jag saknar er.

Ni förstår verkligen inte och ni kommer aldrig förstå.

Just nu saknar jag verkligen att ha någon som känner mig in på huden hos mig. Som kan mitt liv in och utantill, vet alla problem och kan nästa rabbla upp min livstid högt. Jag saknar att ha någon hos mig. någon som man kan bearbeta saker hos, berätta, förklara, få åsikter men alltid bli stöttad. I de mest absurda sakerna har jag blivit stöttad när jag verkligen bara trodde att de skulle gå och lämna mig ensam kvar. Vet ni vad dessa fantastiska människor gör? De tar min hand, tittar mig in i ögen, säger något som får mig att le, presenterar mig för deras axel som jag kommer att gråta på, pillar i min hand, skrattar med mig och leker med livets goda. Jag saknar det.
Jag saknar att kunna nämna en sak i livet och dom förstå, veta exakt vad man menar även fast det hände för flera år sedan. Det som hände då har gjort mig till den jag är idag. Det är bara dom som verkligen kan mitt liv in och utantill som känner mig, för ni andra har faktiskt inte ens en blekaste aning om hur mitt liv har varit.
Snälla, skicka hit någon, bara en person, jag nöjer mig med en person.
Skicka hit frida,bella, elise, adela, vemfansomhelst. bara någon. jag vill inte somna själv i natt. jag vill somna under tiden du håller min hand, din mjuka röst som får mig att le, på din axel där jag gråter och med dina hand som pillar i mitt hår. Det är nu jag inser hur bra ni är, hur mycket jag behöver er, ni är verkligen mitt allt, och utan er vore jag ingenting.

jag tror på vännskap efter att tittat igenom gamla bilder. ni är vänskap.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0