snällt gav bort till mig med trycket; I can only please one person each day, Today is not your day, Tomorrow doesn't look good either. Jomenvisst älskar jag min bror, han är typ bäst. Som mamma och pappa. Fast han är lite bättre.
Snart blir det frukost med Snordi, knäckemackor med ost och gurka och varmt te till det. Helt underbart, det är det jag lever på när jag inte bor hemma. Nästan iallafall. Sen blir det tillfixning och en timmes svenska. Efter det har jag en och en halv timmes lektion som är den drygaste lektionen på hela veckan. Projekt och företagande med Uno, han tycker inte om samhällsklasser och han tycker inte om tjejer heller. Min klass är en samhällsklass med BARA tjejer. Kan du tänka dig hur fel allting kan sluta då? Därefter är det lunch och dagen avslutas med en timmes matte som slutar två. Sen blir det väl lite fika efter det, hihi. Men skoja inte så mycket jag älskar denhär dagen, iallafall tiderna. Tummen upp.
Jag och snordi ska göra en blogg tillsammans, ni kommer älska den, vi kommer älska den. Men den är inte klar och därför ger jag inte ut sidan än, men den kommer så fort vi kan.
Nu blir det frukost. PUSS



Men lyckan är total

Idag har jag gått igenom ungefär nio timmars träning. En och en halv timme - unghäst, (gå, springa och hålla på) En och en halv timme - ridning (hoppning med stallets slöaste och tjockaste häst, aj mina ljumskar och ben) En och en halv timme - teori och dagen avslutades med en och en halv timme - Föl (promenera till bete, fixa i stallet). Kom hem fixade i stallet här, mockade i hagen, gav hästarna mat, gick in och åt lite pasta till kvällsmat och sedan ut och red i en timme med Snordi. Snacka om en dag fylld med träning.
Livet på internat är konstigt, 16 år och bor själv. Ingen mamma kommer och håller koll på lite av dina saker, ingen hjälp med skolan ingenting. Att bo med kompisar är det bästa någonsin, somna i rummet bredvid Snordi, snacka skit hela kvällarna, plugga, träna, skatta, baka. Tänk er ett övernattningsparty, så är livet på internat. Det är skratt, skitsnack, killsnack, skönhetssnack, saknad, längtan, bakning, äckeldagar, finingdagar, filmtittande, gråt, rörelse, intriger, tröstning. Men lyckan är total, helt osannolikt bra livet är. Visst kommer det tuffa tider med mycket plugg, mycket träning och allt annat man ska hinna med, men på någotvis så när en är nere så muntrar alla andra upp. Detta är min andra familj, en jävligt bra familj som jag aldrig lämnar.
Vi säger PUSS på en bra skola, bra kompisar, solbränd kropp, solblekt hår, osminkad hästatös.
(min dator är seg, bilder kommer sen och hoppas även snart på en fotografering så det blir lite nya bilder)


Tajtare kan ingen vara.

Pyjamasen är på, jag har nyss gråtit mig igenom en film och nu väntar en bra bok. En sista Lars Winnerbäckslåt spelas för kvällen och de sista samtalen på datorn dör sakta ut och mökret ligger som ett täcke över skolan och ängarna. Inte många fönster är tända och väldigt få ljud hörs från nedervåningen i huset. Stjärnorna syns klart och tydligt och om inte mörkret hindrade mig skulle jag suttit ute en bra stund nu framåt nattimmarna. Månen är stor och relativt rund där den står och lyser upp himmlen så vackert. Kläderna ligger utspridda över hela golvet, tavlan från högstadiet hänger på väggen i en stark nyans av rosa, och min första text på gymasiet hänger på min andra genomvita vägg. Sängen är för en gångs skull varm och rädslan för att någon ska stå på balkonger är idag inte lika stor som alla andra dagar. Dagarna i skolan består allt mer av skratt och snack, och allt mindre om intensivt arbete. Klassen är tajtare än någonsin och inte många sura miner har visats på dessa första veckorna. Tajtare kan ingen vara. Papper ligger överallt som ett täcke över mitt äckelfärgade golv tillsammans med en och annan bok lite här och där, pennorna har redan börjat springa iväg i nattljuset och de kommer sällan tillbaka. Hästen står i stallet och varsamt tuggar i sig sitt sista hö för natten och funderar förhoppningsvis också snart på att lägga sig ner och sova en stund. Nattlampans rosa ljus lyser upp rummet med perfekt ljus för att jag ska kunna sova och kunna sova tyggt.
Det är inte mycket som är fel just nu.


