tio dagar kvar, sen bor jag inte i samma hus, jag kommer inte sova i min säng. jag kommer inte gå in genom vår dörr och inte äta vid vårt matbord. jag kommer inte sitta på mitt rum eller leta i min garderob för kläder. jag kommer inte duscha i "min" dusch och jag kommer inte sminka mig i min spegel.
ja, det känns kontigt och ja, det känns fel.
och shit, jag kommer hem på helgerna, jag kommer få träffa alla jag bryr mig om och älskar då. men det är faktiskt inte det som är grejen. utan det är alla promenader till skolan då vi trillat på isen och glidit ner för backar eller när halvspringer för att inte komma sent. jag kommer inte få höra orden : förlåt att jag är sen, och jag hatar morgnar. bara en sån liten sak kommer jag att sakna. jag kommer sakna alla skratt vi delade, allt skvaller. jag kommer sakna alla tabbar vi gjort, trillat i trappor, trillat av stolar, tappat nyköpta bullen på golvet, tappat böckerna, förlorat allt arbete på datan. jag kommer sakna alla kommentarer om olika människor, lindextjejen, protomobilen, trion och en hel del andra. jag kommer sakna alla era leende som lös upp min dag. för att få träffa mina vänner på helgerna, fine. men det är dessa småsakerna som jag kommer sakna.
som emilys skratt och hennes "visa"-ord.
som inas pigghet och glädje.
som svenssons prat, skratt och glädje.
som emmies tillithet och snällhet.
som kryskowskis roliga miner, skratt och söthet.


                                      
tack, jag älskar er tjejer. glöm aldrig att för mig är ni värda allt. jag kommer sakna er varje dag som går, jag kommer ständigt tänka på er. jag kommer ringa då jag gråter och då jag skrattar. jag ska fortfarande dela allt med er för att det är er som jag älskar mest. ingen kan ersätta er och jag hoppas att vi håller kontakt, för det är ni som får mig att orka med allt. det är ni som skapar mitt leende på läpparna. tack för att ni finns, för mig är ni obeskrivliga! <3