"emmy ge bara upp. ju mer du går emot verkligheten och framtiden ju mer kommer du bara skada dig själv." jag försöker undvika orden. jag försöker inbilla mig att dom inte har någon betydelse men aldrig att jag har lyckats. jag hör orden igen men inte heller denna gången bryr jag mig. jag blir mer och mer osäker varje gång men jag står kvar vid mitt beslut. "emmy, du är inte värd det, du är smutsig" jag förstår inte. hur kan jag vara smutsig när jag inte gjort något som får mig att bli smutig? jag förstår inte. "emmy, han vill ha en flickvän ingen valross" jag strävar fortfarande emot orden men jag känner att orken tar slut. jag får inte ge upp, fortsätt kämpa nu! "emmy, ät inte den chokladbiten" jag får en känsla av att magen svullnar upp. jag känner också hur du får makten över mig och jag vet att det är så fel. jag känner mig tjock. nej. jag känner mig enorm. jag kan vakna på natten vid fyra och första jag tänker på är om jag ser tjock ut, om jag tränade igår. ibland kan jag ligga och fundera på om jag verkligen gjorde tillräckligt med situps igår att jag inte kan somna om. vissa dagar blir det så stort att jag direkt kliver upp ur sängen jättetrött lägger mig på golvet och gör situps till jag ligger ner och jag knappt orkar resa mig till sängen. kravet på utseendet har gått mig över huvudet och jag vet inte längre hur länge jag orkar.
allt detta är det en person som ligger bakom och jag hatar honom för det. men jag måste leka stark, hålla huvudet högt, högre,. högst. jag måste le mitt falska leende för att gömma dom svidande tårarna. men jag klarar det.