i dont know anymore

jag är frustrerad och rädd. jag är irriterad på mig själv och jag är arg på själva situationen. jag är besviken på tajmingen och ledsen över tiden.
när ska jag inse själv att jag tycker om honom, när ska jag erkänna det? när ska jag kunna säga ja när vännerna frågar om jag tycker om honom? när ska jag våga skicka det sms och fråga om vi kan ses? när kommer modet som gör att jag vågar berätta att jag tycker om honom? när ska jag inse att det värsta svar jag kan få är ett nej, eller jag tycker inte om dig? visst skulle det såra mig till tusen, men jag blir nästan mer ledsen av att bara sitta här och fundera. fundera över vad han sitter och tänker. ska jag ge upp? är det inte lönt att längre försöka? ska jag skita i att höra av mig, och vänta till han hör av sig? men tänk om han aldrig hör av sig. visst borde jag släppa det då, jag ska inte tvinga honom att vara med mig om jag inte vill. men jag vill inte ha dom andra, jag vill ha honom. men nej, jag ska inte tvinga någon att vara med mig, för det är deras val.
jag vill våga säga att jag tycker om dig, för att se vad du säger tillbaka. jag vill fråga dig om det är lönt att jag ens försöker eller om det bara är ett slöseri med tid. jag vill kunna prata med honom, så som innan. jag vill verkligen. men jag vågar inte, för jag är rädd för svaren. även om jag just nu inbillar mig det värsta så är jag ändå rädd för svar.
jag hatar detta.

och så har min svanskota pajat igen. fan också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0