Nu sitter jag med kyssi, snordi, världens bästa Elme och martina i datorsalen på skolan. Vi arbetar med företag och blablabla, och allt går åt skogen men vi lyckas nog. Vi är trottsallt Bollerups bästa, och vår klass är historiens bästa. Det kan ni inte klå.
Svenskan är avklarad och jag skrev om Selma Lagerlöf och Liv Tolstoj. Ganska imponerande faktiskt. Nu väntar lunch och sedan en timmes matte. Klockan två slutar vi och efter det blir det fika, cykla hem och fixa med hästarna. Kvällen kommer spenderas framför Arbetsmiljö-boken i och med att vi har ett stort prov inom det imorgon.
Kyssi är bra, hon är kalas bra faktiskt. Jag tycker om henne. Tihi.
Snordi är inte helt fel hon heller. Hon får mig att må bra, tack för att du räddar mina dagar.
Elme är en klass för sig. Alla älskar Elme säger väl ganska mycket, eller?

Tänk om livet hade varit annorlunda. Man hade levt på typ vikingatiden eller kanske som en djur idag. Tänk att leva som en gnu i afrikas savanner, höra hur dom tänker och känna hur dom känner. Undra vilka deras stora problem är, deras i-landsproblem är. Och sen har jag tänkt på, det låter säkert jättedumt. Men ett träd lever ju, men ändå inte. Man kan ju inte återfödas i ett träd, fast ändå har dom ju liv. Ganska konstigt.

GODMORGON.
håret är en katastrof, likaså sminket. kläderna är en klass för sig.

Intressant dag. Pilla med döda hästben i en grupp som är helt underbar, prov i hästkunskap som kändes som kinesiska, det var alltså inte mycket jag förstod och nu på kvällen var det studiebesök på ett katolskt nunnekloster.     
-  Ashäftigt faktiskt. Hade varit fräckt att leva som en nunna i ungefär sisådär en månad. De verkar så nöjda på något sätt. Vi söker alltid mer, jag sörjer om mina skor är slutsålda i affären och det enda jag vill är att shoppa och göra livet mer fylligt med materiella saker. De har inte ens dessa självklara saker som jag inte skulle kunna se mig själv leva utan, mobil, kamera, dator, tv, smink, kläder. Men samtidigt som dom inte har alla dessa saker så är dom så lyckliga, så stolta över de få saker som dom faktiskt har. Hade nog allt varit en tankeställare att klara av ett liv i kloster i en månad.
Nu blir det ut i stallet, läsa igenom sidorna till provet på fredag och sova tidigt. Imorgon ska jag rida en runda redan vid sju på morgonen och skolan börjar tio. Eminem räddar kvällen.

Nu är stallet klart, provet är avklarat och middagen är uppäten. Ridkläderna är av och snart är de normala kläderna på. Kvällens utstyrsel består av Snordis systers jeans (baggy), ett vitt linne och en tjocktröja. Mums vad fult men vafan. Provet idag gick åt helvete, och efter misshandeln på Bollerup vågar jag varken gå ner till skolan själv, eller gå hem senare ikväll. Det menas med att jag inte har en aning om hur jag ska ta mig från punkt A till punkt B. Men det löser sig säkert, eller något...

Mariavall, here we come. s+nph08 ska på utflykt, jadåminsan. haha.
Mariavall - jesu moder marias kloster, ett kotolskt nunnekloster på Österlen i Skåne, Invigdes 1991 och nunnerna lever efter den heliga benedikts regel som skrevs på 500-talet. Detta innebär att hela klostret är guds hus och det finns 73 regler att följa. Detta är allt från tystnaden, vilka tider man sjunger Hallelulja, mat och dryck, dagliga arbetet med händerna, klostrets portvakter, ömsesidig lydnad och massor av annat. Det sker både arbete, lovsång, andlig läsning, mässor och massa annat under dagarna.
-  Det kommer nog bli ganska intressant att se hur de lever i tystnad, utan matriella saker såsom dator, tv, mobiltelefoner och sådant, men även att leva utan män, smink, plattång och allt sånt så vi anser som självklara saker. m.m.

