Jag virrar bort de negativa tankarna och nu är jag mer förvirrad än någonsin. Förvirrad över allt. Inser alla som går i tvåan på gymnasiet att efter jullovet så har vi bara halva tiden kvar, vi har alltså gått halva tiden och det har gått så snabbt så man ibland undrar var tiden tar vägen. Det känns inte som flera månader sen som jag, Fanny och Isa satt med vars en öl på hultsfredsfrestivalen och hoppade i takt till Kings of leon, det känns inte heller som månader sedan som jag låg på stranden och spenderade varje minut jag hade extra med Frida. Att det kan ha varit månader sen. Det känns bara som dagar, det känns så nära men ändå så långt bort. Varje skratt, varje röst, varje musiksnutt, varje hemlighet, hela tiden minns jag. Allting är så solklart, snart är det dags för livet, det riktiga livet utanför skolan och allt det där. Livet väntar på oss och det går kusligt snabbt framåt samtidigt som man bara vill springa snabbare för att se vad som väntar bakom nästa hörn när gymnasiet tar slut. Tiden går snabbt så ta vara på varje minut, varje sekund, varje hemlighet din kompis delar med dig, var kyss din kille skänker dig, varje skratt, varje ögonkast, varje tår som faller på din axel men också de tårar som du själv fäller på någonannans axel, varje andetag, varje suck, varje dyrbar sekund. Den kommer aldrig tillbaka. Men fokusera framåt mot din framtid och lev inte i hur du hade det. Se istället till att din framtid blir lika bra om inte bättre än vad livet var som du tittar tillbaka på. Det är bara du som kan göra din framtid bra och det är bara du som kan se till att dina minen av livet blir positiva. Tiden kommer inte tillbaka, var tacksam för det du har upplevt men sikta på framtiden.
Om bara tiden kunde stå stilla ibland så man verkligen hann njuta när livet var/är som bäst.

rewind