Vilken var din favorit?

Imorgon börjar julkalendern och fast jag är 17 år gammal så sitter alla flickorna i huset bänkade och ska se julkalendern imorgon. Visst kommer man ihåg vissa sen man var barn, här kommer något avsnitt från alla julkalendrar mellan år 1990-1999. Enjoy!
Vilken var din favorit?

1990 - Kurt Olssons Julkalender


1991 - Sunes jul


1992 - Klasses julkalender


1993 - Tomtemaskinen


1994 - Håll huvudet kallt


1995 - jul i Kapernaum



1996 - Mysteriet på Greveholm


1997 - Pelle Svanslös


1998 - När karusellerna sover


1999 - Julens Hjältar

det är jag och elme igen.

Det är jag och elme igen, från klockan sex imorse till ja, vi går och lägger oss. att jag står ut med henne så länge, men nu är hon inte rädd, inte jätte-super-duper rädd iallafall. Dock är hon lite ledsen, hon har inget godis och hennes popcorn är slut. Lite synd är det om henne.
Jag har fått en privat body guard. happyface. Jag har alltid drömt om en body guard och nu har min dröm blivit sann. En tjej på lite mer än 40 kilo och är 160 lång, min privata body guard. Ni kan kalla henne BiffeN -09, men hennes riktiga namn är Josefine saftiga biffen -09 Elme, men jag förstår om ni inte orkar kalla henne hennes riktiga namn.
Nu ska jag till stallet.
PUSS.


Min privata body guard. Akta er, passa er! Hon är farlig. Hon skriker högt, hon kan bitcha och hon kan slå hårt när hon vill. Kom inte nära, Biffen -09 räddar mig, bara så ni vet.

visst är hon söt?

Helgen spenderas med världens bästa elme, visst gillar vi det. Dagen har bestått av myskläder, träning, mys med film och popcorn. Nu får vi se om det blir film eller tv, men myspys blir det iallafall. Efter att älme har gråtit sig igenom film eller film har jag mer skrattat åt dom, men hon är söt ändå.
Paradise XL, jomenvisst, vi sitter bänkade framför tv6 en vacker kväll som denna. Elmes dator pratar även men henne, sjukt skrämmande, menmen. haha.

Jag kom nyss in från en runda till stallet med Elme och i handen hade vi stekpannor. Vi kan dock förklara! någon bankade i stallet, fatta så rädda vi blev, och vi har ju inte direkt några baseboll-klubbor här så då fick vi nöja oss med stekpannor. De som var i stallet (amanda och caroline) fick ett gott skratt när vi kom gående mot dom med stekpannor. menmen. sånt är livet när man bor själv med en vettskrämd elmis.


visst är hon söt? :)

Hultsfredsfestivalen överlever.

DET ÄR KLART, EN KLUBBNING IFRÅN ETT AV SOMMARENS BÄSTA ÄVENTYR MED DE BÄSTA PERSONERNA MAN KAN TÄNKA SIG. Kommunen hjälper hultsfredsfestivalen och äntligen så kan vi se den ljusa framtiden som festivalen verkligen har. Inte fören den 30:de är allt klart, men aftonbladet och hultsfreds kommun har redan kommit ut med information om att de ska stötta den ekonomiska förlusten.
Vi som älskar festivalen ser detta som ett glatt förslag då festivalen faktiskt har jubleumsår detta året. Hela 25 år har festivalen funnits och jag hoppas att den lever kvar ett bra tag till.
25 år med hultsfredsfestivalen och fler ska det bli, nu hoppas vi bara på att vädret blir bättre denna festivalen.

mer info:
http://www.hultsfred.se/
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article6181763.ab


dags att vara barn igen

jag ska aldrig dissekera döda hästben igen. Det är ungefär det som jag har lärt mig idag. Nu är jag nyduschad och fin, eller något. Winnerbäck spelas och jag sjunger glatt med samtidigt som jag mår fruktansvärt illa och funderar på om jag ens kommer kunna en uppgift på matteprovet fast jag övat i kväll. Blir nog upp tidigt imorgon och plugga, tyvärr. Tusan också.

På vintern är igentligen den årstiden som alla bli barn igen. Man tittar på julkalendern lite sådär ibland och vissa följer den fortfarande, såsom jag gör. Var är liksom en jul utan julkalender? Jag har även köpt en julkalender med godis i, och choklad i fast jag hatar chokladet så måste man bara ha en, det hör till på något konstigt vis. Springa runt med fult glitter i alla olika färger, konsistenser och nyanser och dekorerar huset med de mest fula sakerna igentligen. Klä granen, baka pepparkakor och dekorera dem med glassyr och godis, och självklart baka allt annat såsom lussekatter, knäck, ischoklad och annat. Man springer ut i snön, 17 år gammla, med tjocka kläder och pulkorna sen man var barn, åker ner för små mesiga backar, ramlar omkull, har snöbollskrig och mular varandra med snön, vi skrattar som aldrig förr. Sen kommer man in så har mamma gjort varm choklad och varma kanelbullar, kinderna är röda och väderbitna och det spricker i hela kroppen efter att ha kommit in i värmen. Det är dags, tiden är inne, vi är barn igen.


döda hästben

Nu har jag sovmorgon till åtta, alla i huset har redan cyklat till skolan, ganska chill. Väl nere på skolan väntar tre timmars hovlektion med grupp 1. "Leka" med döda hästben klockan åtta på morgon är kanske inte det bästa som finns, men visst klarar man av det. Dissekera hov, döda hästben och sånt mysigt blir det också, mums. Efter det blir den ridlektion och sedan hästkunskapslektion. Härlig dag? - ja, när man har winnerbäck på morgon så blir aldrig dagen helt totalt misslyckad.
- Ikväll blir det nog ett ridpass om inget annat dyker upp, sen blir det ta mig tusan matte-plugg inför provet imorgon. Det kan ju bli intressant hur det går. haha.
Nu ska jag cykla iväg.
PUSS, håll en tumme för mig och de döda hästbenen :)


kysse är söt.

wish me luck

Jag ska faktiskt sova nu, eller typ snart. Bara prata klart med Bells först.
Jag behöver fan vaxa benen, attans också. och fixa håret och införskaffa ny mascara och ja. jättemycket småsaker som man inte alls tänker som man faktiskt måste fixa tid till. Usch och fy.
Dagen bestod av läxförhör i ekologi, sedan engelska och sist historia och samhälle. imorgon börjas dagen klockan åtta med döda hästben, fortsätter med döda hästben, sen blir det ridnng och hästkunskap.
wish me luck.

man kan inte mer än skratta.

