usch och fy så seg jag är på att uppdatera nu. Det är inte alls bra.
Det är skola som vanligt, plugg och hästen på kvällarna. Börjar inte fören tio idag och går bara till två. Det känns riktigt jävla bra. Snordi har kanske influensan och ja, jag är helt rädd. tänk så dör hon? eller så smittar hon ner alla så blir det värsta dödsfall på Bollerups naturbruksgymasium. Det är ju inte saftigt alls. Men nu ska vi tänka positivt, eller ja. Försöka! Om hon dör så kommer jag iallafall sörja, även om hon har lovat att hon inte ska dö.
Just nu lever jag för winnerbäck, helt underbar. hans texter sätter sig rakt in i hjärtat och så får han mig att tänka på historiens bästa Frida. Sån extrem saknad man kan ha, som man kan sakna nian fast det var två år sedan. Och visst är det jag som kör; stanna inte i dåtid utan lev i nutid och tänk på framtid, men hon är annorlunda. Hon är den bästa kompisen man kan ha och ingen skulle någonsin kunna ersätta henne. och så hänger hon med och ser winnerbäck den 20de november, det är ren lycka!
helgen kommer bli bra, jag vill det iallafall..

LIVET ÄR SÅ JÄVLA BRA!

(damp text)
Ibland, då när man känner sig som fulast, då när sminket vägrar att sitta på ansiktet oh håret vägrar ligga som det ska. Då kälderna inte passar ihop, magen känns stor och runt och låren känns enorma. Då ögonen känns trötta, brösten känns förstora/försmå, naglarna känns förkorta och näsan bara känns fel. Då när fötterna känns förstora och rumpan känns gigantisk. Då när man inte kan komma på en positiv sak när man tittar på sin spegelbild. Såna dagar har vi alla som man helst av allt bara vill krypa ner under täcket så att inte någon behöver träffa en och så att man själv slipper möta allas ögon.