visst har kvällen haft sina bra stunder. men nu är det piss.

när jag trodde att jag hade nått botten, när ljuset var så otroligt långt borta och mörkret var så mörkt att man knappt kunde se en meter framför sig. när man bara vill hitta livets fjärrkontroll och klicka på rewind. när man bara vill gråta dag ut och dag in och när maten inte smakade gott. då trodde jag att allt var som värst.
men nu när ljuset ännu längre bort, flera mil känns det som. mörkret är nu så mörkt att jag inte ens kan se en
 centimeter framför mig. jag vill inte längre hitta livets fjärrkontroll, jag måste hitta den. jag vill inte gråta dag ut och dag in, jag kommer att göra det. när maten inte smakade något, men nu vill jag inte en ta in den i min mun. jag vill bara kräka ut allt som hänt, alla minnen, alla bilder, allt.
kalla mig emo, men ni vet fan ingenting om detta.

och svensson jag hoppas att du inte berättar för någon, jag har inte sagt det till någon förutan dig. jag vill bara säga att du stöttar mig känns som 20 personer stöttar mig. med dig vid min sida ska jag klara av detta, jag ska vara stark. jag ska orka leva under dagarna och sova under nätterna utan att vakna gråtandes. jag kommer fixa detta, det löser sig. bara du står vid min sida. <3