Tummen upp för popcorn, och tummen upp för allt annat onödigt så som plugg, skola, mer plugg. Dagen har varit okej, känns lite konstigt bara. Synd att jag inte kan sätta fingret på det bara.
Funderar på att beställa skor nu när man inte kan åka in till malmö, kanske blir klippning i helgen, men tror inte det. Annars är livet bra, det rullar på som vanligt i ett regnigt och blåsigt väder. Men vadtusan ska man göra än att möta dagen med ett leende och hoppas att man överlever än en gång skolans studier, hästens ryck, hjärnans utbrändhet och kroppens dödhet. Och jag lyckas, visst är jag bra.
Nu ska jag fortsätta läsa "bakom stängda dörrar" och sluta tycka synd om mig själv.

någonstans inom mig visste jag att det aldrig skulle bli du och jag.


kysse, du är ta mig fan bäst. jag älskar dig, bästa vän!
även fast du inte har koll på någonting, smsar nästan dagligen om när vi börjar eller vilken sal vi ska vara i och det är ganska irriterade när man inte själv vet. Annars sitter du och tar foto på upp-och-ner vända stolar, roterar bilden och sitter och skrattar åt den för att det ser ut som att den svävar. Nästan varje kväll skriver du på msn: vilken läxa har vi till imorgon? och varje tråkiga lektion lyckas du göra rolig så snabbt du får tag i min mobil. Man kan bara inte tycka om en kyssi som denna. Hon är helt klart mina andra hälft, den som jag är stolt över. Puss på dig, det är du och jag, bara så du vet.
Fabror blå, brumbrum brun, riktiga män har mustasch, herr kantarell, jag har vapen eller jag har snorkel. - Man kan inte mer än skratta.

helgens godheter

Helgen har varit så jävla underbar, jag lever kvar på denna känsla ett bra tag till. Riktigt sagolikt det var att stå med frida och skrika med till winnerbäck och så får jag inte glömma och nämna det trevliga folket som vi mötte där. Det gillades big times. Igår stack jag till Elise och sen var det lite chillkrök där hemma, trevigt värre.

Jag tror verkligen på mening, ödet och allt det där. Kanske låter det mesigt och lamt att tro att allt har en mening men någonstans måste vår livshistoria finnas, någonstans måste någon veta exakt hur vi lever och hur framtiden kommer se ut.
Om der är meningen att jag ska bli tillsammans med en speciell kille, eller få någon att bli min kompis även fast det känns åt helvete så tror jag att man får tillfällen tills man inser att detta ska bara vara så. Jag tror verkligen att det finns en mening med att träffa alla människor som jag faktiskt gör. Det finns en mening med varje slag i ryggen, varje vän man förlorat men också varje vän som man har hittat. Någonstans finns vårt liv historia innan vi ens hunnit leva, frågan är bara var.


Bilder från helgens godheter.




EN MAGISK HELG, tack alla.

total jävla lycka

total jävla lycka, fast jag varken kan svenskan, engelskan eller arbetsmiljön tills imorgon men jag bryr mig faktiskt inte. Jag äter popcorn och min mage är stor som jag vet inte vad, men idag bryr jag mig inte, mitt hår är äckligt med jag bryr mig inte. just nu är livet så jävla bra, winnerbäck imorgon, tittar på hultsfredsbilderna om och om igen, musiken och publiken hörs lång väg, rummet är total katastrof, tvätten är fortfarande inte klar, jag sitter med winnerbäcks biljetterna bredvid mig. Frida loggade nyss ut från msn och just nu är det bara extrem jävla lycka. det enda som fattas är en stockholmsresa och att hultsfredsbiljetterna ska släppas, sen är allt som det ska vara.
Livet är så satans bra.

skolan idag var okej, svenska, projekt och matte. förengångsskull så fortstod jag matten och jag är stolt som attans, har aldrig förstått matte i gymasiet men nu jävlar. haha.
nu ska jag plugga, sen sova. PUSS


frida, imorgon är det du,jag&winnerbäck

halva tiden

Dagarna och veckorna bara rusar förbi och även fast varje dag känns så lång i detta vintermörkret och regnet så går tiden så läskigt snabbt. Tänk själv. Vi (tvåor) har snart gått halva vår tid i gymnasiet, vi har bara hälften kvar och sen är det ut i vida världen, ut i det fria som man så länge längtat efter. Så skönt att få leva själv, leva som man vill, men ändå så läskigt. Att lägga ifrån sig sitt trygga liv, sin vanliga årsplan, att gå upp och ha en skola att gå till, plugga, träna, träffa kompisar. Jag har vänner som vill åka och andra stanna i Sverige, några vill bara resa andra vill flytta och bo utomlands permanent. Erkänn lite läskigt att inte veta om man ska träffa de närmaste i livet om tio år.

Bilder från veckan med min älskade klass, s+nph08 kommer alltid vara speciell för mig.

tidslinje i svenska.


Redovisningen igår om svenska kungar. själv var jag Kung Karl XII

jag saknar er.

Ni förstår verkligen inte och ni kommer aldrig förstå.

Just nu saknar jag verkligen att ha någon som känner mig in på huden hos mig. Som kan mitt liv in och utantill, vet alla problem och kan nästa rabbla upp min livstid högt. Jag saknar att ha någon hos mig. någon som man kan bearbeta saker hos, berätta, förklara, få åsikter men alltid bli stöttad. I de mest absurda sakerna har jag blivit stöttad när jag verkligen bara trodde att de skulle gå och lämna mig ensam kvar. Vet ni vad dessa fantastiska människor gör? De tar min hand, tittar mig in i ögen, säger något som får mig att le, presenterar mig för deras axel som jag kommer att gråta på, pillar i min hand, skrattar med mig och leker med livets goda. Jag saknar det.
Jag saknar att kunna nämna en sak i livet och dom förstå, veta exakt vad man menar även fast det hände för flera år sedan. Det som hände då har gjort mig till den jag är idag. Det är bara dom som verkligen kan mitt liv in och utantill som känner mig, för ni andra har faktiskt inte ens en blekaste aning om hur mitt liv har varit.
Snälla, skicka hit någon, bara en person, jag nöjer mig med en person.
Skicka hit frida,bella, elise, adela, vemfansomhelst. bara någon. jag vill inte somna själv i natt. jag vill somna under tiden du håller min hand, din mjuka röst som får mig att le, på din axel där jag gråter och med dina hand som pillar i mitt hår. Det är nu jag inser hur bra ni är, hur mycket jag behöver er, ni är verkligen mitt allt, och utan er vore jag ingenting.

jag tror på vännskap efter att tittat igenom gamla bilder. ni är vänskap.

jag saknar er.

Ni förstår verkligen inte och ni kommer aldrig förstå.

Just nu saknar jag verkligen att ha någon som känner mig in på huden hos mig. Som kan mitt liv in och utantill, vet alla problem och kan nästa rabbla upp min livstid högt. Jag saknar att ha någon hos mig. någon som man kan bearbeta saker hos, berätta, förklara, få åsikter men alltid bli stöttad. I de mest absurda sakerna har jag blivit stöttad när jag verkligen bara trodde att de skulle gå och lämna mig ensam kvar. Vet ni vad dessa fantastiska människor gör? De tar min hand, tittar mig in i ögen, säger något som får mig att le, presenterar mig för deras axel som jag kommer att gråta på, pillar i min hand, skrattar med mig och leker med livets goda. Jag saknar det.
Jag saknar att kunna nämna en sak i livet och dom förstå, veta exakt vad man menar även fast det hände för flera år sedan. Det som hände då har gjort mig till den jag är idag. Det är bara dom som verkligen kan mitt liv in och utantill som känner mig, för ni andra har faktiskt inte ens en blekaste aning om hur mitt liv har varit.
Snälla, skicka hit någon, bara en person, jag nöjer mig med en person.
Skicka hit frida,bella, elise, adela, vemfansomhelst. bara någon. jag vill inte somna själv i natt. jag vill somna under tiden du håller min hand, din mjuka röst som får mig att le, på din axel där jag gråter och med dina hand som pillar i mitt hår. Det är nu jag inser hur bra ni är, hur mycket jag behöver er, ni är verkligen mitt allt, och utan er vore jag ingenting.

jag tror på vännskap efter att tittat igenom gamla bilder. ni är vänskap.

