okej, nyss blev jag riktigt jävla glad för någon minut sådär. Min man (kompis från ett sommarläger) ska nästa fredag besöka bollerup och därför träffa mig. det var typ 2 år sen vi sågs och jag saknar henne sjukt mycket,
jag vill också tacka en viss tjej vid namn Olivia Larsson för att gjorde denna dag så bra som den blev,. tack! du är guldvärd dagar som dessa. flytta hit och allt blir så mycket roligare.

jag inser att det aldrig kan bli han och jag. men bara för det vill jag varken höra de orden, behöva läsa dem eller skriva dem. Jag vill inte inse det för just nu så lever jag och han så lyckliga i min dröm och då lever jag heldre där. Jag är medveten om att någongång spricker min drömbubbla och jag ramlar ner på marken och slår mig. jag är också medveten om att allt detta bara är en dröm, men fortfarande väljer jag att leva i den. Säg ni att jag kastar bort min ungdom, mitt liv på att leva i en dröm. säg ni att jag borde vakna och acceptera och gå vidare. säg ni att det inte är så svårt och att jag bara ska börjar leva livet istället för att drömma om det. säg ni vad ni vill, men det är mitt liv. om jag en vecka inte orkar med ett fall till, en tår till, en sorg till, så låt mig då leva i drömmen. om drömmen skapar ett leende på mina läppar då som jag gråter, låt mig då leva i drömmen. om jag mår så piss så att jag helt enkelt inte orkar ta itu med en sak till som händer, så låt mig falla senare och leva i drömmen en vecka till. Säg aldrig hur jag ska leva mitt liv innan du har gått en mil i mina skor. Se inte på mina problem och kommentera dom om ni inte vet alla problem och varje detaj i dom. Jag kommer vakna, jag kommer slå mig, jag kommer gråta och jag kommer tillbaka till jorden från min dröm. Jag kommer inse sanningen, jag kommer kunna höra den, skriva den och läsa den. Jag kommer tillbaka när jag är redo att ta itu med det. innan dess så låtsas som om inget har hänt.


jag ska ljuga. allt är bra. jag ska tvinga fram ett leende och säga högt och tydligt: jag mår bra, jag har det bra och jag älskar livet.