i miss it.

idag städade jag igenom hela mitt rum och mitt i allt städande hittade jag ett gammalt smyckeskrin. jag öppnade det och tittade efter vad som låg i för jag visste att det var mitt. i det hittade jag 8 års minne. minnen av 8 år som bara vällde över mig och jag förstod ingenting. för en minut satt jag bara och stirrade rakt ner i smyckeskrinet och såg 8 otroliga år. jag visste inte hur jag skulle reagera. hur ska man reagera när man blir påmind och 8 års minne hoppar fram från ingenstans? jag vet inte. men ganska snabbt började jag titta på saker i skrinet, örhänge som jag kommer ihåg att jag la ner där. jag minns allt. jag öppnade ask efter ask och där fanns den. den finaste ringen som jag skådat. den ringen jag fick av bells när jag fyllde sju. den ringen som var min och hennes. jag fick bilden i huvudet från när det var vi.

jag satt där med mitt blonda korta hår medan du satt mittemot med ditt långa lockiga bruna hår. så länge jag kan minnas har jag avgudat dig, på alla sätt en människa kan bli avgudad på. du är så obeskrivlig. och du har många kompisar som du betyder världen för men detta är annorlunda. bara minnena av dig gör mig ofattbart glad och jag mår så dåligt av att veta att vi ses så sällan. du är allt jag har och allt jag ber om, bells. om du lämnar mig så har jag andra, visst. men om du lämnar mig så bryr jag mig inte mer. det har alltid varit emmsochbells. genom alla år. jag tittade även igenom bilderna från tunisien, då ennu en gång jag blev påmind om att det var du och jag. bells, jag finns hos dig, men jag kan inte sitta bredvid dig. men snälla, låt det alltid vara du och jag. låt ingen annan ta min plats för det är den platsen som jag mår bäst av. låt oss föralltid vara tillsammans, för tillsammans är vi starka.
jag älskar dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0