Attans bananer.

Min klass insåg ganska snabbt i morse att jag menade det jag sa med att vara dålig på volleyboll med många goda skratt blev det. Resten av dagen spenderades med Kyssi och hennes tingbackaflickor på ett jävla reningsverk. Det är nog det värsta jag har gjort, fyfan. Jag höll på att kräka ett x antal gånger och stanken var inte nådig. Men det är över, skönt som tusan och aldrig mer att jag åker dit.
Haha, nu ska jag lägga mig och läsa i min engelska-bok, vilket jag inte alls ser framemot.
Imorgon blir det springa på morgonen, sen till skolan, sen rida och plugga.
Kvällsmaten idag blev sallad, duktigt värre emmy.
Godnatt.
Attsns bananer, jag borde ring bellski. jag lovade det innan ju. denhär dagen har varit... speciell, och jag vet inte om det är på ett bra sätt. tyvärr.
och det mest roande med hela kvällen var att jag skrev ett arbete som jag med ett x antal andra ska redovisa imorgon. Jag har suttit och kämpat mig igenom den satans texten som var ett helvete och jag förstod hälften av alla orden men tillslut lyckades jag få ihop ett tal. Då läser jag upp det, får små roliga kommentarer: det är helt ovesentligt, inte intressant, det kan du stryka, det är för mycket fakta. Så nu måste jag iprincip göra om hela mig jävla text och jag är assur och jätte irriterad och sjukt besviken på alla ledlåtande kommentarer som ens kompisar säger om en och ens skrivande. Men nu ska jag prata med bellski och leta löpband.
Godnatt.


Du brukade få mig att le, att må lite sådär extra bra.

Vem har egentligen rätt..?

Skoldagen är slut, mitt förra inlägg raderades och jag har massor av läxor.

Alla människor har olika sätt att möta motgångar, bearbeta det som händer och må bra helt enkelt. Vissa pratar, vissa skriver, vissa sjunger, vissa skriker, vissa tränar, vissa tröstäter, vissa slutar äta, vissa lyssnar på musik, vissa läser, vissa gråter för att sedan kunna skratta.
Vem har egentligen rätt att säga till oss vilket av dessa oanstånde händelser som är fel? Vem har rätt att säga att något är fel och att man inte alls kan må bra av det? Ingen har rätt att säga till dig att just ditt sätt som får dig att må bra, så när folk kommenterar det. säg emot, eller bara nicka och le, men sluta inte med det som får dig att må bra. Stå på dig, var stark. Ingen ska ändra dig och dina varderingar om hur ditt liv är när det är bra.
Vi tänker inte likadant, jag mår bra snart om jag får leva mitt liv på mitt sätt utan att någon lägger sig i. förlåt. jag älskar dig. jag älskar dina åsikter. jag älskar dina tips. men inte nu, inte just i denhär frågan. jag lyssnar inte, bara så du vet.


snart en favorit i repris, eller vad säger ni guys?

dagens outfit.

Nu ska jag snart springa omkring och hoppa efter bollar. Jag är sjukt dålig och det kommer gå åt helvete. Bilder kanske kommer om jag orkar fota. nu sitter jag i leggings och mjukisbyxor och en john deere-tröja, redo för att skolan ska börja. haha. detta går inte bra känner jag redan nu.
Vi ska ta mig fan till reningsverket imorgon, skoja inte vilket helvete det kommer bli. MENMEN.
nu ska jag cyka till skolan. PUSS.
Snook räddade min morgon btw!

dagens outfit.

Kyssi

Kyssi, vissa dagar får hon en bara att skratta. Vissa stunder gör hon så dyrbara och många dagar skrattar man sig i genom bara för att just hon står vid ens sida. Jag vet inte hur många kommentarer vi kan citera som vi fortfarande skrattar åt, jag vet inte hur många bilder vi har som visar hur galna vi är tillsammans. Det är du och jag mot resten och så kommer det alltid vara. Du är den som gör livet lite bättre, som faktiskt gör vardagen sådär extra ljus och gör så att vardagens små skrattstunder ökar något så kolosalt. Jag tycker om dig, och jag tackar dig med hela mitt hjärta.
Man bara måste skratta när man öppnar mobilen och någon (kyssi) har lagt in denhär framsidsbilden, och skärmsläckare, och bild när man startar mobilen. Somsagt, mina dagar lyser av lycka!


FLER BILDER KOMMER NÄR NI MINST ANAR DET!
världen behöver fler KYSSI-SAR!

skor.

Skor är verkligen det bästa i mitt liv, kanske inte det absolut bästa, men helt klart en av de bästa sakerna. Jag ver att många inte förstår hur jag varken tänker eller kan känna detta, men jag ska förklara och ni kommer nog förstå.
Skor för mig är som mat för en som tröstäter, det är som tårar för en som gråter floder, det är som shopping för den som shopping-missbrukar, det är som terapi för den som vill prata och det är som en självbiografi för den som vill skriva. Skor får mig helt enkelt att må lite sådär extra bra. Samtidigt får jag ångest när jag tänker på hur många tusen kronor som jag har lagt på skor men ändå kan jag inte sluta inhandla nya. Fast jag har närmre 50 par skor kan jag inte tänka mig att inte handla nya skor när jag ska in till malmö på lördag. Ett par lårhögastövlar som jag aldrig kommer använda och ett par låga skor som jag kommer använda sällan. Men jag måste ha dom ändå. Jag kan inte gå förbi. Kläder är en sak som får en att må kasst. Dom jeansen man köpte för ett år sedan passar inte längre, skoja inte vad stor man känner sig helt plötsligt, men skor är det inte så. Skor passar, även fast du går upp 5 kilo, eller bantar ner dig 5 kilo, så dom passar fortfarande. Man mår inte dåligt av skor, man gör det bara inte!

Haha, jag är sjuk. jag älskar skor. och min häst. och mina vänner. mitt liv är fulländat och ja, det som finns kvar är mer skor, fler skratt och mindre ångestfyllda söndagar. Det ser jag framemot.


JAG HJÄRTA SKOR!

Jag ska bli sagolik

Jag ska bli sagolik, jag ska stäva efter att få måtten 90-60-90 på min kropp och även fast jag inte lyckas hela vägen så ska jag komma närmare iallafall. Jag vill detta, några fy centimeter kan göra att jag blir så mycket piggare, gladare och vackrare. Bara några ynka centimeter kan få mig att springa genom livet, komma på fester som om jag vore den finaste där och bara känna att jag äger världen. Min självkänsla ska komma tillbaka.
Dock kan jag inte träna riktigt fören jag köpt och fått hit mitt löpband, men jag ska träna så gott det går. Ska rida varje dag och springa de dagar jag kan, såsom söndag, måndag, torsdag, fredag, lördag. jag ska åtminstonde försöka, även fast vi har riktigt mycket i skolan. Jag gör detta för migsjälv!
Världen är utseendefixerad, och det kommer ta mer än en person att ändra på det. Därför har jag valt att acceptera den världen istället för att gå emot den, utan hitta ett fack som jag passar in. Nu ska jag bara träna så jag passar in i det facket jag vill. Jag ska bli fin, riktigt jävla fin. Smal, hälsosam, självsäker och fin. Thats the new me!


