jag ska aldrig dissekera döda hästben igen. Det är ungefär det som jag har lärt mig idag. Nu är jag nyduschad och fin, eller något. Winnerbäck spelas och jag sjunger glatt med samtidigt som jag mår fruktansvärt illa och funderar på om jag ens kommer kunna en uppgift på matteprovet fast jag övat i kväll. Blir nog upp tidigt imorgon och plugga, tyvärr. Tusan också.

På vintern är igentligen den årstiden som alla bli barn igen. Man tittar på julkalendern lite sådär ibland och vissa följer den fortfarande, såsom jag gör. Var är liksom en jul utan julkalender? Jag har även köpt en julkalender med godis i, och choklad i fast jag hatar chokladet så måste man bara ha en, det hör till på något konstigt vis. Springa runt med fult glitter i alla olika färger, konsistenser och nyanser och dekorerar huset med de mest fula sakerna igentligen. Klä granen, baka pepparkakor och dekorera dem med glassyr och godis, och självklart baka allt annat såsom lussekatter, knäck, ischoklad och annat. Man springer ut i snön, 17 år gammla, med tjocka kläder och pulkorna sen man var barn, åker ner för små mesiga backar, ramlar omkull, har snöbollskrig och mular varandra med snön, vi skrattar som aldrig förr. Sen kommer man in så har mamma gjort varm choklad och varma kanelbullar, kinderna är röda och väderbitna och det spricker i hela kroppen efter att ha kommit in i värmen. Det är dags, tiden är inne, vi är barn igen.