Han är min sol, min måne och mitt mörker.
Han är mitt skratt, mitt gråt och mina tankar
Han är mitt mine, min skatt och mina drömmar
Han är mitt inre, min bästis och min framtid
Han är mitt liv, mitt allt och lite till.

- kalla mig hästtönt, för jag kan inte neka att jag älskar en häst.

om två månader och fem dagar

Klockan står på 06.26 och jag har sovit i ungefär fyra och en halv timme, vilket inte är att rekomendera flera dagar i stäck när du ska orka med träning,träning,skola,plugg,träning. Dock är jag nuduschad nu, och skulle försöka göra något på min och snordis redovisning till biologin, men jag hittar ingen fakta. Det är lite smått tråkigt. Idrotten blev jag klar med igår, och nu är nästan allt bra. (fast saknar frida och tycker att livet hade nått perfektion om hon bara också fanns här hos mig) Dock har vi äckligt mycket läxor, helt sjukt. Winnerbäck spelas ur mina högtalare och om två månader och fem dagar så står jag och frida i publiken på Baltiska Hallen i malmö. Känns det inte helt jävla underbart? Som jag längtar.
Snart blir det väl ut i stallet och ta ut hästen, fixa lite smått och sedan blir det tillfixning för senare rullning till skolan, frulle och sedan börjar skolan med en timmes biologi, var gick världen fel liksom? Det gjorde den när dom kom på att vi överhuvudtaget ska läsa jävla biologi.
Men nej, jag är glad. Kysse skäller ut lärare och klassen sitter och skrattar, panik inför höstfesten när det kommer till kläder och allt annat såntdär, man har börjat äta heeela tiden. JA, livet på Bollerup är som det alltid har varit.
Nu ska jag föna håret. PUSS


min katt är en riktigt fining.

riktigt jävla fin.

Livet har gått vidare, leendet har kommit tillbaka och tankarna går till andra.
om en månad är det höstfesten på skolan och jag har ingenting att ha på mig, känns som om ett samtal till Elise inte skulle sitta fel just nu. Låna något av henne så man känner sig riktigt jävla fin. I veckan blir det mycket träning och extremt mycket läxor, till helgen blir det födelsedagskalas för mig och senare eventuellt fest vilket inte känns helt fel. Men snart får jag ta mig tid att åka in till malmö och träffa det bästa folket där inne, saknar dom så jag håller på att spricka.
Skolan börjar om 20 minuter, då har jag prov i idrott, det är inte okej. Sen har jag typ matte och naturkunskap och relgion. Min dag är renarama döden. haha.
Men nu ska jag åka iväg. PUSS!

jag visste det hela tiden

Jag visste det hela tiden, mitt undermedvetna sa det hela tiden men jag vägrade att lyssa. Det är mitt fel och nu får jag stå ut med detta. Jag kunde ha lyssnat på min egen röst men istället valde jag att skrika högre för att inte höra den så högt. Varför lyssnade jag inte?
Jag visste att det var för bra för att vara sant, jag sa det högt till mig hela tiden men leendet på läpparna försvann ändå aldrig när jag hörde ditt namn och mitt hopp slutade aldrig hoppas fast varningssignaler blinkade. Jag kunde inte sluta lee, jag bara log, hela tiden. Men av någon anledningen ler jag inte alls nu, jag drar inte ens lite på mungiporna när jag ser dig, när jag hör ditt namn. Du har fått mig där du vill ha, i underläge.
Jag vet inte vad jag ska säga.


håll huvudet högt och skratta.