Jag saknar er, jätte superduper mycket. Och detta var en av de bästa dagarna i mitt liv. Tack Emmie, Frida, Frida och Ina (och Emliy) för att ni gjorde och fortfarande gör mig liv så ofantligt bra. Utan er hade jag faktiskt inte klarat det. Jag finner inga ord. TACKTACKTACK! i min värld är ni bäst.

I do whatever it takes

Dålig uppdatering, jag skäms.
Jag var hemma igår, kom tillbaka till skolan idag för att plugga, träna och leva mitt liv. Nu sker en förändring, det blir inte mer godisätande i massor, det blir inte mer "oh-jag-orkar-inte-träna-dagar" och inte heller "vi-har-mycket-läxor-så-jag-hinner-inte-träna-dagar". Ursäkterna tar jag tag i för nu har det gått förlångt. Nu är det pest, jag håller fan på att bli tjock och det är inte accptabelt någonstans. Fyfan för mig själv just nu. Men jag ska bli sådär klockrent snygg när jag är klar, jag måste. Det är mitt mål förtillfälligt. Kalla mig utseendefixerad men faktum är att det inte är fel. Idag är hela världen grymt utseendefixerad så prata inte med mig som om det vore en fel sak att vara. Världen är grymt utseendefixerad, det är jag med och det är därför jag ska ta tag i mitt liv och börja träna. Träningsmaskiner ska inköpas och nyttigmat står i kylskåpet. I do whatever it takes!

träningskläderna är på, nujävlar!

Om en vecka är jag i malmö nu, shoppar som bara den och gör av med pengar. Jag och frida går glatt runt och disskuterar hur bra konserten med Winnerbäck var och jag funderar på hur mitt hår kommer se ut efter klippningen. Nästa helg kommer bli magisk, och jag ser framemot det!

MUMS!

Idag åker jag hem, spenderar natten hemma med familjen och bara få sova lite för en gångs skull. Sen blir det tillbaka till skolan på lördag, träna som fan och lite sånt. Nästa helg bjuds på Winnerbäck, fest, träning, shopping och tillfixning av håret. HELT UNDERBART!
Nya skor ska införskaffas och jag bara längtar tills jag får hem dom, så underbara!
Annars är livet lugnt, avslutade nyss prov i arbetsmiljö och säkerhet, vilket gick lite halvt sådär. Nu har jag engelska och svenska och dagen avslutas vid halv tolv. MUMS!

SHOPPA, JAG MÅSTE FÅ SHOPPA SNART! PANIK!


leva som en gnu

Nu sitter jag med kyssi, snordi, världens bästa Elme och martina i datorsalen på skolan. Vi arbetar med företag och blablabla, och allt går åt skogen men vi lyckas nog. Vi är trottsallt Bollerups bästa, och vår klass är historiens bästa. Det kan ni inte klå.
Svenskan är avklarad och jag skrev om Selma Lagerlöf och Liv Tolstoj. Ganska imponerande faktiskt. Nu väntar lunch och sedan en timmes matte. Klockan två slutar vi och efter det blir det fika, cykla hem och fixa med hästarna. Kvällen kommer spenderas framför Arbetsmiljö-boken i och med att vi har ett stort prov inom det imorgon.
Kyssi är bra, hon är kalas bra faktiskt. Jag tycker om henne. Tihi.
Snordi är inte helt fel hon heller. Hon får mig att må bra, tack för att du räddar mina dagar.
Elme är en klass för sig. Alla älskar Elme säger väl ganska mycket, eller?


Tänk om livet hade varit annorlunda. Man hade levt på typ vikingatiden eller kanske som en djur idag. Tänk att leva som en gnu i afrikas savanner, höra hur dom tänker och känna hur dom känner. Undra vilka deras stora problem är, deras i-landsproblem är. Och sen har jag tänkt på, det låter säkert jättedumt. Men ett träd lever ju, men ändå inte. Man kan ju inte återfödas i ett träd, fast ändå har dom ju liv. Ganska konstigt.

GODMORGON

GODMORGON.
håret är en katastrof, likaså sminket. kläderna är en klass för sig.

Leva i kloster?

Intressant dag. Pilla med döda hästben i en grupp som är helt underbar, prov i hästkunskap som kändes som kinesiska, det var alltså inte mycket jag förstod och nu på kvällen var det studiebesök på ett katolskt nunnekloster.     
-  Ashäftigt faktiskt. Hade varit fräckt att leva som en nunna i ungefär sisådär en månad. De verkar så nöjda på något sätt. Vi söker alltid mer, jag sörjer om mina skor är slutsålda i affären och det enda jag vill är att shoppa och göra livet mer fylligt med materiella saker. De har inte ens dessa självklara saker som jag inte skulle kunna se mig själv leva utan, mobil, kamera, dator, tv, smink, kläder. Men samtidigt som dom inte har alla dessa saker så är dom så lyckliga, så stolta över de få saker som dom faktiskt har. Hade nog allt varit en tankeställare att klara av ett liv i kloster i en månad.
Nu blir det ut i stallet, läsa igenom sidorna till provet på fredag och sova tidigt. Imorgon ska jag rida en runda redan vid sju på morgonen och skolan börjar tio. Eminem räddar kvällen.




Mariavall kloster

Nu är stallet klart, provet är avklarat och middagen är uppäten. Ridkläderna är av och snart är de normala kläderna på. Kvällens utstyrsel består av Snordis systers jeans (baggy), ett vitt linne och en tjocktröja. Mums vad fult men vafan. Provet idag gick åt helvete, och efter misshandeln på Bollerup vågar jag varken gå ner till skolan själv, eller gå hem senare ikväll. Det menas med att jag inte har en aning om hur jag ska ta mig från punkt A till punkt B. Men det löser sig säkert, eller något...

Mariavall, here we come. s+nph08 ska på utflykt, jadåminsan. haha.
Mariavall - jesu moder marias kloster, ett kotolskt nunnekloster på Österlen i Skåne, Invigdes 1991 och nunnerna lever efter den heliga benedikts regel som skrevs på 500-talet. Detta innebär att hela klostret är guds hus och det finns 73 regler att följa. Detta är allt från tystnaden, vilka tider man sjunger Hallelulja, mat och dryck, dagliga arbetet med händerna, klostrets portvakter, ömsesidig lydnad och massor av annat. Det sker både arbete, lovsång, andlig läsning, mässor och massa annat under dagarna.
-  Det kommer nog bli ganska intressant att se hur de lever i tystnad, utan matriella saker såsom dator, tv, mobiltelefoner och sådant, men även att leva utan män, smink, plattång och allt sånt så vi anser som självklara saker. m.m.


Jag vet faktiskt inte

Prov om en timme och jag kan ingenting, redovisning om en kvart och jag kan ingenting. Denhär dagen är inte bra. Slutar vid halv fem, åker hem, lagar middag, fixar i stallet, åker på studiebesök med klassen på klostret Maria Wall, en bit härifrån, kommer hem, går på självförsvarskurs och sedan åker jag hem.
Kanske dagen slutar bra, jag vet faktiskt inte.


-pluggar hästens utbildning. (gammal bild, men har ingen annan på skolans dator)


Profildag.

Paniken steg i kroppen då jag insåg att jag försovit mig sisådär tio minuter och datorn sattes snabbt på för att se vilka lektioner jag har. Där visar det sig att jag börjar åtta istället för halvåtta, och har därför stressat i tjugo minuter rent i onödan. Känns inte så saftigt.
Idag har jag hel profildag, och dagen börjar med hov i tre timmar. Ja, det är den lektionen som vi använder döda hästben som sakta tinar upp och bli tillslut - inte så frusna hästben. Doften är inte så mysig kan jag medge.

