Ensam hemma, jag är rädd. frida gick för kanske en kvarts sedan och jag är redan rädd. Hon var rädd som skulle gå en promenad på bara någon minut. Ska samhället verkligen vara såhär? Att man är rädd när man sitter inne i huset med dörren låst eller när man bara ska gå några 100 meter i mörkret. Allt är osäkert och oförutsägbart. Det uppfattas läskigt och skrämande.
Jag längtar till sommar, semester och festivaler. Snart åker jag, fanny och isa till stockholm för att shoppa och träffa härligt folk. Det låter inte alls så dumt. Om tjugosju dagar ser jag Winnerbäck och just nu leker livet. I veckan ska jag jobba och jag kan inte vänta på att pengarna börjar rulla in på kontot. GILLA.

han får mig fortfarande att le, jag borde skämmas.
håret kommer kanske tillbaka..