säg inget, gör inget för jag orkar inte. skolan, stallet är mycket som det redan är. men min energi snor de bilder och röster som spelas om och om i mitt huvud. jag förstår inte hur de kan hålla i sig i över ett dygn nu och jag är så trött att jag kan somna vilken minut som helst. jag kan bara låta bilderna spelas om och om igen, och jag kan inte göra något åt att jag känner hur dina händer griper tag i mig, och inte heller rösten som aldrig försvinner. gå, stick, du tar förmycket energi. precis nu försöker jag se det får den sidan att det inte är mitt fel, men det är omöjligt. för jag tror verkligen att det är mitt fel, och det är det! jag är stensäker på det så försök inte lura mig med era ord om att det inte alls är mitt fel utan endast den andra personens. lura mig inte för slaget som kommer efter smärtar mer än det som slår nu.
och nu vet ingen någonting om en, så nu ska man börja om på en ny start. en helt ny emmy som ständigt bara ler och skrattar, och bort med den som visade hur den kände. bortbortbort. en ny start och jag vill att folk ska se mig som glad och inte ett enda vrak och mitt mål är att dom aldrig ska få veta någonting heller. den största hemligheten bär jag själv. och jag saknar er där hemma, tro inget annat. detta blir inte precis lättare av att ni inte finns här hos mig som kan ge mitt en kram eller ett leende som får mig att fortsätta kämpa. men jag får inte ge upp. detta ska gå, det måste gå.

och ja, jag och johanna slog vad om att om tre år ska jag kunna ta en komplimang utan att bli sur eller gå därifrån.
men nu ska jag fortsätta plugga, och sova,och plugga och plugga.
kyss på er.