Jag kan fortfarande inte hästkunskapen, så den här tiden ska jag plugga. Tänk om min hjärna fungerade som deras, som bara behövde läsa allt en gång och sedan minns man det. Så mycket tid och ork jag hade haft över och så lite panik mitt liv skulle vara. Det hade varit ganska skönt, att veta att man helt klart, till hundra procent kommer fixa provet istället för att sitta och tänk - om jag har tur så fixar jag provet.
Nu ska jag ner och knapra på mina knäckemackor, dricka mitt te och motvilligt svälja mina tabletter, vitamin-tabletter. Samtidigt ska faktan till provet ligga bredvid mig i hopp om att jag läser några rader under frukosten.
Önska mig lycka till, uppdatering kommer inte fören ikväll.


PUSS.

Popcorn är kvällens räddning!

Hästkunskap har min kvälls bestått av. Hästens skelett, hästens muskler, hästens leder, hästen gångarter, hästens rörelser, hästens fotförflyttningar, sjukdomar, muskelfibrer, takt och tempo och en del andra småsaker.
jag slutar inte plugga fören jag kan det, någongång måste jag lära mig och få tillbaka ett prov med högt betyg tackar jag gärna JA till.
Jag har inte tid för detta, ska duscha sen fortsätta läsa,läsa,läsa.
Puss, Ha en bra kväll.
Popcorn är kvällens räddning!

Lite av det jag pluggar, GÅNGER 1000!!

önska mig lycka till!

GRATTIS BÄSTA VÄN.

Nu har jag ridit och allt i stallet är klart. Nu väntar middag, och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska laga men något hittar jag alltid på. Kvällen bli fylld med plugg och jag ska bl.a. lära mig hästens skelett, hästens leder, hästen muskler och allt annat sjukt som man inte behöver lära sig igentligen. Kvällen ser alltså inte alls så ljus ut för min del.
Jag återkommer inatt med ett längre inlägg om mina funderingar om livet och allt runt omkring.
Nu blir det en efterlängtad middag. PUSS


GRATTIS BÄSTA VÄN, IGEN.. DU ÄR TYP HISTORIENS BÄSTA OCH JAG ÄLSKAR DIG SUPERDUPER MYCKET. UTAN DIG HADE LIVET VARIT LITE TRÅKIGARE, LITE DYSTRARE OCH LITE MÖRKARE. DU ÄR KALAS-BRA OCH JAG TYCKER OM DIG! GRATTIS IGEN GULLET!

Stallet.

Då har skolan slutat, jag har cyklat hem och nu blir det en ridtur i regnet med snordi. Ganska kallt, men ändå mysigt på något sätt. Det gillas.
Stallet ikväll, sen plugga hästkunskap. Jag återkommer efter min ridtur.
Ska ut med hästtönten nu.

Att rida runt i bikini, barbacka på ett fält känns väldigt långt borta nu kan jag säga, när vinterjackan åker på och regnet droppar från ridhjälmen.

here i come!

Nu har jag 2 timmars historia, med en fika paus som jag snart ska ta. Sedan blir det jobba stenhårt på att skriva ett manus för en pjäs som ska spelas upp nästa vecka. Vi ska alltså klä ut oss till olika svenska kungar och hoppa runder och spela en teater om deras liv och om Sveriges levnadsstandader.
Nu ska jag plugga.
PUSS
år 1697-1771, here i come!



en resa

Kanske gör du ditt val omedvetet, men nu går jag. förlåt. Jag vet inte vad varken tycker, tänker eller känner. Jag tror faktiskt inte att jag vill veta heller, det kommer bli så mycket svårare att vända på klacken och gå då. Jag tykte om dig, jag tycker om dig och tvivla aldrig på det. Det är inte därför jag går. Jag går för att rädslan att misslyckas och allt inte ska sluta med att jag står i dina armar är större än lugnet att lyckas. Jag klarar inte riktigt av att jobba på detta nu, det är för mycket annat som inte stämmer i mitt liv. Jag vill inte gå, jag vill verkligen inte släppa dig. Men så länge du inte visar något så går jag, förlåt.

Funderar på att ta en resa, helst så långt bort som möjligt men vännerna har inte pengar. Jag nöjer mig med det lilla. Bara få komma bort, shoppa, umgås, spendera tid på annat än att bara sitta och fundera. Hade det inte varit härligt att bara släppa alla tankar för några dagar, alla vänner, alla killar, alla läxor, alla måste-n, alla borde-n, och alla krav. Bara åka iväg, ha kul och leva i nuet. Ljuvligt. någon som är pigg på en tripp till stockholm? någon?
.. nehepp.




tänk om man vore en pyssling.

Jag har nyss haft en timmes Ekologi med absolut ingen logik överhuvudtaget. Dock är vår klass mycket rolig och fler och fler citat som vi skrattar åt dyker upp.
"Att föda barn är ingen rekommenderad bantningsmetod". 
GRATTIS BÄSTA FRIDA! hoppas att din dag bli lyckad.


Vet ni vad jag vill ha? En sån där lite spik i huset och om man rör spiken och säger tjillivippen och man blir sådär liten som i astid lingrens filmen nils karlsson pyssling. Tänk er själv, vara så liten att du kan rida på de små kattungarna, du kan bo i ditt barbie-hus och världen blir så mycket större. Din blomma i fönstret förvandlas till en hel skog och bada kan du göra i en liten skål. Erkänn att det hade varit ganska kul ändå? Att ha en spik i rummet, säga tjillivippen och sedan bli liten och rida omkring på kattungar. Själv tycker jag att detta låter väldigt roande, jag vet inte om det är för att jag har sovit fyra timmar i natt eller om jag faktiskt skulle vilja rida på kattungar.
Det är iallafall roande för stunden.


PUSS.

jag är helt slut

Idag har jag på mig kläder som får mig att se enorm ut, allt bra hänger, men jag orkar faktiskt inte bry mig. Inte en dag som denna. Jag är helt slut, jag är trött i huvudet, i kroppen. Eminem spelas högtalaren och munnen försöker följa med i låtens beat, men lyckas inte så bra då klockan inte är mer än 06.55.
Ingen i huset är uppe, det är helt dött och det känns helt konstigt. Men nu ska jag ner och ta mitt te, två knäckemackor med ost, gurka och salt på och även ta alla mina vitaminer.
I skolan väntar en Ekologilektion, men sedan har jag håla, engelska, historia, samhälle.
Jag skriver senare idag, PUSS GULLUNGAR.

ETT choklad, inte sant?

Alla norr om skåne påstår att det heter en choklad medan vi här nere i söder säger vi ett choklad. Varför är det så och vilket uttryck är igentligen rätt. Jag håller med om att man säger en chokladkaka, en chokladbit, en chokladruta osv, men man kan väl inte allvarligt säga en marabou-choklad? Är det bara i mitt huvud som det låter så fel? Jag ska köpa en choklad, vill du också ha en choklad? det blir så fel, någonstans stämmer det inte. Ett marabou-choklad, alltså ett choklad. En sak som är nästan lika konstig är att uppåtlandet är en chokladkaka samma sak som ett marabou-choklad medan i södra delarna av landet då är en chokladkaka mer som en kladdkaka.
Hör ni inte själv hur fel en choklad låter, det skär i hela kroppen.


