Höstfesten var bra och jag är nöjd över kvällens festligheter. Bilderna är inte vackra men ni kommer på se dom ändå. Jag vill tacka alla för en bra kväll.
Dagen-efter-dagen är dock inte lika rolig. Den är fylld med ångest och söndagsdepp vilket är en väldigt dåliga kombination. Det var längesen jag mådde såhär botten utan anledning, helt plötsligt slår verkligheten en och man trillar ner från sjunde himmlen ner på jorden. Det måste göra ont, falla så långt och landa så hårt, själklart det känns. Tankarna lurar min hjärna och mitt hjärta vet inte vad som är rätt eller fel. Att man en dag bara kan vakna och vara så vilse, helt lost. Medan tanken försöker svara på så många frågor att jag tillslut måste dra i det jag bara vill glömma som ligger och trycker i bakhuvudet. Bilderna, tankarna, känslan. det kommer aldrig försvinna, jag måste lära mig att leva med det. Plus att efter gårdagen så är jag riktigt bakis och min kropp dödar mig. Haha, mina fötter gör så ont att jag inte vill gå, det är helt sinnes. Jag trodde inte fötter kunde göra såhär ont.
Jag saknar festivaler, jag saknar hultsfred, jag saknar sommaren och jag saknar tillåtelsen.
jag kommer aldrig sluta sakna dig.


Godnatt, tack för sovtröjan bror.
"I can only please
1 person each day.
Today is not your day,
tomorrow doesn't look good either"