Kanske gör du ditt val omedvetet, men nu går jag. förlåt. Jag vet inte vad varken tycker, tänker eller känner. Jag tror faktiskt inte att jag vill veta heller, det kommer bli så mycket svårare att vända på klacken och gå då. Jag tykte om dig, jag tycker om dig och tvivla aldrig på det. Det är inte därför jag går. Jag går för att rädslan att misslyckas och allt inte ska sluta med att jag står i dina armar är större än lugnet att lyckas. Jag klarar inte riktigt av att jobba på detta nu, det är för mycket annat som inte stämmer i mitt liv. Jag vill inte gå, jag vill verkligen inte släppa dig. Men så länge du inte visar något så går jag, förlåt.

Funderar på att ta en resa, helst så långt bort som möjligt men vännerna har inte pengar. Jag nöjer mig med det lilla. Bara få komma bort, shoppa, umgås, spendera tid på annat än att bara sitta och fundera. Hade det inte varit härligt att bara släppa alla tankar för några dagar, alla vänner, alla killar, alla läxor, alla måste-n, alla borde-n, och alla krav. Bara åka iväg, ha kul och leva i nuet. Ljuvligt. någon som är pigg på en tripp till stockholm? någon?
.. nehepp.