HAN GÖR DET IGEN

HAN GÖR DET IGEN, MALMÖS STORA STOLTHET TAR HEM PRISET IGEN OCH SÄTTER DET BREDVID HANS ANDRA TRE PRISER SOM SVERIGES BÄSTA MANLIGA FOTBOLLSSPELARE. HAN GÖR DET IGEN, HAN LYCKAS IGEN, HAN ÄR JU BARA SÅ UNDERBART BRA.
ZLATAN TAR HEM GULDBOLLEN 2009, HANS FJÄRDE GULDBOLL OCH HAN FÖRTJÄNAR VARENDA EN.


Bara du vet

jag vill faktiskt ha dig bredvid mig även fast jag inte kan säga det till dig. det är för mäktigt på någotsätt och rädslan för att du inte tycker detsamma skrämmer mig. Därför sitter jag och inbillar mig själv att jag inte tycker om dig alls, och inte ens vill prata men igentligen är det, det enda som jag vill göra. Men det kommer inte fungera, du förstår inte och jag vågar inte. Då kommer man ingenvart. Så jag skiter i detta nu, jag orkar inte ständigt ha dig i mina tankar så nu låter jag dig gå helt fri och så slipper du göra mig ledsen, alla vinner på detta. Men innan jag låter dig gå så ska jag säga att jag finns här dock inte föralltid. jag kan inte vänta på dig i all evighet även om jag vill, men jag finns här några dagar till, sen är du glömd. Men jag tyckte om dig, riktigt mycket faktiskt. Bara du vet det.
Jag ljuger om jag säger att du inte får mig att lee, att dina sms inte väcker hopp och att dina ord gör mig gladare än någonannan. Men det är så uppenbart, det fungerar inte, även fast du får mig att må bra.
hejdå, tror jag..
- håll mig hårt eller släpp mig helt, och du släppte.


The faster we're falling
We're stopping and stalling
We're running in circles again
Just as things we're looking up
You said it wasn't good enough
But still we're trying one more time


Montt Mardié - Gloria


Dina ord får mig att må bra, era ord får mig att må bra. Fast igentligen inte, bara lite bättre. Era ord, era komplimanger är som vatten och det rinner snabbt av min kropp innan jag hinner uppfatta vad ni sa. Jag hör vad ni säger men jag lyssnar inte, jag tittar på orden som ni skriver men jag ser dom inte. Jag vet att jag kan lita på er, ni är trotsallt mina vänner, men något får mig att sluta tro på era ord. Jag vet att det sårar er, att jag inte längre tror att era ord innehåller någon sanning utan ni säger saker för att vara snälla och inte såra mig. Jag vill sluta, jag vill tro på er, jag vill verkligen det och förlåt för er som jag har sårat.
Era ord bara finner av min kropp som rent vatten från duschen, väldigt få droppar stannar kvar på kroppen och dom är jag väldigt snabb på att torka bort så snabbt som möjligt. En evig ångest lever jag i, en ständig kamp med spegeln och tyvärr är inte ens mina bästa vänner till någon hjälp i detta även fast dom försöker. Ganska skrämmande om man tänker efter. Så utseendefixerad man själv är. Varje gång man mår dåligt över att byta kläder, av att titta i spegeln, över att äta sådär mycket, över allt. Jag vill ju bara uppnå min deffination av skönhet, det är allt jag ber om. Och som sagt, jag ber om ursäkt om jag sårar någon på vägen dit, men en förändring måste ske och det är inte orden "du är fin som du är" eller "palla bry sig om utseendet, man lever bara en gång". De orden betyder ingenting längre.
Ni vet en kanelbullsdeg, den jäser ganska kraftigt innan man gör själva kanelbullarna. Exakt sådär känner jag mig nu, som en jäsande kanelbulle. Då har något gått jävligt snett.



Gravitationen har glömt mig
Och jag kommer aldrig mer att landa


fotbollsgalan tv4, 20.00

Stallet, träning och lite sånt. Dagen bjuder även på någon timmes pluggande. Ska även hålla ögonen öppna för en träningsmaskin, funderar starkt på ett löpband. Vissa tycker det verkar onödligt för springa kan man göra ute, men jag är så sjukligt mörkrädd, och nu när det är vinter och det blir sådär mörkt snabbt så hinner jag inte springa. En bra investering blir kanske ett löpband, jag vet inte faktiskt. Hade varit skönt att ha nere i källaren och bara kunna springa när man vill, vilken tid på dygnet som helst utan att oroa sig för något. Tror det får bli ett löparband, jag tror det är den träningsmaskinen som kommer ge mig mest, fasktiskt.
Klockan Åtta ikväll slår det igång för fotbollsgalan som jag ska sitta bänkad framför och följa högljudt och se vem som vinner årets guldboll. Flickorna i huset är inte sådär glada för att jag lyckades paxa tven innan dom, men först till kvarn, jag stod ut med dobido i fredags, så nu är det ta mig satan min tur att bestämma. Så fotbollsgalan äger rum ikväll och jag sitter bänkad vid tven. Och jag antar att det finns en del till där ute i landet som gör samma sak. nu är frågan, vem vinner igentligen?

Klicka på länken nedanför och du får möjligheten att rösta fram dina favoriter i allt från: årets målvakt, årets nykomling, årets tränare och årets mål. Allt hittar du på
www.fotbollskanalen.se. Rösta rätt, så att din favorit tar hem priset. Själv har jag redan röstat.



en utmaning.

1 lektion idag fick ögonen att öppnas och inse hur mycket skit man äter igentligen. Vi hade naturkunskap i en timme och gick igenom alla kalorier och allt annat. Vi pratade också om hur kroppen tar upp fett och kalorier som vi igentligen inte behöver, och min kropp skulle kunna vara utan mat ungefär två veckor utan att det skulle skada den. I mina öron låter detta som en utmaning, om man faktiskt klarar sig utan mat i två veckor. Hade varit ganska trevligt att testa faktiskt, se om det gör någon nytta för kroppen.
Mina vänner kommer slå mig, men i mina öron låter det som en utmaning.


när blir den kroppen min igen? När får jag kroppen jag vill ha, och när kan jag sluta tänka och stäva efter något bättre. Jag jobbar på det, jag orkar inte, jag ger snart upp. och då är det illa.

Jag drömde värsta mardrömmen inatt, och jag vaknade i ett mörkt rum. Min nattlampa har gått i sönder, jag vet inte hur jag ska klara av natten folket, det återstår väl och se.

håll mig hårt.. eller släpp mig helt

Jag kan inte sova, jag vill inte sova och jag vill inte vakna upp imorgon. jag vill bara sova fram till nästa sommar. få lite sol tillbaka, lite extra glädje.
den tiden kommer aldrig tillbaka, tyvärr.