Paniken steg i kroppen då jag insåg att jag försovit mig sisådär tio minuter och datorn sattes snabbt på för att se vilka lektioner jag har. Där visar det sig att jag börjar åtta istället för halvåtta, och har därför stressat i tjugo minuter rent i onödan. Känns inte så saftigt.
Idag har jag hel profildag, och dagen börjar med hov i tre timmar. Ja, det är den lektionen som vi använder döda hästben som sakta tinar upp och bli tillslut - inte så frusna hästben. Doften är inte så mysig kan jag medge.

Jag kan fortfarande inte hästkunskapen, så den här tiden ska jag plugga. Tänk om min hjärna fungerade som deras, som bara behövde läsa allt en gång och sedan minns man det. Så mycket tid och ork jag hade haft över och så lite panik mitt liv skulle vara. Det hade varit ganska skönt, att veta att man helt klart, till hundra procent kommer fixa provet istället för att sitta och tänk - om jag har tur så fixar jag provet.
Nu ska jag ner och knapra på mina knäckemackor, dricka mitt te och motvilligt svälja mina tabletter, vitamin-tabletter. Samtidigt ska faktan till provet ligga bredvid mig i hopp om att jag läser några rader under frukosten.
Önska mig lycka till, uppdatering kommer inte fören ikväll.


PUSS.

Hästkunskap har min kvälls bestått av. Hästens skelett, hästens muskler, hästens leder, hästen gångarter, hästens rörelser, hästens fotförflyttningar, sjukdomar, muskelfibrer, takt och tempo och en del andra småsaker.
jag slutar inte plugga fören jag kan det, någongång måste jag lära mig och få tillbaka ett prov med högt betyg tackar jag gärna JA till.
Jag har inte tid för detta, ska duscha sen fortsätta läsa,läsa,läsa.
Puss, Ha en bra kväll.
Popcorn är kvällens räddning!

Lite av det jag pluggar, GÅNGER 1000!!

önska mig lycka till!

Nu har jag ridit och allt i stallet är klart. Nu väntar middag, och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska laga men något hittar jag alltid på. Kvällen bli fylld med plugg och jag ska bl.a. lära mig hästens skelett, hästens leder, hästen muskler och allt annat sjukt som man inte behöver lära sig igentligen. Kvällen ser alltså inte alls så ljus ut för min del.
Jag återkommer inatt med ett längre inlägg om mina funderingar om livet och allt runt omkring.
Nu blir det en efterlängtad middag. PUSS


GRATTIS BÄSTA VÄN, IGEN.. DU ÄR TYP HISTORIENS BÄSTA OCH JAG ÄLSKAR DIG SUPERDUPER MYCKET. UTAN DIG HADE LIVET VARIT LITE TRÅKIGARE, LITE DYSTRARE OCH LITE MÖRKARE. DU ÄR KALAS-BRA OCH JAG TYCKER OM DIG! GRATTIS IGEN GULLET!

Då har skolan slutat, jag har cyklat hem och nu blir det en ridtur i regnet med snordi. Ganska kallt, men ändå mysigt på något sätt. Det gillas.
Stallet ikväll, sen plugga hästkunskap. Jag återkommer efter min ridtur.
Ska ut med hästtönten nu.

Att rida runt i bikini, barbacka på ett fält känns väldigt långt borta nu kan jag säga, när vinterjackan åker på och regnet droppar från ridhjälmen.

Nu har jag 2 timmars historia, med en fika paus som jag snart ska ta. Sedan blir det jobba stenhårt på att skriva ett manus för en pjäs som ska spelas upp nästa vecka. Vi ska alltså klä ut oss till olika svenska kungar och hoppa runder och spela en teater om deras liv och om Sveriges levnadsstandader.
Nu ska jag plugga.
PUSS
år 1697-1771, here i come!

