allting är samma, likadant.

Allting är samma, likadant, år efter år, månad efter månad, dag efter dag. Vardagen blir till helg som blir till en ny vardag. Rutinerna blir ett mönster, ett gammalt mönster.
Mönstret blir som ett tåg på räls. Livets tåg som är orubbligt, och går i samma takt genom hela livet. Det går inte att varken öka eller sänka farten. Det går inte att bromsa eller stanna heller.
Någon styr detta tåg, någon som vi inte har en aning om. Någon står någonstans med ditt livs fjärkontroll som kontrollerar hur tåget går, vilka svängar tåget gör och att det alltid går i samma gamla hastighet som alltid.
ordet GNU
Annars så har dagen varit bra, träningen gick utmärkt och jag är glad som en lärka,eller vad man nu säger. Ont i höften har jag dock och lite ont här och var. Det blir malmö på lördag, shoppa som tusan. Nu finns det mycket pengar att spendera.
Folk bli sällskapssjuka och jag måste springa iväg.
PUSS

finfin henna.
Btw, min höft är värre och nu går det ner i knäet och ont i hela svanskotan. Men lee, skratta och tänk på annat så försvinner sakta smärtan.
du och jag

_________________________________________
Och vännen du sårar omedvetet. Jag brukade vara den som du berättade allting för först, som du ringde och smsade stup i kvarten. Du och jag, vi passade liksom ihop på något sätt, det har varit så innan iallafall. Ha mig inte som en reserv för det sårar mer än om du låter mig gå. Du var min andra hälft, men jag antar att tiden förändrar allt. Släpp mig helt, eller låt det bli som innan för nu är det bara smärtsamt.
KYSS & GODNATT!
MYSTISKT
I skolan hade vi origentering, matte, naturkunskap - labb, relgion - prov. Vi får väl se hur det gick, men labbet var inte helt fel. Satan så kul man kan ha, och satan så fel allt kan gå.. menmen.
Dagens bilder.

blåmärket imorse.

labblektion med min metorsgrupp.

myspys med singstar och bra vänner.
såret igårkväll
Snordi har trillat av hästen igen, den här gången landade hon på höften, armen, och ländryggen. Så nu har jag en mycket god vän som ligger i rummet bredvid med hjärnskakning och allmänt skadad. Jag hatar det, jag tycker inte om det alls. Snart ska jag gå in till henne och fråga om jag ska göra frukost och sånt till henne. Hon kan knappt gå och inte långifrån att inte komma upp från toalettsitsen. Då är det ganska illa.
Själv sprang jag och trillade, min höft/rumpa är gaaanska uppsvullen, lite blå och lite skrapmärken. Det är inte kul alls, min natt gjorde fruktansvärt ont och att sitta är.. jag vet inte, men det gör ont. Hihi. Men nu ska jag inte tycka synd om mig utan pallra mig ut till Snordi.
Btw, jag får kanske julbaka med hennes familj! HAPPYFACE (eller med henne på söderåkra.) det var superlängesen jag julbakade.. Men nu ska jag inte prata jul mer.
PUSS

såret igårkväll.
tjugo i två på natten.

kysse på bollywood-museum i Göteborg.
En underbar dag <3
nej.
träningen spinner på.
Nu ska jag plugga, faktiskt.

