jag har ätit godis, jag mår illa. det är inte bra. Jag känner hur magen växer, jag får panik. jag grips av ångest. Fan också, fanfanfan. Ni förstår inte, det är inte så lätt att släppa som ni tror. Ni förstår inte. Imorgon blir det upp tidigt och duscha och allt vad skolan innebär, jag är inte alls utvilad kan jag ju säga.
Jag är vilsen och jag vet exakt varför. Jag förstår bara inte varför era munnar ska bli som det värsta monstret när man väl hittat någon. fast har jag hittat någon eller bara inbillar jag mig att det kan bli vi? och hundra tankar till som rör sig i huvudet såsom; kommer jag alltid vara singel? kommer jag verkligen överleva skolan? kommer jag alltid på lika dåligt när jag äter godis? kommer alltid någon göra en besviken? måste man alltid krossa någons hjärta på vägen till det man vill ha? vad vill jag göra efter skolan? vad vill jag göra nu? har jag för höga krav för folk att uppfylla? är jag den jag vill vara?
Jag kan inte fokusera, mina tankar är någon helt annanstans och jag är helt lost ikväll, under hela lovet. jag kommer inte underfull med mig själv. Jag ska försöka sova, utan mardrömmar inatt tack.
Har fullt upp några veckor framöver nu. PUSS.

något är fel, som samtidigt är så rätt.

I hope the days come easy and the moments pass slow
And each road leads you where you want to go
And if you’re faced with the choice and you have to choose
I hope you choose the one that means the most to you
And if one door opens to another door closed
I hope you keep on walkin’ ‘til you find the window
If it’s cold outside, show the world the warmth of your smile