Kanske gör du ditt val omedvetet, men nu går jag. förlåt. Jag vet inte vad varken tycker, tänker eller känner. Jag tror faktiskt inte att jag vill veta heller, det kommer bli så mycket svårare att vända på klacken och gå då. Jag tykte om dig, jag tycker om dig och tvivla aldrig på det. Det är inte därför jag går. Jag går för att rädslan att misslyckas och allt inte ska sluta med att jag står i dina armar är större än lugnet att lyckas. Jag klarar inte riktigt av att jobba på detta nu, det är för mycket annat som inte stämmer i mitt liv. Jag vill inte gå, jag vill verkligen inte släppa dig. Men så länge du inte visar något så går jag, förlåt.

Funderar på att ta en resa, helst så långt bort som möjligt men vännerna har inte pengar. Jag nöjer mig med det lilla. Bara få komma bort, shoppa, umgås, spendera tid på annat än att bara sitta och fundera. Hade det inte varit härligt att bara släppa alla tankar för några dagar, alla vänner, alla killar, alla läxor, alla måste-n, alla borde-n, och alla krav. Bara åka iväg, ha kul och leva i nuet. Ljuvligt. någon som är pigg på en tripp till stockholm? någon?
.. nehepp.

Jag har nyss haft en timmes Ekologi med absolut ingen logik överhuvudtaget. Dock är vår klass mycket rolig och fler och fler citat som vi skrattar åt dyker upp.
"Att föda barn är ingen rekommenderad bantningsmetod". 
GRATTIS BÄSTA FRIDA! hoppas att din dag bli lyckad.


Vet ni vad jag vill ha? En sån där lite spik i huset och om man rör spiken och säger tjillivippen och man blir sådär liten som i astid lingrens filmen nils karlsson pyssling. Tänk er själv, vara så liten att du kan rida på de små kattungarna, du kan bo i ditt barbie-hus och världen blir så mycket större. Din blomma i fönstret förvandlas till en hel skog och bada kan du göra i en liten skål. Erkänn att det hade varit ganska kul ändå? Att ha en spik i rummet, säga tjillivippen och sedan bli liten och rida omkring på kattungar. Själv tycker jag att detta låter väldigt roande, jag vet inte om det är för att jag har sovit fyra timmar i natt eller om jag faktiskt skulle vilja rida på kattungar.
Det är iallafall roande för stunden.


PUSS.

Idag har jag på mig kläder som får mig att se enorm ut, allt bra hänger, men jag orkar faktiskt inte bry mig. Inte en dag som denna. Jag är helt slut, jag är trött i huvudet, i kroppen. Eminem spelas högtalaren och munnen försöker följa med i låtens beat, men lyckas inte så bra då klockan inte är mer än 06.55.
Ingen i huset är uppe, det är helt dött och det känns helt konstigt. Men nu ska jag ner och ta mitt te, två knäckemackor med ost, gurka och salt på och även ta alla mina vitaminer.
I skolan väntar en Ekologilektion, men sedan har jag håla, engelska, historia, samhälle.
Jag skriver senare idag, PUSS GULLUNGAR.

Alla norr om skåne påstår att det heter en choklad medan vi här nere i söder säger vi ett choklad. Varför är det så och vilket uttryck är igentligen rätt. Jag håller med om att man säger en chokladkaka, en chokladbit, en chokladruta osv, men man kan väl inte allvarligt säga en marabou-choklad? Är det bara i mitt huvud som det låter så fel? Jag ska köpa en choklad, vill du också ha en choklad? det blir så fel, någonstans stämmer det inte. Ett marabou-choklad, alltså ett choklad. En sak som är nästan lika konstig är att uppåtlandet är en chokladkaka samma sak som ett marabou-choklad medan i södra delarna av landet då är en chokladkaka mer som en kladdkaka.
Hör ni inte själv hur fel en choklad låter, det skär i hela kroppen.

