Jag borde inte

min hand håller ett hårt grepp om Johannas fallifall något skulle hända. Filten ligger över mitt huvud för att jag ska se så lite som möjligt och ljudet har sänkts. Jag borde inte vara rädd, jag borde kunna borsta tänderna utan att behöva säga hejdå till alla fallifall jag dör på vägen. Jag vill kunna lägga mig i sängen, somna och drömma såna fina drömmar som man vaknar och kroppen sprudlar av kärlek. Jag vet att detta inte inträffar, det inträffar aldrig efter dessa kvällarna. Jag såg wallander, den engelska, som gick på fyran. Mardrömmarna, tankarna, paniken och ångesten kommer fylla min natt. Lampan är tänd som vanligt och mitt gosedjur ligger i famnen. Önska mig lycka till.


det var en gång...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0