pyjamas med duntäcke

nu såhärpå morgon kvisten tänkte jag allt skriva ett litet inlägg. Mest för att ingen annan i huset är uppe än. Jag har det kallt i mitt rum, riktigt kallt. Jag sitter fortfarande i pyjamas med duntäcket så långt upp det går för att fortfarande se vad jag själv skriver.
Jag måste nämna ovädret som jag vaknade till inatt. Ni alla måste ha märkt det. Helt sinnessjukt. Det regnde som attan, det var åska och det mullrade så man inte kunde sova. Jag som sen är rädd för det vädret blev inte särskillt lugn så jag kunde somna om direkt. Tillslut lyckades jag dock.
Jag pratade med F igår, med B och E for några dagar sen. Jag har kommit fram till att mitt liv är helt fantastiskt just nu, men ändå saknar jag tiderna. Jag saknar er så mitt inre håller på att spricka mitt yttre med sina skrik. Okej, där tog jag kanske i. Men attans vad jag saknar er, bästa vänner. Aldrig vill jag att vi ska skiljas åt. Ni är så otroligt fina, ni inspirerar mig till vem jag vill vara. Med detta ville jag mest bara tacka er, för att ni stannar så troget vid min sida.
Sen har jag J på bollerup, som är helt otrolig. Jag är glad att jag flyttade hit så jag fick träffa den människan. Helt otroligt så bra vi har lärt känna varandra och hur nära vi har kommit. Så många problem vi delar, så många skratt men också en del choklad-deppande-kvällar.
Ni är bäst, jag tycker om er, tack för att ni finns.



ingen gör det som ni <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0