dammråttan danne.
Frulle.
Vad är jag rädd för?
Men så fort jag öppnar ytterdörren försvinner mörkrets lugna sida och jag fylls av panik, ångest och mer panik. Så illa är det dock inte i börja, nejnejnej! Det börjar med att jag inbillar mig höra ljud såsom andar, vildsvin eller någotannat som i mina ögon är livshotande. Jag återfinner oftast lugnet och stannar på denhär nivån då jag inbillar mig saker men jag kan ändå kontrollera allt som jag känner och tänker. Det är när jag pressar migsjälv lite längre än jag vet att jag klarar, det är då kontrollen släpper. Det är då min kropp spänner sig, tårarna rinner, min blick riktas mot ett ställe, musklerna i kroppen sammarbetar ingetvidare bra, tankarna försvinner, andningen blir svår och paniken och ångesten trycker bakom revbenen.
Det är inte fören då en varningsklocka börjar ringa att kanske rädslan har gått överstyr, för långt.
Men i de stunderna som jag inte kan få kontrakt med något eller någon är det aldrig tanken om mörkret som skrämmer mig, utan mer vad som kan finnas där ute i mörkret. Det är fler tankar som slår mig om att jag kan träffa på en mördare, ett aggresivt vildsvin, en våldtäcksman, andar, liemannen och allt annat som kan ta dö på mig.
Om det är de tankarna som skrämmer mig när natthimmlen och stjärnorna lyser ovanför, är det då verkligen mörkret jag är rädd för? Eller är det döden? Eller är det en kombination?
Vad är jag rädd för? Kan jag säga att jag är mörkrädd fast det inte mörkret utan det som väntar i mökret som skrämmer mig, den/det som kan ta livet på mig? Annars borde det vara döden, men den skrämmer mig aldrig när solen lyser upp min dag.

innan mörkret faller
ska jag lämna några varma rader
ska jag vara din starka vän
ska jag visa upp några bättre sidor
och lova dig nånting igen
endast fyra timmars sömn
Är jag helt död i huvudet, bloggen kommer förmodligen upp idag och fördröjningen beror på för mycket skolarbete och att min medkompanjon (hon som jag har bloggen med) trillade av hästen, fick svår stukning i armen, ont i rygg och nacke samt en hjärnskakning. Men vi arbetar på med bloggen och ett resultat kommer snart, bara stå ut!
Nu ska jag gå och klaga, skriva ut en redovisning, gå till VD:n och lite annat smått och gått.
Skriver mer ikväll, PUSS!

Måndagsmorgon
Annars är det inte mycket som händer, Snordi trillade av hästen och tillbringade största tiden igårkväll på akuten, inte bra det heller. Nu mår hon bättre, ont i huvudet (lätt hjärnskakning) ont i nacken och ont i armen som är stödlindad. Jag hoppas det blir bättre snart, alltid tråkigt när det händer såna olyckor.
PUSS. (bilder från gårdagens fotografering kommer)

dom tiderna kommer aldrig tillbaka, hjälp mig att göra så att framtiden ser likadan ut bara.
Bilder från igår.
Dagen igår var lyckad, jag tackar för alla sms, presenter, tankar, ord, facebookmedelande och allt annat som jag fått. TACK! jag är nöjd med min födelsedag.
Bilder från igår.




sjutton år och en dag.
Men nu ska jag ut. PUSS!
sjutton år.
PUSS
varför är det inte så längre?

