så nu lämnar jag detta bakom mig och byter sida i mitt livsbok. det är skrämmande men ändå spänande. vad väntar där på nästa sida, men samtiden undrar jag om jag är redo att lämna den förra. jag vill inte, samtidigt som jag inte kan vänta på att flytta. för mina känslor åker berg och dalbana nu, jag vet inte var jag själv står och då är det svårt att låta andra människor in i livet.
förlåt för att jag inte säger orden som du önskar ska komma ut ur min mun. förlåt för att du inte får kyssen som du längtar efter. förlåt för att jag inte vet varken vad jag ska säga eller göra. förlåt för att jag inte tillåter dig nära inpå. förlåt för att jag inte låter dig hålla om mig då jag försöker sova. förlåt för att jag inte kan. förlåt för att jag inte är beredd. förlåt för att jag är rädd. förlåt för att jag inte försöker tillräckligt. förlåt. jag är verkligen ledsen.
men jag är inte där. dom krossade mig totalt och jag vet inte när jag kan titta en människa in i ögonen och tro på det som dom säger igen. jag vet inte när jag kan tillåta mig att bli kär i en kille igen. jag vet inte när jag ska sluta gråta och gå vidare. jag vet inte när jag är beredd att kalla dig och mig, vi. it just a game, remember?

nu babblar jag om helt ointressanta saker.
men imorgon flyttar jag, and yes i cry, and yes i smile. jag vägrar att lämna er. allt känns mycket jobbigare här hemma när man ser framför sig allt som man måste lämna. det gör faktiskt ont. imorgon klockan sju ska jag gå upp, packa resten och nio ska jag stå utanför bollerups dörrar och vänta på att få vända sida även om det kräver tårar och en helt förvirrad emmy.