jag förstår inte att det är du som kallar mig stark när det är du som går igenom allt. jag är inte stark, jag är svag. jag har en gång varit stark men ju mer tiden går ju svagare blir jag. varför påpekar du att jag klarar allt med min styrka när jag inte ens klarar av att avgöra vad jag själv vill. det är du som är stark. det är du som har gott igenom massvis med saker och ändå har det bra nu. det är du som får slag efter slag efter slag men du ställer dig ständigt upp. det är på din väg där alltid dyker upp omöjliga hinder och jag vet inte hur du alltid lyckas  övervinna dom. du fattar nog inte hur stark du är. det är dig som inga kommentarer knäcker. du är bättre än du anar. jag är svag, svagare än jag någonsin har varit.
frida, jag avgudar din styrka.