hjälte.
ingen kan undgå att alla måste ha en hjälte, en som ser till att man mår bra. vissa dagar mår man självklart mindre bra och säger inte ett ljud till någon utan ligger under täcket, äter choklad och deppar. andra dagar hoppar vi upp klockan sju på morgonen, pigga och glada, springer och studsar runt som jag vet inte vad, skrattar, pratar och tränar. Vi måste lära oss att tillåta oss att ha båda dagarna bara. det finns för många som klistrar på ett leende när någon slänger in en kommentar som faktiskt skadar en, som känns och som hjärnan repeterar om och om igen. vi måste lära oss att säga ifrån, klistra inte på leendet och låtsas vara stark som en sten för det är vi inte. våga fälla en tår, våga säga ifrån, våga säga nej, våga visa dina känslor. jag gör det inte, så egentligen känns det väldigt fel att begära att andra ska göra något som man själv inte gör. men någon dag kommer det, någon dag ska jag säga ifrån, säga nej, fälla en tår och visa mina känslor. inte idag, inte imorgon men den dagen kommer.
Ingen kan heller säga att det inte är skönt att gå i mjukiskläder, osminkad och håret ruffsruffs en dag. att bara ligga i sängen en hel dag, att äta chokladbit efter chokladbit att gråta, att skratta.
sen är frågan varför kan vi inte säga nej? varför vågar vi inte säga ifrån? varför vågar vi inte visa allt för mycket känslor, varför går vi inte osminkade, mjukiskläder och håret ruffsruffs på stan en lördag? varför?
men åter till hjälten som hjälper en. han/hon/den/det kommer då man behöver någon som mest, när man vill gråta, skratta, inte sova själv en natt, inte vågar gå ut, känner sig tjock, känner sig nere, vill spricka av glädje. den hjälten kan vara iprincip vem som helst, en kompis, en mamma, en pappa, ett syskon, ett djur, en sak.
nu sitter jag hos johanna, väntar på att kören ska börja, som börjar klockan sex till åtta. sen ska jag och johanna traska upp till mig, hämta täcke,kudde,pyjamas,mjukiskläder,skolböcker. sen ska vi traska tillbaka, kanske träffa lite folk, promenera lite, sen in och plugga, snacka skit, skratta och ha allmänt bra!
uppdatering kommer.
Ingen kan heller säga att det inte är skönt att gå i mjukiskläder, osminkad och håret ruffsruffs en dag. att bara ligga i sängen en hel dag, att äta chokladbit efter chokladbit att gråta, att skratta.
sen är frågan varför kan vi inte säga nej? varför vågar vi inte säga ifrån? varför vågar vi inte visa allt för mycket känslor, varför går vi inte osminkade, mjukiskläder och håret ruffsruffs på stan en lördag? varför?
men åter till hjälten som hjälper en. han/hon/den/det kommer då man behöver någon som mest, när man vill gråta, skratta, inte sova själv en natt, inte vågar gå ut, känner sig tjock, känner sig nere, vill spricka av glädje. den hjälten kan vara iprincip vem som helst, en kompis, en mamma, en pappa, ett syskon, ett djur, en sak.
nu sitter jag hos johanna, väntar på att kören ska börja, som börjar klockan sex till åtta. sen ska jag och johanna traska upp till mig, hämta täcke,kudde,pyjamas,mjukiskläder,skolböcker. sen ska vi traska tillbaka, kanske träffa lite folk, promenera lite, sen in och plugga, snacka skit, skratta och ha allmänt bra!
uppdatering kommer.
Kommentarer
Postat av: frida
jag saknar dig.
Trackback