jag vill faktiskt ha dig bredvid mig även fast jag inte kan säga det till dig. det är för mäktigt på någotsätt och rädslan för att du inte tycker detsamma skrämmer mig. Därför sitter jag och inbillar mig själv att jag inte tycker om dig alls, och inte ens vill prata men igentligen är det, det enda som jag vill göra. Men det kommer inte fungera, du förstår inte och jag vågar inte. Då kommer man ingenvart. Så jag skiter i detta nu, jag orkar inte ständigt ha dig i mina tankar så nu låter jag dig gå helt fri och så slipper du göra mig ledsen, alla vinner på detta. Men innan jag låter dig gå så ska jag säga att jag finns här dock inte föralltid. jag kan inte vänta på dig i all evighet även om jag vill, men jag finns här några dagar till, sen är du glömd. Men jag tyckte om dig, riktigt mycket faktiskt. Bara du vet det.
Jag ljuger om jag säger att du inte får mig att lee, att dina sms inte väcker hopp och att dina ord gör mig gladare än någonannan. Men det är så uppenbart, det fungerar inte, även fast du får mig att må bra.
hejdå, tror jag..
- håll mig hårt eller släpp mig helt, och du släppte.

The faster we're falling
We're stopping and stalling
We're running in circles again
Just as things we're looking up
You said it wasn't good enough
But still we're trying one more time

Dina ord får mig att må bra, era ord får mig att må bra. Fast igentligen inte, bara lite bättre. Era ord, era komplimanger är som vatten och det rinner snabbt av min kropp innan jag hinner uppfatta vad ni sa. Jag hör vad ni säger men jag lyssnar inte, jag tittar på orden som ni skriver men jag ser dom inte. Jag vet att jag kan lita på er, ni är trotsallt mina vänner, men något får mig att sluta tro på era ord. Jag vet att det sårar er, att jag inte längre tror att era ord innehåller någon sanning utan ni säger saker för att vara snälla och inte såra mig. Jag vill sluta, jag vill tro på er, jag vill verkligen det och förlåt för er som jag har sårat.
Era ord bara finner av min kropp som rent vatten från duschen, väldigt få droppar stannar kvar på kroppen och dom är jag väldigt snabb på att torka bort så snabbt som möjligt. En evig ångest lever jag i, en ständig kamp med spegeln och tyvärr är inte ens mina bästa vänner till någon hjälp i detta även fast dom försöker. Ganska skrämmande om man tänker efter. Så utseendefixerad man själv är. Varje gång man mår dåligt över att byta kläder, av att titta i spegeln, över att äta sådär mycket, över allt. Jag vill ju bara uppnå min deffination av skönhet, det är allt jag ber om. Och som sagt, jag ber om ursäkt om jag sårar någon på vägen dit, men en förändring måste ske och det är inte orden "du är fin som du är" eller "palla bry sig om utseendet, man lever bara en gång". De orden betyder ingenting längre.
Ni vet en kanelbullsdeg, den jäser ganska kraftigt innan man gör själva kanelbullarna. Exakt sådär känner jag mig nu, som en jäsande kanelbulle. Då har något gått jävligt snett.

Gravitationen har glömt mig
Och jag kommer aldrig mer att landa

Stallet, träning och lite sånt. Dagen bjuder även på någon timmes pluggande. Ska även hålla ögonen öppna för en träningsmaskin, funderar starkt på ett löpband. Vissa tycker det verkar onödligt för springa kan man göra ute, men jag är så sjukligt mörkrädd, och nu när det är vinter och det blir sådär mörkt snabbt så hinner jag inte springa. En bra investering blir kanske ett löpband, jag vet inte faktiskt. Hade varit skönt att ha nere i källaren och bara kunna springa när man vill, vilken tid på dygnet som helst utan att oroa sig för något. Tror det får bli ett löparband, jag tror det är den träningsmaskinen som kommer ge mig mest, fasktiskt.
Klockan Åtta ikväll slår det igång för fotbollsgalan som jag ska sitta bänkad framför och följa högljudt och se vem som vinner årets guldboll. Flickorna i huset är inte sådär glada för att jag lyckades paxa tven innan dom, men först till kvarn, jag stod ut med dobido i fredags, så nu är det ta mig satan min tur att bestämma. Så fotbollsgalan äger rum ikväll och jag sitter bänkad vid tven. Och jag antar att det finns en del till där ute i landet som gör samma sak. nu är frågan, vem vinner igentligen?