En mamma och en dotter. Thats life.
Allt började flera dagar innan, nedräkning och en evig längan som aldrig verkade ta slut. Tiden gick långsamare än långsammast och tålamodet gav med sig ganska snabbt. Jag saknar pirret, den där nervösa känslan som gör att man aldrig somnar. Då när man ligger och vrider och vänder sig i flera timmar för att spänningen i kroppen vägrar låta drömmarna vandra på. Tankarna vrider sig i hjärnan och de mest konstiga tankarna kommer man på. Kroppen ligger på mage, på rygg och vänder sig från ena sidan till den andra. En minut är det för varmt medan nästa är det för kallt. Kissignödig blev man också alltid minst två gånger. När man väl somnat så vaknade man vid fem och fortsatte allt som slutade under natten. Man började vrida sig från sida till sida, från mage till rygg. Täcket åkte av men lika snabbt på igen, tankarna vrider tankarna ytterliggare. Ju längre man försöker ju mer kissignödig blir man. Ju mer kissignödig man blir ju mer vill man att tiden ska gå. I slutändan slutar det med att man aldrig kan somna om för att man är så frustrerad och irriterad över att spänningen vägrar lämna kroppen.
Så var det att fylla år när man var fem år gammal, varför är det inte så längre? Barnkänslan, längtar, spänningen över vad man skulle få är borta. Man kan sova och man vaknar inte fören de kommer och sjunger på morgonen. Något måste gått snett på vägen, men vad?
Den värsta natten
snälla säg att dagen blir bättre..
varje litenlitenliten ljusstråle
Imorgon blire skola, ridning, hem.
Lördag blire FYLLA ÅR, ridning, kalas, frida.
Söndag blire fotografering med frida, ridning, skolan.
En ganska bra helg om jag får säga det själv.
Idag var himmlen så vacker. Jag och snordi gick ut för att ta in hästarna vid nio, det var kolsvart, hästen stod bredvid en och man hörde hur han andades lugnt och putade lite otåligt på mig. Man hörde snordis härliga skratt och lättade suck över att titta upp mot himmlen. Varje stjärna i solsystemet såg man, varje litenlitenliten ljusstråle såg vi. Vi stod där ett bra tag, bara tittade på stjärnorna, hörde hästarna andas och hörde varandra skratta. Det var ett fint ögönblick.
Ett annat fint ögonblick var när jag och snordi skulle diskutera en sak, jag gick snällt in till henne så hon slapp gå in till mig. Där satt hon vid datorna och kände inte alls för att han någon diskussion med mig överhuvudtaget trotts att det var hon som kallade in mig. efter tio minuter tog mitt tålamod slut, jag varnade henne och såg hennes fina fina morgonsko med betty boop på. Jag skulle kasta den på henne men helt plötsligt ändrade skon riktigt och åkte rätt ut genom fönstret. som jag skrattade. Men ja, min humor är som den är. Men det var kul.
Nu ska jag sova, ska gå upp om sex timmar, döda mig?
Jag behöver shoppa, jag har sånt otroligt shoppingbehov just nu att jag knappt kan koncentrera mig. Allt jag tänker på är kläder, skor, smycken, parfymer, mer skor, mer kläder. ja.
Men nu ska jag försöka drömma om något annat.
Godnattpuss.

smala ben?
ni kommer älska den,
Snart blir det frukost med Snordi, knäckemackor med ost och gurka och varmt te till det. Helt underbart, det är det jag lever på när jag inte bor hemma. Nästan iallafall. Sen blir det tillfixning och en timmes svenska. Efter det har jag en och en halv timmes lektion som är den drygaste lektionen på hela veckan. Projekt och företagande med Uno, han tycker inte om samhällsklasser och han tycker inte om tjejer heller. Min klass är en samhällsklass med BARA tjejer. Kan du tänka dig hur fel allting kan sluta då? Därefter är det lunch och dagen avslutas med en timmes matte som slutar två. Sen blir det väl lite fika efter det, hihi. Men skoja inte så mycket jag älskar denhär dagen, iallafall tiderna. Tummen upp.
Jag och snordi ska göra en blogg tillsammans, ni kommer älska den, vi kommer älska den. Men den är inte klar och därför ger jag inte ut sidan än, men den kommer så fort vi kan.
Nu blir det frukost. PUSS

Men lyckan är total
Livet på internat är konstigt, 16 år och bor själv. Ingen mamma kommer och håller koll på lite av dina saker, ingen hjälp med skolan ingenting. Att bo med kompisar är det bästa någonsin, somna i rummet bredvid Snordi, snacka skit hela kvällarna, plugga, träna, skatta, baka. Tänk er ett övernattningsparty, så är livet på internat. Det är skratt, skitsnack, killsnack, skönhetssnack, saknad, längtan, bakning, äckeldagar, finingdagar, filmtittande, gråt, rörelse, intriger, tröstning. Men lyckan är total, helt osannolikt bra livet är. Visst kommer det tuffa tider med mycket plugg, mycket träning och allt annat man ska hinna med, men på någotvis så när en är nere så muntrar alla andra upp. Detta är min andra familj, en jävligt bra familj som jag aldrig lämnar.
Vi säger PUSS på en bra skola, bra kompisar, solbränd kropp, solblekt hår, osminkad hästatös.
(min dator är seg, bilder kommer sen och hoppas även snart på en fotografering så det blir lite nya bilder)
Tajtare kan ingen vara.
Det är inte mycket som är fel just nu.

