För en gångs skull ska jag inte börja med att neka att jag tycker om honom. Eller tycka om är kanske lite och ta i, iochmed att jag inte känner honom riktigt bra än. Men jag kan helt klart säga rakt ut att han nog är den snyggaste killen jag har träffat, om jag inte har träffat någon som jag inte minns i denhär minuten.
Jag vill meddela att jag hatar känslor som man inte vet är sanna eller falska, hur starka dem är och rätta dem är. Det är det värsta som finns. Nummer två är alla tankar och man aldrig kan släppa tanken, att den alltid finns där. När den försvinner så är jag fri. Sedan kommer man till förhoppningar som man själv skapar med hjälp av hans ord som oftast leder till platt fall och man blir sårad. Och så kommer kraven, varför han dissade. Om man inte var bra nog.
Så igentligen är kärlek ett helvete som man borde hålla sig ifrån.
Nu svamlar jag bara, jag vet. Detta beror ganska mycket på att jag inte kan sova, dels pga. magsmärtor så nu bara ödslar jag tiden på helt ovesäntliga saker som varken jag eller någon annan bryr sig om. Men ändå..

Ja, jag har historiens bästa häst som jag älskar med hela min själ. Jag saknar min bror, min kärlek, han är oslagbar och kommer alltid förbli min första kärlek. Min mamms och papps är inte så dumma de heller. Mina kompisar kan ingen klå. I slutändan så är mitt liv så äckligt bra.