En mörk och hes stämma

För ett dygn sedan sa jag hejdå till Hultsfred och dess folk, är det fel att det känns konstigt att komma hem till ett eget rum? Är jag helt sinnessjuk som saknar att sova i tält på stenar och vakna varje "morgon" med att hela kroppen värker av gårdagens äventyr men även för att man sovit på marken? Jag ska inte ljuga, för fy i helvete vad jag saknar det. Vad sägs om en repris på helgen? Det hade inte suttit fel just nu kan jag säga.
Jag skrattade med Fanny och Isa, jag grät till winnerbäck, jag rös till regina spektor, jag skrek mig hes på the killers och kings of leon, jag stöttade vår skånska hjälte - timbuktu, jag dansade till smk, jag hoppade som en studsboll till Franz Ferdinand, jag iaktog min första konsert på hultan 2009 - Dropkick murphy, jag gick runder under ice cube, jag sjöng och laddade mobilen till promoe, under ludacris vet jag inte vad jag gjorde och det vet jag inte med takida heller men förhoppningsvis diggade jag. Jag avslutade mina konserter med ett läkarbesök och senare diggning till thåström. Självklart såg jag fler än dessa men mer hinner jag inte skriva för snart ska jag till jobbet. Rösten tappade jag nog på Hultsfred någonstans och just nu är det bara en mörk och hes stämma som lämnar mina stämband. Jag hoppas det är ganska lugnt men jag är fortfarande trött och smått bakis. Det är inte okej, men jag får jobba ändå och försöka ta några energipiller eller något, annars kommer jag somna. Nu blir det ombyte och fixning av mat, puss folket, ge mig er energi?


girls, you are the best!


visst var man fräsh, vacker, ren och doftade parfym - inte alls!
men glad var jag och helt jävla galen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0