Alla vägar som vi inte vandrat.

Nu är jag tillbaka till verkligheten efter Hultsfred och all saknad dit. Dock kan jag inte sluta sakna folket, musiken, stämningen, allt - men jag jobbar på det.
Idag blir det jobb igen och det är alltid lika kul att vakna upp med överlockigt hår lite smått äckligt och man bara orkar inte duscha. Halsen är fortfarande inte bra men rösten börjar hitta tillbaka och rösten blir allt klarare för varje -hej- jag säger på jobbet.
Jag har fortfarande inte packat upp och en del av mig vägrar tänka att det är över. Men jag antar att jag snart måste komma till kritan och packa upp de stinkande kläderna även om jag vill eller inte.
Igår var det stallet, idag ska Anna rida istället så får jag väl ut och springa eller något istället. Hälsosam måste jag börja bli nu igen efter Hultan, där gick allt snett med träning. Nu ska jag hitta tillbaka till mitt träningstempo och fortsätta i samma takt som jag gjort ett bra tag.
Min mobil är på lagning och jag hoppas att den kommer tillbaka som fungerande, fin och rosa igen. Som jag saknar den, det är nästa pinsamt.
Och nu svamlar jag om helt oviktiga saker som ingen själ är ett dugg intresserade av och därför tänkte jag snällt avsluta här. Puss.



En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0