Du leker med min som om du var fyra år gammal och jag var din leksakbil. Du leker med mig, är glad för mig och tycker om mig i början men allt eftersom tiden går så står jag länge och längre på hyllan och dammlagret blir större och större. Någongång ibland leker man med gamla leksaker, inte sant?
Jag kan inte skylla på dig heller, för jag kunde lika bra vänt på klacken och börjat gå ifrån dig, men det gör jag inte. Utan jag väntar på att du ska komma tillbaka, bara för någon minut, bara ett sms, bara en rington, bara någonting. Varje gång du sedan går känner jag samma konstiga känsla, men det är varken hat, sorg eller olycka. När jag väl har dig, vill jag bara få bort dig från mitt liv och när du väl är borta vill jag att du ska vara en del att mitt liv. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men
håll mig hårt eller släpp mig helt. i detta fallet vill jag att du håller mig hårdare än någonsin.
________________________________



Jag är stark, jag fäller inte längre tårar, dom sitter i halsen men jag är stark, jag blinkar tillbaka och tittar in i lampan, aldrig igen att jag gråter, aldrig. det kvittar hur kraftfulla era ord är. För när jag väl tillåter mig att gråta, så kommer jag gråta ett bra tag och jag orkar inte tårar just nu. Jag är uppenbarligen inte din längre, men kasta mig inte på marken för det.

båda har förändrats, kanske inte till det bättre men vi löser allt tillsammans. Det menas med att vi kommer lösa detta också, och att du är en av de bästa vännerna jag har även fast jag inte alltid visar det och säger det. Du är typ den bästa i mitt liv (på delad plats med en del andra) och mista dig är det sista jag vill göra just nu. Du är bra, du är en stor del av mitt liv och jag är inte redo att låta dig gå än, bästa vän.

hur kärlek känns

Så jag fick aldrig sova ut i morse, stallet stod ofodrat och jag fick ta fodringen fast jag inte orkade. Jag har hunnit både stallet, en tur till ystad, middag med familjen och en mysig kväll med popcorn och 8 mile på hög volum.

Jag är 17 år och fortfarande sitter jag och funderar på hur kärlek känns. Även fast jag haft killar runt mig och även något förhållande här och där så kan jag fortfarande inte svara på hur det känns att vara kär. När jag förklarar för mina vänner så påstår dom att det jag menar bara är en liten förälskelse, så vad är skillnaden? De flesta säger mest att man märker när man är kär, betyder det då att jag aldrig har varit kär under mina 17 år på jorden? Alla definerar ordet olika och det är svårt att sätta fingret på vad det är. De flesta håller dock med varandra om att kärlek faktiskt handlar om glädje, lycka, och en bästa vän. Någon som alltid finns där, som du förhoppningsvis både vaknar och somnar bredvid och därimellan smsa under lektionerna och bara längta tills man får möta varandras ögon och läppar igen. Att sakna personen efter att hon/han precis stängde ytterdörren och att få en såndär konstig känsla i magen när man ses. Det sägs vara fjärilar i magen, men alla vet att det är en annan känsla, en konstig känsla som det inte finns tillräckligt med ord för att förklara. Att kunna ge upp så mycket för en person, att känna så kraftiga känslor, att bara vilja umgås med en person dygnet runt. Själv har jag inga ord för kärleken, inte ens ett kort, ett obetydelsefullt. det är bara tomt.
Det vackraste tror jag är orden "jag älskar dig" kommer ut från någons läppar samtidigt som ögonen på den du tycker om tittar på dig. men jag kan ha fel.
Om alla påstår att man vet när man är kär, då borde ju det betyda att jag aldrig har varit det. inte sant?




jag är en hästtönt, jagvet!

Klockan ringde tio i sex och jag snozade fram till sex, sen drog jag mig själv motvilligt ut ur min varma säng. Nu är klockan snart halv sju, jag ska snart ner och göra frukost för att sen ut i stallet och påbörja dagens ridpass nr1, på min egen polle. Sen är jag väl tillbaka här vid halv tio, och då blir det in och byta om för att sedan cykla ner till skolan och fixa till hästarna på öppet hus. Den tillfixningen har vi fram till två och då påbörjas även ridpass nr2 för dagen. Efter det blir det fixa lite hästar till, kanske få lite fika och sedan förbreda sig för ridpass nr 3 som börjar vid tre-halv fyra. Efter det passet blir det fixa mer hästar, ge dom mat och då är vi kanske hemma runt fem. Då blir det en efterlängtad middag, sen ut i stallet och fixa och allt som allt är dagens "träning" slut runt sju. haha, låter det inte helt underbart?
Öppet hus på Bollerups naturbruksgymnasium, och bilder kommer.

jag är en hästtönt, jagvet!

You feel like a candle in a hurricane 
Just like a picture with a broken frame
Alone and helpless, like you’ve lost your fight
But you’ll be alright, you’ll be alright


kärleksbrev

klockan är halv elva och det blir en dusch och sedan blir det sängen tidigt ikväll. Jag ska upp och rida tidigt och även rida två pass på öppethus som skolan har imorgon. Annars spelas mysig musik ut från mina högtalare och jag nynnar tyst med i melodin. Bli väl lite winnerbäck innan sängen kallar också.


gör som vi, lek er igenom livet.

Med tanke på mitt förra inlägg så tänke jag bara nämna nu såhär på kvällstid, när mörkret har falligt, kylan dyker in i kroppen och rädslan knackar på dörren. Då saknar man allt lite mer.
Kom ihåg barndom som en rolig period, fokusera inte på det negativa. jag försöker få bort det sämsta men vissa saker kommer alltid finnas kvar. Även fast livet då inte var perfekt, så glöm inte bort de där dyrbara stunderna som inte kommer tillbaka. När du somnar bredvid din största hjälte (pappa) och vaknar av mammas puss på pannan och hennes mjuka röst om att man måste gå upp. Kläderna hade mamma lagt fram på stolen och frukosten serverades varje morgon framför tv:en, precis exakt som man ville ha det. Skolan var varken kravdfylld eller anstängande och varje rast lekte man allt från pussleken till hoppa-hage. Man kom hem, var med en kompis på kvällen och satt tillsammans och dekorerade sina fina kärleksbrev.
Någongång ibland hade det varit mysigt att vakna upp bredvid sin största hjälte och vakna av mammas mjuka röst. Någon gång vill man slippa bestämma kläder och frukosten ska komma till en när man ligger och myser framför en film. Skolan ska vara ett stort skämt och varje rast ska vara lekfylld och lyckad. Och någongång hade det varit skönt att kärlek var ett rosa parfymdoftande brevpapper med så mäktiga ord som man inte vet vad dom betyder och sitta i flera timmar och bara dekorera kortet med hjärtan i alla färger och glitternyanser. Någongång så hade det faktiskt varit lite småmysigt.



Lek dig igenom livet

Jag mår illa men jag kämpar mig igenom en snörvlig dag som är fylld med kylla och förkyldningar. Måste få träna ikväll så måste kämpa mig igenom dagen, blunda för att jag igentligen borde vara hemma i sängen. Nu har jag Engelska och min lärare förväntar sig att jag läser en bok, och visst gör jag det. hihi.
Sen har jag svenska, och dagen avslutas halv tolv pga att sista lektionen är inställd. Det tackar vi inte alls nej till. UNDERBART.


Lek dig igenom livet så kommer du se att allt blir lite roligare.

