jag fastnade, tiden stod stilla och minnesbilderna spelades upp fast att jag inte längre bad om det. Mardrömmarna plågar mig fortfarande ibland, jag saknar det jag hade och det som jag aldrig kommer få igen men just nu försöker jag blicka framåt och hålla huvudet högt. Det är med huvudet högt som du kommer framåt i livet.
Under de senaste åtta månaderna har jag trillat, blivit slagen liggandes, försökt hämta andan och resa mig medan ett annat slag slog så hårt att jag nuddade marken igen. Tillslut så var min kamp över, jag orkade inte resa mig, inte äta utan jag levde på te rent för länge. Dagarna kommer tillbaka, inget är glömt men jag är starkare.

Jag försöker komma tillbaka till det som det en gång var, jag kan inte lova någonting mer än att jag strävar ditåt.
Drömmen är kvar, målet är kvar det är bara min väg som ändrades.