varför är det inte så längre?

Jag fyller år om en timme och trettio minuter. Min bästa kompis ringde nyss från fest och skulle gratta mig. Väldigt ljuv stämma. Hon skulle ringa vid tolvslaget, men fall i fall hon vart för full då så ringde hon nu för säkerhetsskull vilket jag tyckte var en väldigt söt tanke. Om nio timmar kommer mamma in och sjunger för mig och om ungefär sexton timmar kommer släkten för att fira mig. Om ytterliggare någon timme bär det förhoppningsvis iväg till fest, som jag ska med frida och frida till. På förmiddagen ska jag även träffa Snordi och rida en sväng. Dagen kan inte bli misslyckad, det går bara inte!


En mamma och en dotter. Thats life.

Allt började flera dagar innan,
nedräkning och en evig längan som aldrig verkade ta slut. Tiden gick långsamare än långsammast och tålamodet gav med sig ganska snabbt. Jag saknar pirret, den där nervösa känslan som gör att man aldrig somnar. Då när man ligger och vrider och vänder sig i flera timmar för att spänningen i kroppen vägrar låta drömmarna vandra på. Tankarna vrider sig i hjärnan och de mest konstiga tankarna kommer man på. Kroppen ligger på mage, på rygg och vänder sig från ena sidan till den andra. En minut är det för varmt medan nästa är det för kallt. Kissignödig blev man också alltid minst två gånger. När man väl somnat så vaknade man vid fem och fortsatte allt som slutade under natten. Man började vrida sig från sida till sida, från mage till rygg. Täcket åkte av men lika snabbt på igen, tankarna vrider tankarna ytterliggare. Ju längre man försöker ju mer kissignödig blir man. Ju mer kissignödig man blir ju mer vill man att tiden ska gå. I slutändan slutar det med att man aldrig kan somna om för att man är så frustrerad och irriterad över att spänningen vägrar lämna kroppen.
Så var det att fylla år när man var fem år gammal, varför är det inte så längre? Barnkänslan, längtar, spänningen över vad man skulle få är borta. Man kan sova och man vaknar inte fören de kommer och sjunger på morgonen. Något måste gått snett på vägen, men vad?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0