jag har hört att man kan lura sig själv att vara glad. om du ler uppfattar kroppen att du är glad och att något possitivt händer. idag gick jag runt och log varje minut men jag kände mig inte ett dugg gladare. jag satte in ett skratt då och då men inte heller då fick jag känslan av riktig glädje. jag försökte hoppa och studsa som värsta bollen men inte häller då lyckades jag bli sådär ritkigt glad.
men när jag tänker på hur jag har det så förstår jag inte varför inte glädjen sprudlar i kroppen. jag har så otroligt mycket som jag alltid önskat mig. jag vet inte vad som fattas. jag har kanske fått tillbaka dig. jag har mina vänner och mamma håller på att bli min mamma igen. jag ser inte felet. jag ser inte vilken puzzelbit som fattas. jag hittar inte den. jag hittar inte vilken puzzelbit som saknas och då är det svårt att hitta den rätta biten. jag kan omöjligt be andra att hjälpa mig att leta, dels för dom är upptagna med sitt eget och jag kan inte heller beskriva vad vi letar efter. det är som att leta efter en speciell stjärna under dagen då solen står mitt på himmlen. ge mig bara den lilla biten som får allt att hoppa av glädje. bara en ledtråd. säg vart jag ska leta.
men hjälp mig då!

bajs, imorgon är det roger. jag vill inte. jag vill inte. jag leker sjuk.
jag vill inte. påminn mig att ta med smink. den dagen kommer
vara den värsta dagen. usch. men jag måste. jag måste.

btw, jag älskar dig, jag älskar er.