nästa fredagen den trettonde ska jag isolera mig. aldrig igen säger jag bara. jag ska stänga av datorn, stänga av mobilen och ligga i min säng med täcket över hela mig. Persienerna ska vara nerdragna och jag ska sova bort dagen. igår var kaos och kaoser fortsätter idag. jag vet inte varför allt bara kunde uppstå såhär. jag vet inte heller vad jag ska säga för att göra allt bra. jag vet inte hur jag ska titta dig in i ögonen för att du ska förstå. jag vet inte hur jag ska bete mig eller hur jag ska vara i din närhet. allt jag vet är att jag inte har gjort någonting. jag kan säga förlåt, och det har jag. saken är den att jag inte har gjort något. och jag vet att du inte tror på mina ord när jag säger att jag inte ville att detta skulle hända. när jag även säger att jag inte har gjort något. men hur ska jag få dig att förstå. inget och ingen kan skilja oss åt, jag älskar dig och jag gör allt för dig. men mina ord verkar inte vara mäktig nog. inte ens när jag säger att allt jag behöver är du, eller att du är den bästa i mitt liv. du verkar helt enkelt inte lyssna.
säg mig. om du inte lyssnar hur ska jag då kunna ändras?

btw, en bra sak hände. en nya dator här. fett glad är jag.
puss på det.