Jag är inte sjuk!

Godmorgon, hoppas alla sovit gott och inte haft någon mardröm som väckte er till liv inatt. Jag är trött, klockan är sju och om en timme ska jag sitta i en lektionssal och ha något om säkerthet och sånt shit. Jag orkar inte, jag vill sova, min hals värker som ingen annan och ja.. Men jag ska pallra mig till skolan ändå, efter några muggar te så ska det gå. Det måste gå! Jag är inte sjuk! jag ska inte bli sjuk! jag ska inte hoppa över alla helgens festligheter och ligga i sängen och har feber. Inte en chans. Jag är inte sjuk, min hals bara gör lite ont, mitt huvud säger bara NEJ, och min kropp är bara trött. Men inte en chans att jag är sjuk, inte på frågan om att jag ska stanna hemma.
Men puss på er för nu ska jag äta frulle och dricka te och hoppas att livets ljusa sida visar sig idag och tar bort alllt sjukt! :)
PUSS

bli frisk,

Nu tycker jag att min kära Snordi kan ta och bli frisk. Hon bara blir sjukare och sjukare och jag tycker inte om det alls. Det är inte lika kul när hon är sjuk. Så nej, nu får hon bli frisk så hon kan liva upp min vardag lite till, även fast det är ganska mysigt att bara titta på film, men av någon anledning så hinner jag aldrig det. Skolan och träningen kommer imellan och sedan helt plötsligt är klockan tio och då vill inte jag sätta på en film. Men i helgen ska jag mysa, bara se massor av filmer, skratta och umgås med Snordi. Då är livet bra. Så Snordi bli frisk så vi kan ta kvällspromenader, snacka halva nätterna, plugga tillsammans, träna tillsammans, se film tillsammans, mysa, bara ha vardagen som VÅR.
Snordi är bra, hon får aldrig lämna min sida för det tillåter jag inte. Jag släpper aldrig hennes arm, aldrig.
Kysse är också bra, och om hon hade försvunnit hade jag fan inte överlevt. Hon är min andra hälft, utan henne är världen inte bra, helt cp.
Men puss på er, livet är bra.
Puss.


bli frisk, jag måste ha dig hos mig.

det är ren lycka.

usch och fy så seg jag är på att uppdatera nu. Det är inte alls bra.
Det är skola som vanligt, plugg och hästen på kvällarna. Börjar inte fören tio idag och går bara till två. Det känns riktigt jävla bra. Snordi har kanske influensan och ja, jag är helt rädd. tänk så dör hon? eller så smittar hon ner alla så blir det värsta dödsfall på Bollerups naturbruksgymasium. Det är ju inte saftigt alls. Men nu ska vi tänka positivt, eller ja. Försöka! Om hon dör så kommer jag iallafall sörja, även om hon har lovat att hon inte ska dö.
Just nu lever jag för winnerbäck, helt underbar. hans texter sätter sig rakt in i hjärtat och så får han mig att tänka på historiens bästa Frida. Sån extrem saknad man kan ha, som man kan sakna nian fast det var två år sedan. Och visst är det jag som kör; stanna inte i dåtid utan lev i nutid och tänk på framtid, men hon är annorlunda. Hon är den bästa kompisen man kan ha och ingen skulle någonsin kunna ersätta henne. och så hänger hon med och ser winnerbäck den 20de november, det är ren lycka!
helgen kommer bli bra, jag vill det iallafall..

LIVET ÄR SÅ JÄVLA BRA!

