Montt Mardié - Gloria
Dina ord får mig att må bra, era ord får mig att må bra. Fast igentligen inte, bara lite bättre. Era ord, era komplimanger är som vatten och det rinner snabbt av min kropp innan jag hinner uppfatta vad ni sa. Jag hör vad ni säger men jag lyssnar inte, jag tittar på orden som ni skriver men jag ser dom inte. Jag vet att jag kan lita på er, ni är trotsallt mina vänner, men något får mig att sluta tro på era ord. Jag vet att det sårar er, att jag inte längre tror att era ord innehåller någon sanning utan ni säger saker för att vara snälla och inte såra mig. Jag vill sluta, jag vill tro på er, jag vill verkligen det och förlåt för er som jag har sårat.
Era ord bara finner av min kropp som rent vatten från duschen, väldigt få droppar stannar kvar på kroppen och dom är jag väldigt snabb på att torka bort så snabbt som möjligt. En evig ångest lever jag i, en ständig kamp med spegeln och tyvärr är inte ens mina bästa vänner till någon hjälp i detta även fast dom försöker. Ganska skrämmande om man tänker efter. Så utseendefixerad man själv är. Varje gång man mår dåligt över att byta kläder, av att titta i spegeln, över att äta sådär mycket, över allt. Jag vill ju bara uppnå min deffination av skönhet, det är allt jag ber om. Och som sagt, jag ber om ursäkt om jag sårar någon på vägen dit, men en förändring måste ske och det är inte orden "du är fin som du är" eller "palla bry sig om utseendet, man lever bara en gång". De orden betyder ingenting längre.
Ni vet en kanelbullsdeg, den jäser ganska kraftigt innan man gör själva kanelbullarna. Exakt sådär känner jag mig nu, som en jäsande kanelbulle. Då har något gått jävligt snett.
Gravitationen har glömt mig
Och jag kommer aldrig mer att landa
Kommentarer
Postat av: kysse
visste att du skulle gilla gloria vännen, halo är sjukt överskattad med det där, är bara så kärlek.
Trackback
