vad är det med dessa komplimanger som får en att bli negativ och skita i orden totallt. det är få människor som tar en komplimang och kan hålla med om mer än att kläderna är fina. utan en komplimang om dig själv, sin personlighet och utseende. det mesta svaret man får är; nej, du är <3. och jag är likadan, jag tar inte åt mig det som folk säger. orden rinner av min kropp som vatten och hjärnan hinner inte uppfatta orden fören jag har sparkat ut dom från min hjärna. och ändå säger man; du kan inte älska någon annan fören du lärt att älska dig själv. och med detta menar man inte att man älskar en sak, utan man ska älska hela sig. varför står man framför spegeln och kämpar fram orden; du är vacker, du duger, du är bra. varför kan man då inte möta sina ögon i spegeln när man säger detta? varför kan man inte stå i underkläder och titta på sina lår, mage eller vad man nu är som missnöjdas med och säga; det är inte så farligt, faktum är att jag är vacker, jag är fin.
har ni svaret?


jag utmanar er! ställ er framför spegeln, titta på din spegelbild, möt din blick och säg högt och tydligt; JAG ÄR BRA, JAG ÄR VACKER OCH JAG DUGER! skriv även ner tre saker som du gjorde bra den dagen. tre saker om dig. om någon vecka kommer du ha ett papper som det står massor av saker som du gjort bra. <3

du är min bästa vän, jag avgudar dig och du förstår mig sådär som ingen annan. du stöttar när man är nere, skrattar med en då man är på topp, du får en alltid att må bra.du är en av dom bästa i mitt liv och utan dig skulle jag aldrig klarat livet. du är bilden på hur jag vill vara, du är målet dit jag vill nå. frida förstår du inte hur bra du är?

du ska hitta en kille som behandlar dig som prinsessan som alla drömt om. han ska prisa dig till gud. han ska bjuda dig på middag, ta kontakt med dig. och faktum är att du kan ha ett förhållande med någon annan, men jag ser vår vänskap som livslång och jag tillåter inte dig att gifta dig med någon halvbra.

om jag så ska resa jorden runt, springa för att jag har en giraff som jagar mig i savannen. om jag så måste svinga mig i lianer genom regnskogen för att djuren inte ska äta mig så gör jag det.

för du ska ha den bästa, inget halvbra, inte bra, inget bättre, den bästa <3

för att vi är lyckliga tillsammans

efter detta så lovade jag anna frida svensson att springa över savann och hänga i lianer för hennes skull. så alla här vet att någon gång i mitt liv så ska jag alltså göra detta. dock för svenssons skull. men jag ska hålla det. och jag vill säga att ingen kompis kan klå henne. hon är världsbäst och i min värld skulle jag inte vilja byta ut henne mot vad eller vem som helst i hela världen. hon är mitt allt och jag älskar henne mer än livet. utan henne vill jag inte leva. <3

här om dagen sparade jag ett samtal med frida kryskowski. vi pratade om allt som betydde något, som fick en att skratta, gå upp på morgonen. den tiden som aldrig kommer tillbaka. och detta är bara några som fattar. med till er:

• då vi alltid sa; feerrs fifaaan, citrusfisk fifaan.
• när vi sprang runt och sa: CHORET, pilla mig i armhålan.
• varje gång ni hånade min blondhet
• varje gång vi fick kassleravtryck efter kasslerbänken
• och våra snöbollskrig, eller ja, när svensson kastade.. hm..
• vår utklädader
• våra turneringar som vi alltid kom sist på
• paddlingen
• alla klagomål och hat mot liz, catarina och våra bad på idrotten
• alla gånger vi satt vid skåpen
• alla gånger ola kastade upp bla kryskowskis bok ovanpå skåpen så hon inte kunde ta dom
• alla parfymer vi har testat
• alla gånger vi skrek; ALLA ÄLSKAR OLA!
• alla gånger ola slängde iväg nycklarna till våra skåp.
• alla gånger vi inte fick upp stolarna i matsalen.
• alla gånger som vi tappade glasen
• alla bullar vi köpt i cafeterian
• alla idrottslektioner, speciellt den med kardborrvästar och bollen som fastnade.
• alla gånger folk jagat ossmed bandyklubbor.
• alla gånger vi blivit nerrubbade när vi spelat fotboll
• alla gånger ullis hälsade på oss och trodde hon var cool när hon sa tjejer.
• alla mobbade samtal mot bla buskis
• alla gånger vi skrattat
• alla gånger vi skrattat åt ALL-RAJT killen och militärröv
• alla gånger vi turats om att hämta vatten för ingen ville
• alla våra knäckebrödsmåltider
• alla gånger som alla tog mina gurkor som jag skulle ha på mackan
• alla gånger kryskowski rusade ifrån matsalen tio min innan bildlektionen och utbrast: VI MÅSTE FÅ BRA PLATSER
• alla gånger vi spilt ner våra kläder och klagat hela dagen
• alla lektion som vi inte kunde hålla käft på
• alla toalettbesök på matsalstoaletten
• alla berrans smeknamn
• alla månsmöllers.
• alla gånger vi kom sent till spanskan
• alla muskiallektioner
• alla våra samtal
• svenssonlåt om bönder som dansar på traktorer
• alla dagar då man hade något att skatta åt.

fan vad jag saknar er.

Ibland då man känner sig som fulast, då sminket vägrar sitta på ansiktet och håret vägrar ligga som det ska. Kläderna passar inte ihop, magen känns stor och rund och låren känns enorma. Ögonen känns trötta, brösten känns för stora, naglarna känns förkorta, näsan känns för äcklig, fötterna känns förstora och rumpan känns gigantisk. Man kan inte komma på en positiv sak att säga om sig själv. Såna dagar som man helst av allt bara vill krypa ner under täcket så att inte någon behöver träffa någon och man slipper möta allas ögon.

Det är även en sådan dag som man får reda på att den man trodde skulle bli sin kille hade en annan. Man känner sig då tio gånger äckligare än så som man gjorde innan. Han som du alltid velat ha, som får dig att le av ett sms och skratta av en blick. Det var inte längre lönt att sminka sig fint eller att sätta på sig fina kläder, för man kunde ändå inte få honom att tänka att man var fin. Han som alla de andra ville ha men man som fick var nu borta som vinden och där stod man, såg honom gå hand i hand med någon annan. Efter att man insåg att det inte gick att vinna tillbaka honom med sitt utseende vände allt till något extremt negativt. Mjukisbyxor i storlek XXL hängde på höfterna, en stor tjocktröja som täckte varje form av sin överkropp och håret slarvigt uppsatt. Det var så som livet tappade sin mening med att klä sig fin, gå upp på morgonen, att skratta, att äta, att sova, att plugga, att prata.

Hur dumt det än låter så kan det vara skönt att skita i att äta en dag, att bara frossa i choklad en kväll. Att inte le och ständigt skratta, att faktiskt kunna fälla en tår. Att slippa skolan och lägga sig under täcket och hoppas att nästa gång man går upp att man inte ser ut som ett träskmonster. Det är då en kommentar som: vad söt du är. Inte gör den minsta skillnad och istället för att bli glad och säga tack blir man sur för att man vet att personen ljuger och bara går därifrån.


och ja, de flesta här tycker om mitt sätt att skriva, och det är kul :D, fast själv är jag inte så imponerad.
men nu ska jag plugga geografi. kysskyss <3 
OCH JAG SAKNAR FRIDA SVENSSON, hon är min bästis om ni undrar.

Mitt förra liv.

Alla som sitter i detta rummet och som går på denna skolan sitter eller har suttit i samma sits. Och detta är inget klagomål på varken skolan eller folket här, det är bara rena tankar.