Han är min sol, min måne och mitt mörker.
Han är mitt skratt, mitt gråt och mina tankar
Han är mitt mine, min skatt och mina drömmar
Han är mitt inre, min bästis och min framtid
Han är mitt liv, mitt allt och lite till.
- kalla mig hästtönt, för jag kan inte neka att jag älskar en häst.
om två månader och fem dagar
Snart blir det väl ut i stallet och ta ut hästen, fixa lite smått och sedan blir det tillfixning för senare rullning till skolan, frulle och sedan börjar skolan med en timmes biologi, var gick världen fel liksom? Det gjorde den när dom kom på att vi överhuvudtaget ska läsa jävla biologi.
Men nej, jag är glad. Kysse skäller ut lärare och klassen sitter och skrattar, panik inför höstfesten när det kommer till kläder och allt annat såntdär, man har börjat äta heeela tiden. JA, livet på Bollerup är som det alltid har varit.
Nu ska jag föna håret. PUSS

min katt är en riktigt fining.
riktigt jävla fin.
om en månad är det höstfesten på skolan och jag har ingenting att ha på mig, känns som om ett samtal till Elise inte skulle sitta fel just nu. Låna något av henne så man känner sig riktigt jävla fin. I veckan blir det mycket träning och extremt mycket läxor, till helgen blir det födelsedagskalas för mig och senare eventuellt fest vilket inte känns helt fel. Men snart får jag ta mig tid att åka in till malmö och träffa det bästa folket där inne, saknar dom så jag håller på att spricka.
Skolan börjar om 20 minuter, då har jag prov i idrott, det är inte okej. Sen har jag typ matte och naturkunskap och relgion. Min dag är renarama döden. haha.
Men nu ska jag åka iväg. PUSS!
jag visste det hela tiden
Jag visste att det var för bra för att vara sant, jag sa det högt till mig hela tiden men leendet på läpparna försvann ändå aldrig när jag hörde ditt namn och mitt hopp slutade aldrig hoppas fast varningssignaler blinkade. Jag kunde inte sluta lee, jag bara log, hela tiden. Men av någon anledningen ler jag inte alls nu, jag drar inte ens lite på mungiporna när jag ser dig, när jag hör ditt namn. Du har fått mig där du vill ha, i underläge.
Jag vet inte vad jag ska säga.

håll huvudet högt och skratta.
Jag är inte sjuk!
Men puss på er för nu ska jag äta frulle och dricka te och hoppas att livets ljusa sida visar sig idag och tar bort alllt sjukt! :)
PUSS
bli frisk,
Snordi är bra, hon får aldrig lämna min sida för det tillåter jag inte. Jag släpper aldrig hennes arm, aldrig.
Kysse är också bra, och om hon hade försvunnit hade jag fan inte överlevt. Hon är min andra hälft, utan henne är världen inte bra, helt cp.
Men puss på er, livet är bra.
Puss.

bli frisk, jag måste ha dig hos mig.
det är ren lycka.
Det är skola som vanligt, plugg och hästen på kvällarna. Börjar inte fören tio idag och går bara till två. Det känns riktigt jävla bra. Snordi har kanske influensan och ja, jag är helt rädd. tänk så dör hon? eller så smittar hon ner alla så blir det värsta dödsfall på Bollerups naturbruksgymasium. Det är ju inte saftigt alls. Men nu ska vi tänka positivt, eller ja. Försöka! Om hon dör så kommer jag iallafall sörja, även om hon har lovat att hon inte ska dö.
Just nu lever jag för winnerbäck, helt underbar. hans texter sätter sig rakt in i hjärtat och så får han mig att tänka på historiens bästa Frida. Sån extrem saknad man kan ha, som man kan sakna nian fast det var två år sedan. Och visst är det jag som kör; stanna inte i dåtid utan lev i nutid och tänk på framtid, men hon är annorlunda. Hon är den bästa kompisen man kan ha och ingen skulle någonsin kunna ersätta henne. och så hänger hon med och ser winnerbäck den 20de november, det är ren lycka!
helgen kommer bli bra, jag vill det iallafall..

