klockan är halv elva och det blir en dusch och sedan blir det sängen tidigt ikväll. Jag ska upp och rida tidigt och även rida två pass på öppethus som skolan har imorgon. Annars spelas mysig musik ut från mina högtalare och jag nynnar tyst med i melodin. Bli väl lite winnerbäck innan sängen kallar också.


gör som vi, lek er igenom livet.

Med tanke på mitt förra inlägg så tänke jag bara nämna nu såhär på kvällstid, när mörkret har falligt, kylan dyker in i kroppen och rädslan knackar på dörren. Då saknar man allt lite mer.
Kom ihåg barndom som en rolig period, fokusera inte på det negativa. jag försöker få bort det sämsta men vissa saker kommer alltid finnas kvar. Även fast livet då inte var perfekt, så glöm inte bort de där dyrbara stunderna som inte kommer tillbaka. När du somnar bredvid din största hjälte (pappa) och vaknar av mammas puss på pannan och hennes mjuka röst om att man måste gå upp. Kläderna hade mamma lagt fram på stolen och frukosten serverades varje morgon framför tv:en, precis exakt som man ville ha det. Skolan var varken kravdfylld eller anstängande och varje rast lekte man allt från pussleken till hoppa-hage. Man kom hem, var med en kompis på kvällen och satt tillsammans och dekorerade sina fina kärleksbrev.
Någongång ibland hade det varit mysigt att vakna upp bredvid sin största hjälte och vakna av mammas mjuka röst. Någon gång vill man slippa bestämma kläder och frukosten ska komma till en när man ligger och myser framför en film. Skolan ska vara ett stort skämt och varje rast ska vara lekfylld och lyckad. Och någongång hade det varit skönt att kärlek var ett rosa parfymdoftande brevpapper med så mäktiga ord som man inte vet vad dom betyder och sitta i flera timmar och bara dekorera kortet med hjärtan i alla färger och glitternyanser. Någongång så hade det faktiskt varit lite småmysigt.