Jag hade åtta varelser i mitt liv, i en stad vid namn ystad. 5 av dessa varelser var de bästa kompisarna jag någonsin kommer att träffa, och de 2 andra är min mamma och bror och den sista är min häst Camry. Detta var mina stora runda vita pålare som höll upp mitt liv, det var dem som mitt liv kretsade runt. Det var helt enkelt dessa vackra saker som fick mig att gå upp varje morgon, att klä upp mig extra fint, att orka sminka mig, att möta dagen med ett leende. Det var dessa som fick mig att skratta fast tårarna rann ner från mina kinder, som hade en axel för mina tårar att landa på och två ben som gärna gick en omväg då jag själv var rädd och osäker. Det sägs att ett skratt förlänger livet, och vid er sida vore jag då odödlig.

Sen plötsligt med dunder och brak satt jag här. Mitt ute i ingenstans och runt mig var endast fält och folk som jag inte gav en chans att lära känna för jag trodde att jag redan hade mött världens finaste. Kanske har jag fel, kanske inte. Nu var jag inte med när mina kompisar gick på stan, festade, hittade killar, fikade, skrattade, pratade, grät, tjejmiddagar. Jag var inte längre en del av det livet och det som de satt och pratade om fattade jag ingenting av.

Mina åtta livsvarelser, pelare var nu förvunna, dom som stod i mitten i mitt liv står nu i utsidan i någon kant och bara hänger med. Aldrig någonsin har jag känt mig så ensam fast jag har 300 elever runt om, aldrig har jag känt mig så vilsen fast att jag vet precis var jag befinner mig. Aldrig har jag gråtit så många tårar då jag borde skrattat som hjärtligast och aldrig har jag saknat någon innan så att mina ben viker sig. Aldrig har heller mitt liv tappat sin mening, ingen axel som längre torkar ens tårar och inga ben som går det där extra steget. På en dag, måndagen den 18 Augusti försvann mitt liv, spårlöst och jag vägrade att släppa in ett nytt.

Den enda pelare som fortfarande står stadigt upprätt och täcker mig är min häst, utan honom vore inget värt sin mening. Men en pelare orkar inte länge hålla upp hela mitt liv och samtidigt som jag desperat letar efter fler pelare vågar jag inte låta någon komma så nära och bära mitt liv.

Så här ute när chokladen har tagit slut, glädjen är som bortrövad, ensamheten kryper tätt inpå och rädslan får hjärtat att ständigt slå dubbla slag. Alla de dagar som jag inte orkar gå upp, inte orkar skratta, inte orkar spela med och leka att livet är bäst. När solen inte längre skiner, när man fryser fast man har både tjocktröja, mjukisbyxor, strumpor och täcke runt sig, när man känner sig som osäkrast. Vem får mig nu att sprudla av glädje, att känna ensamheten springa iväg, att tryggheten övertar min kropp? Vem får mig att gå upp när jag inte orkar, får mitt skratt att klinga, och som jag aldrig behövde leka spelet "lyckliga livet!" med?  Vem är solen när den inte skiner, värmen som jag behöver och vem får mig att gå upprätt med världens självförtroende och säkerhet?

Vem kan ersätta er?

Frida Svensson, Frida Kryskowski, Emily Jönsson, Emmie Nilsson, Ina Lindfors, Mamms, Bror & Camry.

nu har melissa fixat min blogg, och den är så vacker.
besök hennes blogg, tro mig det är värt det.
http://melissablogg.blogg.se/ 
tack igen. :D:D

jag har inget att säga. du har fått mig att bli mållös.
fan också, och ina kunde inte ses idag.
jag vill inte till skolan, jag vill inte se er, tillsammans. jag orkar inte.
jag vill inte till höstfetsen, jag vill inte se er, tillsammans.
jag vill inte. nejnejnej.
kyss.

men hade en otrolig fotodag med svensson, och hon tog några bilder på mig som jag är nöjd med :D jag längtar tills jag får dom, så kanske jag delar med mig med någon. beror på vilket humör jag är på. men ja, jag agerade modell idag, och svensson fotograf. det är riktig kärlek.