Tiden rusar iväg medan jag bara står och tittar på. Det går försnabbt. Min hjärna hinner varken uppfatta eller tänka längre. Tiden springer, som om den vore jagad av hulken. Tiden på dygnet går försnabbt, kan ni inte ge mig lite fler timmar? Lite fler dagar till sommarlovet? Det är bar två veckor, och sen ett underbart sommarlov men ångesten gnager ändå djupt inne. En ångest som inte går att förklara, som jag inte själv förstår mig på. Den bara finns där, och knycker alla mina leende och skratt. Det är den värsta tjuven jag någonsin kommer stöta på. Tiden går försnabbt. Jag skulle planera så mycket med resor, utflykter, festivaler. Inget av det blir gjort. Jag kommer sakna alla, speciellt J. jag kommer sakna henne så min kropp vrider sig av smärta. Jag kommer sakna klassen, hela s+nph08. Varje individ, varje människa, varje personlighet, varje leende och varje klingande skratt kommer jag att sakna.
Men samtidigt så hoppar mitt inre av lycka. Just nu förstår jag mig inte på migsjälv överhuvudtaget. Jag älskar fart, tiden går precis i rätt hastighet för att jag inte ska bli uttråkad. Jag bara längtar efter strandfyllda dagar, bruna magar, bikinikroppar, snygga killar på stranden, festa natten lång, nattpromenader, gå i short och linne utan att frysa, rida ute i bikini, shoppa sommarkläder, fika ute i solen, picknick, träffa nytt folk, inga tider att passa. Gud vad jag längtar till sommaren, riktigt mycket. Få umgås med de finaste människorna i mitt liv, skratta hela dygnet runt, festa som om jag aldrig kommer få festa igen, sola som om jag aldrig kommer få se solen igen, shoppa som om jag aldrig kommer få se en affär igen.
Denhär sommaren ska jag ta vara på tiden, för den går aldrig i repris.


jag tackar för sommaren -08 <3