Klicka på länken nedanför och du får möjligheten att rösta fram dina favoriter i allt från: årets målvakt, årets nykomling, årets tränare och årets mål. Allt hittar du på www.fotbollskanalen.se. Rösta rätt, så att din favorit tar hem priset. Själv har jag redan röstat.

1 lektion idag fick ögonen att öppnas och inse hur mycket skit man äter igentligen. Vi hade naturkunskap i en timme och gick igenom alla kalorier och allt annat. Vi pratade också om hur kroppen tar upp fett och kalorier som vi igentligen inte behöver, och min kropp skulle kunna vara utan mat ungefär två veckor utan att det skulle skada den. I mina öron låter detta som en utmaning, om man faktiskt klarar sig utan mat i två veckor. Hade varit ganska trevligt att testa faktiskt, se om det gör någon nytta för kroppen.
Mina vänner kommer slå mig, men i mina öron låter det som en utmaning.


när blir den kroppen min igen? När får jag kroppen jag vill ha, och när kan jag sluta tänka och stäva efter något bättre. Jag jobbar på det, jag orkar inte, jag ger snart upp. och då är det illa.

Jag drömde värsta mardrömmen inatt, och jag vaknade i ett mörkt rum. Min nattlampa har gått i sönder, jag vet inte hur jag ska klara av natten folket, det återstår väl och se.

Jag kan inte sova, jag vill inte sova och jag vill inte vakna upp imorgon. jag vill bara sova fram till nästa sommar. få lite sol tillbaka, lite extra glädje.
den tiden kommer aldrig tillbaka, tyvärr.

Du leker med min som om du var fyra år gammal och jag var din leksakbil. Du leker med mig, är glad för mig och tycker om mig i början men allt eftersom tiden går så står jag länge och längre på hyllan och dammlagret blir större och större. Någongång ibland leker man med gamla leksaker, inte sant?
Jag kan inte skylla på dig heller, för jag kunde lika bra vänt på klacken och börjat gå ifrån dig, men det gör jag inte. Utan jag väntar på att du ska komma tillbaka, bara för någon minut, bara ett sms, bara en rington, bara någonting. Varje gång du sedan går känner jag samma konstiga känsla, men det är varken hat, sorg eller olycka. När jag väl har dig, vill jag bara få bort dig från mitt liv och när du väl är borta vill jag att du ska vara en del att mitt liv. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men håll mig hårt eller släpp mig helt. i detta fallet vill jag att du håller mig hårdare än någonsin.
________________________________



Jag är stark, jag fäller inte längre tårar, dom sitter i halsen men jag är stark, jag blinkar tillbaka och tittar in i lampan, aldrig igen att jag gråter, aldrig. det kvittar hur kraftfulla era ord är. För när jag väl tillåter mig att gråta, så kommer jag gråta ett bra tag och jag orkar inte tårar just nu. Jag är uppenbarligen inte din längre, men kasta mig inte på marken för det.

båda har förändrats, kanske inte till det bättre men vi löser allt tillsammans. Det menas med att vi kommer lösa detta också, och att du är en av de bästa vännerna jag har även fast jag inte alltid visar det och säger det. Du är typ den bästa i mitt liv (på delad plats med en del andra) och mista dig är det sista jag vill göra just nu. Du är bra, du är en stor del av mitt liv och jag är inte redo att låta dig gå än, bästa vän.