ring mig svensson för jag behöver dig mer nu än någonsin. jag orkar inte detta själv och du vet att jag inte är tillräkligt stark för att orka detta själv. du vet det frida. snälla låt mig gråta till din röst när jag inte längre kan gråta i din famn, det finns så mycket som jag inte orkar. Alla som ska till höstfesten vill inte jag ska dit, jag vill inte att han ska ha hennne, att det ska vara dom. jag vill att det ska vara han och jag som går hand i hand och som håller oss till varandra. jag vill att han kramar mig och tittar på mig med samma blick som han tittar på henne. jag orkar faktiskt inte längre gå till höstfesten när allt knäcker mig på vägen dit. varför ska jag ha en bra kväll men må dåligt i flera veckor. jag kommer drömma mardrömmar om han, om dom, om alla. frida, både du och jag är inte redo för detta efter det som hände i sommras, jag är inte rädd utan jag är vettskrämd. så, så att mina ben viker sig, att inte ett ljud kommer ur min mun, mitt skratt klingar falskt, mitt humör är skådespel, orkar inte bry mig om mitt utseende, orkar inte fixa till mig.
han förstörde mitt liv och ingen kan rädda det. han förstörde flera år för mig i framtiden för det han gjorde och jag hatar honom mer än något annat på denna jorden.


frida, mitt liv brakar utan dig. snälla ring, kom, ligg bredvid mig ikv, krama mig när jag mår som sämst.
jag saknar dig.

och ja, detta var den värsta dagen i mitt liv, en mening och vissa ord förstörde min dag. jag hatar dagarna här, det finns ingen glädje, ingen lycka och den enda längtar är efter att få komma hemma.