i was scared

igår var helt sinnessjuk. lördagen den femte juli.
jag var ensam hemma för mamma och peter sov i herrestad och så ville jag ha huset själv. efter ett tag fick jag som jag ville och hade huset för mig själv. frida och frida skulle egentligen på fest, men jag pallade inte hänga på. men sen sket sig det. så svensson traskade hem till mig och så bakade vi pannkakstårta. fett god blev den. vi lagade våra liv med den, och det hjälpte. hahaha.
sen skulle vi iväg och någon hade snott vår dricka från busken och allt var koas. när vi sprang runt som jag vet inte vad och yrade fram och tillbaka så ringer max till frida. efter ett tag mötte vi honom men bara för en liten stund. han skulle hem igen och vi skulle fortsätta vår promenix. så gick vi och sen klyddade det, så vi vände och skulle hem. just då cyklade två killar fram till oss som kom från uppsala och undrade om något hände. så stannade vi och pratade, och pratade och pratade. mycket trevliga killar.
mitt i allt ringde koffe för att jag hade ringt honom innan. direkt när jag lyfte luren hörde jag att han inte var helt klar i huvudet. efter ett tag efter jag frågat en miljon frågor kom jag fram till att han låg ute på en åker. han visste inte hur han kom dit eller någonting. det var lite läskigt. han visste inte heller var han var, och det gjorde inte saken bättre. men han hittade en grusväg och sen en annan väg. han följde den och hoppades på att komma rätt. och fyfan vad han sa och gjorde sjuka saker. han lekte med sniglar, och döpte dom till olika namn. han skulle lära dom dansa, och så satte han dom på sin sko när han skulle gå. jag skrattade som jag vet inte vad, men jag blev snabbt allvarlig igen. det kom fram att han hade näsblod och hans läpp var spruken. det där kändes inte bra. sen somnade han, och ja.
jag undrar fortfarande vad som hände innan han ringde då han låg på åkern. och jävlar vad rädd jag var, helt sinnessjukt. och det var grymt jobbigt att inte kunna göra något åt saken. men han kom hem imorse och mår bra ska jag inte säga, men han lever. det känns ju alltid härligt.

i övrigt var kvällen lyckad :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0