Ångesten kommer som stora monster mot mig, så stora och starka att jag inte ens orkar försöka göra motstånd. Jag har förlorat kampen redan och jag är inte villig att lägga mer kraft på det. Ångesten har bitit sig fast och den vägrar släppa. Jag känner hur min kraft försvinner, min kropp orkar inte längre försöka. Min hjärna har lagt ner verksamheten, den orkar inte längre att kämpa emot.
Mina tankar går inte att kontrollera och de obehagliga bilderna visas om och om framför mina ögon. Jag tar djupa andetag, försöker att inte bry mig, men slagen blir för hårda. Jag försöker hålla huvudet högt, men slagen, de gör ont. Aptiten är borta, leendet har tagit en paus och energin finns inte. Det kryper i kroppen men jag orkar inte göra något. Jag mådde så bra, min aptit var bättre än någonsin och hela jag sprutade energi. Jag trodde jag var frisk, men vilket bakslag.