Jag mår illa men jag kämpar mig igenom en snörvlig dag som är fylld med kylla och förkyldningar. Måste få träna ikväll så måste kämpa mig igenom dagen, blunda för att jag igentligen borde vara hemma i sängen. Nu har jag Engelska och min lärare förväntar sig att jag läser en bok, och visst gör jag det. hihi.
Sen har jag svenska, och dagen avslutas halv tolv pga att sista lektionen är inställd. Det tackar vi inte alls nej till. UNDERBART.


Lek dig igenom livet så kommer du se att allt blir lite roligare.

Tänk vad livet var bra när man var liten, fast allt man ville bara var att bli stor tonåring och när man såg upp till alla undomar som man träffade. Aldrig behövde man göra något val för ens mamma gjorde alla åt en. världen var inte så utseende fixerad och man brydde sig inte om, om någon hade ett hål i tröjan, omatchande kläder, tråkigt hår eller om man var tjock eller smal. Man var tillsammans med samma kille som en bästa kompis var tillsammans med fast man sa inte ett ord till honom för man var för blyg. Kärlek var inte ens en puss på kinden eller en kram och inköpen var söta brevpapper som luktade gott som man i hemlighet la i brevlådan eller smusslade in i "pojkvännens" ryggsäck när man hade rast.
Kärlek var alltså ingen kroppskontakt och de enda orden som fanns var nerskrivit på ett rosa brevpapper med hjärtan på och som luktade lite smått parfym. Ett och annat passade klistermärke (hjärtan med glitter eller annat) klistade man på, på passande platser och kurvetet dekorerade man med olika rosafärgade hjärtan. På något sätt var det så mycket lättare då och nu tittar man bara tillbaka på den tiden och skrattar.