(damp text)
Ibland, då när man känner sig som fulast, då när sminket vägrar att sitta på ansiktet oh håret vägrar ligga som det ska. Då kälderna inte passar ihop, magen känns stor och runt och låren känns enorma. Då ögonen känns trötta, brösten känns förstora/försmå, naglarna känns förkorta och näsan bara känns fel. Då när fötterna känns förstora och rumpan känns gigantisk. Då när man inte kan komma på en positiv sak när man tittar på sin spegelbild. Såna dagar har vi alla som man helst av allt bara vill krypa ner under täcket så att inte någon behöver träffa en och så att man själv slipper möta allas ögon.

blivit kär

Håltimme till halv elva, då blir det engelska till tolv. Jag är skoltrött efter en dag och vill bara hem och sova. Nej, inte sova men typ göra något annat. Bästa kysse ligger bredvid mig i datasalen och sover, snordi (johanna) sitter och letar praktikplats för mig och henne nästa sommar. sex veckor utomlands med en jävligt härlig och finfin vän, det tackar jag inte alls nej till. Med andra ord är jag omringad av människor som jag truly tycker om så igentligen borde jag inte längta efter att komma hem till mammas mat, min säng, frida och allt det där. Egentligen borde jag tycka det är skönt att själv bestämma vad man ska äta, när man ska äta, vad man ska ha på sig utan onödiga kommentarer. Även ganska skönt att slippa ha någon som hela tiden påpekar vad som är nyttigt och onyttigt att äta. Dock börjar min nya livsstil nu, tränar varje dag med hästen och ska även börja träna själv. Min kropp ska bli so fine.
Kysse har gått och blivit kär och hennes negativa ord och blickar på lektionerna har förvandlats till glada leende och skratt, ibland säger hon även en och annan positiv sak. Till och med mot de nya ettorna är hon snäll, då har det gått långt. Menmen. Det gillar vi.
Btw, robin är inte död, han kom bara hem sent.
Och min arm är helt död, så jävla ont den gör, speciellt på natten. Det gillas inte.
Och nu babblar jag om helt oväsentliga saker, så jag tänkte avsluta.
Jag vill ha helg.
Puss.


bilder från resan kommer.


life goes on.

Sådär, allt är bra här.
Jag har överlevt första skoldagen och träffa kompisarna var helt ofattbart bra. Alla var pigga efter sommaren dock var alla trötta på lektioner redan. haha. Men vi har haft idrott, naturkunskap, matte och relgion. Imorgon vet jag inte alls vad vi ska ha men jag antar engelska i och med att jag har fått information om vår läxa. Annars har jag ridit idag, tränat i ridhuset vilket gick sådär, pållen min är väldigt stel och jobbig men det blir bättre snart hoppas jag. Känns så skönt att komma igång med träningen efter ett slappt sommarlov och äntligen få lite rutiner. Jag saknar dock Mallorca och folket där men life goes on. Nu blir det snart nattfodring med Johanna sen läxor och senare blir det sovdags.
Och så tror jag att robin är typ död. Planet från cypern har gått och han är icke kontaktbar. Då blir jag fan riktigt orolig, och det är inte alls kul. fan!
Men nu ska jag springa min väg. Btw, det är kallt här och jag fryser.
Puss.

hemma.

Nu är jag hemma efter en underbar resa där jag träffade underbara människor och ja. Allt var helt jävla underbart, svårt att beskriva vad som egentligen var så bra. Nästan 40 grader i solen, en mysig pool, härliga barer, goda drinkar, mysiga restauranger och överhärligt folk.
Nu lyssnar jag på Winnerbäck, kastas in i vardagen (skolan) om en och enhalv timme. Känns inte kul alls faktiskt. Fast jag vill träffa alla kompisar, se alla efter sommaren men jag hatar vardag, den är tråkig. Samma dag, samma schema, ingen förändring någonstans. Plus att min rum är så kallt så jag håller på att dö. En fet tumme ner på det.
Bilder från resan kommer ikväll tror jag, om jag har tid vilket jag hoppas.
Men nu ska jag hitta på något annat. Puss.



RSS 2.0