LIVET ÄR SÅ JÄVLA BRA!
(damp text)
Ibland, då när man känner sig som fulast, då när sminket vägrar att sitta på ansiktet oh håret vägrar ligga som det ska. Då kälderna inte passar ihop, magen känns stor och runt och låren känns enorma. Då ögonen känns trötta, brösten känns förstora/försmå, naglarna känns förkorta och näsan bara känns fel. Då när fötterna känns förstora och rumpan känns gigantisk. Då när man inte kan komma på en positiv sak när man tittar på sin spegelbild. Såna dagar har vi alla som man helst av allt bara vill krypa ner under täcket så att inte någon behöver träffa en och så att man själv slipper möta allas ögon.
blivit kär
Håltimme till halv elva, då blir det engelska till tolv. Jag är skoltrött efter en dag och vill bara hem och sova. Nej, inte sova men typ göra något annat. Bästa kysse ligger bredvid mig i datasalen och sover, snordi (johanna) sitter och letar praktikplats för mig och henne nästa sommar. sex veckor utomlands med en jävligt härlig och finfin vän, det tackar jag inte alls nej till. Med andra ord är jag omringad av människor som jag truly tycker om så igentligen borde jag inte längta efter att komma hem till mammas mat, min säng, frida och allt det där. Egentligen borde jag tycka det är skönt att själv bestämma vad man ska äta, när man ska äta, vad man ska ha på sig utan onödiga kommentarer. Även ganska skönt att slippa ha någon som hela tiden påpekar vad som är nyttigt och onyttigt att äta. Dock börjar min nya livsstil nu, tränar varje dag med hästen och ska även börja träna själv. Min kropp ska bli so fine.
Kysse har gått och blivit kär och hennes negativa ord och blickar på lektionerna har förvandlats till glada leende och skratt, ibland säger hon även en och annan positiv sak. Till och med mot de nya ettorna är hon snäll, då har det gått långt. Menmen. Det gillar vi.
Btw, robin är inte död, han kom bara hem sent.
Och min arm är helt död, så jävla ont den gör, speciellt på natten. Det gillas inte.
Och nu babblar jag om helt oväsentliga saker, så jag tänkte avsluta.
Jag vill ha helg.
Puss.
bilder från resan kommer.
life goes on.
Jag har överlevt första skoldagen och träffa kompisarna var helt ofattbart bra. Alla var pigga efter sommaren dock var alla trötta på lektioner redan. haha. Men vi har haft idrott, naturkunskap, matte och relgion. Imorgon vet jag inte alls vad vi ska ha men jag antar engelska i och med att jag har fått information om vår läxa. Annars har jag ridit idag, tränat i ridhuset vilket gick sådär, pållen min är väldigt stel och jobbig men det blir bättre snart hoppas jag. Känns så skönt att komma igång med träningen efter ett slappt sommarlov och äntligen få lite rutiner. Jag saknar dock Mallorca och folket där men life goes on. Nu blir det snart nattfodring med Johanna sen läxor och senare blir det sovdags.
Och så tror jag att robin är typ död. Planet från cypern har gått och han är icke kontaktbar. Då blir jag fan riktigt orolig, och det är inte alls kul. fan!
Men nu ska jag springa min väg. Btw, det är kallt här och jag fryser.
Puss.
hemma.
Nu lyssnar jag på Winnerbäck, kastas in i vardagen (skolan) om en och enhalv timme. Känns inte kul alls faktiskt. Fast jag vill träffa alla kompisar, se alla efter sommaren men jag hatar vardag, den är tråkig. Samma dag, samma schema, ingen förändring någonstans. Plus att min rum är så kallt så jag håller på att dö. En fet tumme ner på det.
Bilder från resan kommer ikväll tror jag, om jag har tid vilket jag hoppas.
Men nu ska jag hitta på något annat. Puss.
