jag vill inte tänka det jag tänker, jag vill inte säga det som jag säger om och om igen. jag vill inte höra orden som jag hör, jag vill inte lyssna fast jag ändå gör det. jag vill inte lee när jag vet att leendet inte betyder något, jag vill inte längre spela men jag vet att jag måste fortsätta. jag vill inte säga de orden som mina läppar upprepar, jag vill inte se sanningen i ögonen. jag vill inte falla så hårt varje gång du sviker, jag vill inte sakna dig så mycket som jag gör. jag vill inte acceptera de misstag som jag gjort, jag vill inte se dig med någon annan.
jag vill inte, men jag gör det ändå.



igår då jag verkligen släppte dig, tänkte på andra, tittade på andra och levde ett helt annat liv. igår såg jag dina brister och fel, det var också då jag insåg att om du väljer henne är du inte något att ha. jag insåg att du inte var värd mig om det är så du behandlar mig. jag såg allt i sanningen igår. idag faller jag tillbaka, hårdare än innan. jag vill inte se det, jag vill ha dig tillbaka. men jag kan inte göra något.