Jomenvisst. galet. otroligt. jag tittade på bilder, gamla bilder igårkväll och jag kan inte släppa alla otroligt finfina bilder där fanns på att man gjort och varit med om. Bilder från första dagen fram till bara några år sedan.

Glädjen är total när man lyckligvis räddade fotona från branden, när man sen tittar igenom dem så inser man så snabbt att de är skadade. Vissa bilder satt ihop i stora högar som hade smält ihop, andra var det stora svarta fläckar på. Lyckan är total.

Åter till de bilder som var helt okej. Jag hittade på mig och världens bästa bror, historiens bästa bror faktiskt. Detta inlägget ska jag bara berätta om honom. Han är för mig en idol, från att jag var liten tills nu. Jag har alltid velat vara som honom och jag har alltid sett upp till honom på ett speciellt sätt. Jag har så attans många glada minnen, såna som får hela kroppen att vrida sig av glädje. Det är såna minnen jag har från min bror. Som när jag var rädd och fick sova hos honom under natten, eller när jag fick sitta i hans knä när han spelade dator för jag bara ville vara honom nära. Som när jag ville se tv så lät han mig gladerligen få fjärrkontrollen, eller när han hämtade mig på moppen och jag fick krama honom där bak som jag satt. Det är sånt som får min kropp att vrida sig av lycka, som får mig att fnittra som en flicka igen och bara känna efter hur mycket han faktiskt betyder för mig.

Detta är vi, detta är jag och min sötsöta bror.