Tänk vad livet var bra när man var liten, fast allt man ville bara var att bli stor tonåring och när man såg upp till alla undomar som man träffade. Aldrig behövde man göra något val för ens mamma gjorde alla åt en. världen var inte så utseende fixerad och man brydde sig inte om, om någon hade ett hål i tröjan, omatchande kläder, tråkigt hår eller om man var tjock eller smal. Man var tillsammans med samma kille som en bästa kompis var tillsammans med fast man sa inte ett ord till honom för man var för blyg. Kärlek var inte ens en puss på kinden eller en kram och inköpen var söta brevpapper som luktade gott som man i hemlighet la i brevlådan eller smusslade in i "pojkvännens" ryggsäck när man hade rast.
Kärlek var alltså ingen kroppskontakt och de enda orden som fanns var nerskrivit på ett rosa brevpapper med hjärtan på och som luktade lite smått parfym. Ett och annat passade klistermärke (hjärtan med glitter eller annat) klistade man på, på passande platser och kurvetet dekorerade man med olika rosafärgade hjärtan. På något sätt var det så mycket lättare då och nu tittar man bara tillbaka på den tiden och skrattar.


Tyck synd om mig.

Idag har jag varit hemma. Det blir inget långt inlägg för jag mår extremt illa och ja.. Så jag avslutar här samtidigt som jag går till toan. Tyck synd om mig.
Puss.

~ säg inget.

Jag är trött, jag är blöt och jag är kall. Detta är inte min dag, allt går emot mig och så håller jag på att bli sjuk. jag orkar inte mer skola, jag trodde jag skulle svimma och kräka idag, så får se om jag går imorgon.



~ säg inget. förengångsskull vill jag inte höra din åsikt, dina suckar eller dina ord. Jag vill inte heller se din blick. Det kvittar hur du tänker eller vad du säger för min uppfattning om mig själv förändras inte för tillfälligt. Om jag känner mig tjock en dag, låt mig hoppa över middagen och tvinga mig inte i mat. Om jag sedan vill äta en helt godispåse nästa dag så låt mig göra det. Det får mig att må bättre. Bara för att jag hoppar över en middag, en kvällsmat eller en frukost lite då och då för att jag känner att min kropp inte behöver mer mat så snälla låt mig. Det är min kropp och det är mitt beslut. Jag kommer inte sluta äta för någongång blir jag så hungrig att jag inte kan stå emot, och låt mig äta onyttigt för någongång kommer jag må så illa så jag aldrig vill äta det igen. Om en kopp te är min middag, så låt det vara det. Sucka inte, himmla inte med ögonen, slå mig inte för det kommer inte ändra mig. Då kommer jag bara må dåligt istället. Om jag vaknar en dag och inte vill gå upp, tillåt mig då att ligga kvar medan en annan dag kanske jag hoppar upp ur sängen glad som en lärka. Kom inte med en kommentar om att du är tjockare än mig, eller att jag är fin som jag är eller något annat löjligt för jag lyssnar ändå inte. Jag stänger av öronen och hur mycket ni än säger så kommer inte min kroppsbild förändras. Bara sluta, ni gör mig en tjänst. Jag vill inte mer. Jag vill ha kontrollen över min kropp, mitt utseende, min mat, min skolgång och allt annat. Jag klarar det, jag lovar. ~

-ibland saknar jag dig mer.

självförsvars-kurs

ångesten gnager även fast jag inte vill och även fast jag försöker få den att sluta. jag säger till mig själv att det bara är fantasi, en illution men ju fler gånger jag säger det ju hårdare gnager den. Detta går inte, jag måste få detta att fungera på något sätt för just nu är det bara katastrof.
Annars är livet kalas, lite ont i magen, mår en aning illa och näsan rinner en del, men annars trivs jag ganska bra med livet faktiskt. Imorgon har vi hel profil-dag vilket innebär en del hästlektioner vilket gillas mycket och på kvällen ska jag på självförsvars-kurs. Tänkte att kursen kunde göra lite nytta i mitt liv förhoppningsvis, typ att jag inte är lika jävla skräckslagen för mörker och annat.
Annars rullar vardagen på som vanligt, prov efter prov, läxförhör efter läxförhör, plugg efter plugg. Vi överlever, vi klarar oss, och vi bär huvudet högt. Ingen kan få oss att må dåligt, vi vet att vi är bättre än så.

han får mig fortfarande att le och jag har ingen aning om varför.

hundra procent säkert.

Okej, Emmy Dahlander upptäckte nyss riktig jävla lycka. Festivalinformation bara flödar in och jag ler större än någonsin. Nu hoppas jag bara att inget kommer i vägen för mig och min festivalsommar. Bandsläpp på peace and love plus att det blev nyss helt hundra procent säkert att det blir ett Hultsfred '10. Kom igen, bra artister vill vi ha, riktigt jävla underbart ska det vara.
Detta kommer sluta bra, jag känner det på mig. Nu ska jag snart hoppa iväg och prata med Fanny och ha engelsklektion.
PUSS PÅ FESTIVALER OCH SOMMAREN '10.



vi fixar detta, tillsammans,

något är bara så fel idag. Kysse, du måste klara detta. du kommer klara detta. jag ska se till att detta blir bra, jag ska göra allt i min makt. jag älskar dig kysse, och du är en av dom bästa i min värld. Utan dig blir allt lite tråkigare. Vi fixar detta, tillsammans, precis som vi fixat allt annat det senaste året. Jag finns här alltid, alltid.

Senaste inköpet.


I gotta feeling
That tonight's gonna be a good night
That tonight's gonna be a good night
That tonight's gonna be a good good night

aschill

Nu blir det frukost sedan skola, aschill dag idag.
PUSS på det.

100 tankar

jag har ätit godis, jag mår illa. det är inte bra. Jag känner hur magen växer, jag får panik. jag grips av ångest. Fan också, fanfanfan. Ni förstår inte, det är inte så lätt att släppa som ni tror. Ni förstår inte. Imorgon blir det upp tidigt och duscha och allt vad skolan innebär, jag är inte alls utvilad kan jag ju säga.
Jag är vilsen och jag vet exakt varför. Jag förstår bara inte varför era munnar ska bli som det värsta monstret när man väl hittat någon. fast har jag hittat någon eller bara inbillar jag mig att det kan bli vi? och hundra tankar till som rör sig i huvudet såsom; kommer jag alltid vara singel? kommer jag verkligen överleva skolan? kommer jag alltid på lika dåligt när jag äter godis? kommer alltid någon göra en besviken? måste man alltid krossa någons hjärta på vägen till det man vill ha? vad vill jag göra efter skolan? vad vill jag göra nu? har jag för höga krav för folk att uppfylla? är jag den jag vill vara?
Jag kan inte fokusera, mina tankar är någon helt annanstans och jag är helt lost ikväll, under hela lovet. jag kommer inte underfull med mig själv. Jag ska försöka sova, utan mardrömmar inatt tack.
Har fullt upp några veckor framöver nu. PUSS.

något är fel, som samtidigt är så rätt.


I hope the days come easy and the moments pass slow
And each road leads you where you want to go
And if you’re faced with the choice and you have to choose
I hope you choose the one that means the most to you
And if one door opens to another door closed
I hope you keep on walkin’ ‘til you find the window
If it’s cold outside, show the world the warmth of your smile


göra det bästa av situationen.

Sådär, jag har jobbat klart, och bara två timmar i eftermiddag. Nu blir det en stoooor lunch och stallet för att fixa det sista. Ganska bra dag förutom att jag måste sitta uppe halva natten för att jag ska plugga på alla prov till veckan. Men det är bara bita ihop, le och göra det bästa av situationen.
kvällen igår spenderades med historiens bästa Snordi, en ganska bra film och världens största godispåse. Det gillar vi och det är en stor tumme upp. Bilder kommer från kvällen.
Idag kommer min stora saftiga biff, som jag har saknat henne. PUSS.

RSS 2.0